Tillbaka

Inte så farligt att använda stubbar – men nu vill ingen ha dem

Det har forskats mycket kring stubbar för energi de senaste åren, och den 26 mars hölls en konferens där resultaten redovisades. SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, gav ut en kortfattad sammanfattning av projekten och slutsatserna i samband med konferensen.

Huvudintrycket, när man läser skriften (Stubbskörd – hur påverkas klimat och miljö?), är att forskarna inte hittat några stora negativa effekter av att skörda stubbar. Det borde alltså gå bra att använda stubbar för energi. Problemet är bara, att medan forskarna forskat har marknaden för energived från stubbar nästan försvunnit. Vi har så gott om bioenergi att stubbarna inte behövs, åtminstone inte just nu.

Tryggve Persson, professor i markbiologi, har varit programkoordinator för forskningen kring stubbskörd. Han sammanfattar resultaten så här:

  • Markomrörningen vid stubbskörd tycks inte öka markens koldioxidavgivning jämfört med mark som inte störts.
  • Mätning över större ytor visar dock ökad koldioxidavgång jämfört med vanliga markberedda ytor. Det kan förklaras med att det blir en viss försening av etableringen av markvegetation.
  • Markkolförluster kan ibland påvisas, men kompenseras ofta av ökad trädtillväxt.
    Summa summarum för kolbalansen: På längre sikt (25 år eller mer) tycks inte markens och trädens sammantagna kolförråd påverkas nämnvärt av stubbskörd.
  • Man har inte kunnat påvisa någon tydlig effekt på avgivning av metan och lustgas (också viktiga växthusgaser).
  • Inte heller utlakningen av kvicksilver tycks öka i förhållande till konventionell markberedning.
  • Den biologiska mångfalden i ved påverkas, eftersom stubbskörden minskar mängden grov död ved. Det blir något färre vedlevande arter per hygge och i landskap med omfattande stubbskörd, och populationstätheten (dvs antalet individer) minskar dramatiskt. Fler lämnade högstubbar kan i någon mån kompensera för detta.
  • Man gör en tydlig klimatvinst genom att elda stubbar istället för fossilt bränsle.

Tryggve Perssons sammanfattning visar att det finns ett motsatsförhållande mellan två centrala miljömål: biodiversitet och klimatnytta. Men motsättningen kan mildras, om man gör på rätt sätt. Man kan exempelvis lämna en viss andel av stubbarna och man kan kompensera genom att lämna högstubbar och annan grov död ved. Några forskare har tittat på rödlistade arter av svampar och funnit att de flesta av dessa arter är mer beroende av död stamved än av stubbarna. Andra forskare räknar skalbaggar, men där verkar det inte finnas några klara resultat.

Det har funnits mycket kritik från miljöorganisationerna mot att använda stubbar för energi, och en hel del oro från ekologer och biologer. De oroliga får inte mycket stöd för sin oro i den forskning som nu gjorts. I den mån det finns problem kan de motverkas. Det bildas i energimått i storleksordningen 60 TWh stubbar varje år vid avverkningar och gallringar. Det motsvarar hela bränsleförbrukningen i den svenska fjärrvärmen eller mer än biltrafikens energiförbrukning. Sannolikt kommer man aldrig att skörda mer än en mindre del av den totala volymen, av ekonomiska, tekniska och miljömässiga skäl. Men det är inte orimligt att man skulle kunna ta ut 10 – 20 TWh stubbar så småningom. Skördetekniken finns och har utvecklats.

Fast just nu finns det ingen avsättning för stubbarna. En entreprenör i Bergslagen som specialiserat sig på stubbskörd (ofta kallad ”stubbrytning” av dem som vill att det ska låta mer dramatiskt) var för några månader sedan tvungen att friställa den personal som sysslat med stubbar. Det värmeverk som tidigare var berett att köpa stubbarna hade sagt upp kontraktet. Det fanns billigare bränsle att elda.

Det är inte heller lätt att bli av med grot (grenar och toppar) på många håll i landet – särskilt i norra Sverige. Tre varma vintrar har gjort flismarknaden iskall (!). Dessutom har konkurrensen ökat från returträ och annat avfall, varav en hel del importeras.

Bättre tider för stubbarna och groten kan det bara bli om vi endera kraftigt ökar produktionen av biokraft eller börjar tillverka biodrivmedel av skogsråvara. Annars blir stubbarna kvar på hyggena, samtidigt som koldioxidhalten i atmosfären ökar ytterligare.

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer