Jonas Fröberg har förstått – systemet straffar ut biobränslen

Vi skrev om frågan i en blogg senast den 20 mars, och vi klagade på motorjournalisterna den 27 mars. Nu ska vi berömma en av dem.

Krönikan har rubriken ”Politik i frontalkrock med verkligheten” och vi citerar direkt ur den, eftersom den är så bra. Fröberg konstaterar att regeringen i en promemoria föreslår höjd skatt på bensin och diesel, något som han inte är särskilt upprörd över, eftersom priset på bränslena sjunkit med två kronor under det senaste året. Men så tillägger han att regeringen som i förbifarten också beslutat göra samma skattehöjning på biodrivmedel. Han fortsätter:
”Tillägget är sprängstoff. Och du gissar rätt: Det går rakt emot regeringens politik. Rakt emot en koldioxidminskning.

Så vadan detta? Förenklat säger EU:s regler (energiskattedirektivet och statsstödsregler) hårresande nog att regeringen inte får låta biodrivmedel – etanol och biodiesel – vara billigare än fossil diesel och bensin ute på mackarna.

Bakgrunden är att Sverige, som ett av få länder i Europa, har koldioxidskatt på drivmedel. EU betraktar det som statsstöd, och möter det svenska tilltaget med en byråkratisk misstänksamhet som hade miljöminister Åsa Romson (MP) fingrarna långt ner i den ryska maffians syltburk.”

Lite längre ner i krönikan:

”Vad görs då för att få bukt med detta? Finansdepartementet har förhandlat i flera år med EU-kommissionens tjänstemän. Målet är att koldioxidskatten inte ska räknas som statsstöd. Man har inte nått någon som helst framgång. Allt medan politik och verklighet kolliderar som en frontalkrock på en motorväg.”
Var finns alla de andra motorjournalisterna? DN:s Jacques Wallner och Lasse Swärd och Aftonbladets Robert Collin? Tycker de att det är egalt om EU kräver att Sverige inför straffskatter på biodrivmedel? Varför kommer inte Håkan Matson på DI ut på banan?

Det är inte bara Jonas Fröberg som har svårt att förstå logiken i EU-kommissionens hållning. De flesta svenska politiker tycker att det är rena snurren. Ändå har det inte blivit storpolitik av frågan ännu. Det borde det bli. Sverige ska inte tvingas att överge en skattelinje som varit mycket framgångsrik och som lett till att vi ligger bäst i EU när det gäller att byta bränsle i trafiken och minska utsläppen.

EU-kommissionens linje är extra märklig mot bakgrund av vad som står i Lissabonfördraget, det dokument som EU-länderna antog 2008 och som är den nu gällande konstitutionen för samarbetet. I artikel 191 i Lissabonfördraget, som handlar om miljö, står det som inledning att ett av målen för unionens miljöpolitik är att bekämpa klimatförändringen. Det sägs också att unionens miljöpolitik ska bygga på, bland annat, ”att förorenaren ska betala”.

I artikel 194 om energi anges som mål för unionens energipolitik bland annat att man ska främja utvecklingen av nya och förnybara energikällor (artikel 194.1.d). I artikel 194.2 anges dessutom att de enskilda medlemsstaterna har rätt att bestämma villkoren för utnyttjande av olika energikällor och energiförsörjningen allmänna struktur.

Den svenska regeringen bör ta strid med EU-kommissionen om rätten att få använda koldioxidskatt enligt principen att förorenaren ska betala, helt i linje med Lissabonfördraget, och att Sverige har rätt att bestämma vilken energiförsörjning och ”allmänna struktur” vi vill ha för drivmedel i transportsektorn, och helt i linje med fördragets formuleringar främja förnybar energi och minska klimatpåverkan. De svenska politikerna måste driva frågan till sin spets, annars blir den svenska energi- och klimatpolitiken impotent.

Och våra journalister, både på motorredaktionerna, nyhetsredaktionerna och ledarredaktionerna måste inse vad som står på spel. Fler måste skriva som Jonas Fröberg.

/Kjell

Krönikan ”Politik i frontalkrock med verkligheten” finns dessvärre inte att länka till online men läs gärna ”Bränslemålet flyttas till månens baksida” av Jonas Fröberg.