Har atomen plötsligt blivit fredlig igen?

Nuclear dilemma är rubriken på utställningen om atoms for peace. Foto: Kjell Andersson

Dagens politiska kampanj för att återuppväcka de åtminstone i västerlandet insomnade investeringarna i kärnkraft påminner i mycket om 50-talets optimism kring fredlig atomkraft. Eisenhower höll sitt tal mot bakgrund av det dödliga hotet mot mänskligheten som kapprustningen med atomvapnen då skapat. Idag är man mindre medveten om kärnteknikens inbyggda risker och konflikter.

En tur till Eisenhowers presidentbibliotek och museum

Jag och min familj lyckades efter en del vedermödor komma fram till vårt resmål Kansas City, där vi stannade några dagar, för att sedan resa vidare mot Colorado, där vi har ett litet hus högt uppe i Klippiga bergen. På vår väg genom Kansas hade vi den här gången bestämt oss för att besöka Eisenhowers presidentbibliotek och museum i Abilene, en mindre stad nästan mitt i Kansas. ”Ike”, som han allmänt kallades, var visserligen född i Texas, men familjen flyttade till Abilene när han var liten. Här växte han upp under enkla förhållanden i en djupt religiös familj med sex bröder, varav fem nådde vuxen ålder och alla blev framgångsrika företagare, jurister eller ämbetsmän. Bara Ike valde att bli militär, mot sin mors önskan. Hon var nämligen övertygad pacifist på religiös grund. Kanske var modersarvet en orsak till att Eisenhower under hela sin militära bana behöll en kritisk syn på att utöva makt med vapen. Enligt en av texterna i museet var han kritisk till sin företrädare Harry S. Trumans beslut att använda atombomben mot Japan 1945. Han upprepade ofta att alla som deltagit i krig borde ha lärt sig att hata kriget, och i sitt avskedstal innan han lämnade presidentposten varnade han för ”det militär-industriella komplexet” och dess makt. Det talet är ännu mer känt än ”atoms for peace-talet”.

I museet i Abilene ägnas ett helt rum åt ”atoms for peace”. Eisenhowers budskap var enkelt. Samma enorma krafter som frigjordes i en atombomb skulle också användas för att skapa fredlig energi för ekonomisk utveckling. I Eisenhowers efterföljd satsade många regeringar på omfattande forsknings- och utvecklingsprogram. Många valde att hålla dörren öppen för att kunna tillverka egna kärnvapen. Det gjorde också Sverige. För att ha kontroll på utvecklingen och gynna den fredliga användningen av kärnenergin tillskapades på Eisenhowers initiativ FN-organet IAEA (International Atomic Energy Agency) med säte i Wien.

Den fredliga atomkraften

I början var optimismen kring den fredliga atomkraften orubbad. Man skrev och talade entisuastiskt om den begynnande atomåldern. I Sverige kan man hitta statliga utredningar som beskriver de närmast oändliga möjligheter som tillgången på stora mängder billig atomenergi skulle ge. I en av dessa spekulerar man i om det ens är rimligt att ta betalt för den billiga atomenergin. I prognoserna för den väntade elförbrukningen steg kurvorna brant och exponentiellt uppåt.

Det påminner starkt om dagens prognoser och omåttliga tekniska optimism kring små modulära reaktorer, snabb utbyggnad av vätgas för fossilfritt stål och e-bränslen och mycket annat. Allt baserat på en snabbt ökad elproduktion. Elprognoserna ser nu ut ungefär som under 50- och 60-talen.

Atomåldern fick ett plötsligt slut på 1970-talet. En rad kritiska vetenskapsmän lyfte fram de olösta problemen med det högaktiva avfallet, kopplingarna till kärnvapenspridning och riskerna för stora olyckor med ödesdigra konsekvenser och kostnader. Olyckor eller nära olyckor i Three Mile Island (nära Philadelphia, det första stoppet på vår USA-resa), Tjernobyl och Fukushima bekräftade riskerna och ledde till kostsamma skärpta säkerhetsåtgärder vid reaktorerna.

En renässans för kärnkraft?

Den politiska motkampanjen hade stor betydelse för atomålderns slut. Men ekonomin hade nog större betydelse. Den 3 mars 1938 hittades den första oljan i Saudi-Arabien och mellan 1950 och 1980 ökade oljeproduktionen i landet tiofaldigt. Olja och gas hittades i många andra länder. Oljan flödade och blev drivkraften i världsekonomin, med mycket låga priser fram tills de oljeproducerande länderna bildade Opec för att hålla uppe priset. Kärnkraften hade svårt att konkurrera med billiga fossila bränslen.

Samtidigt steg kostnaderna kraftigt för ny kärnkraft, inte minst drivet av hårdare säkerhetskrav efter de oroväckande kärnkraftsolyckorna. Den första generationen kärnkraft hade dessutom gynnats av omfattande statliga stöd och förmånlig finansiering. När kärnkraften tvingades konkurrera på kommersiella villkor tog det stopp i många länder, inte minst USA. Kärnkraften överlevde i länder med stark statlig styrning som Kina och Ryssland.

Kommer vi nu att få se en renässans för kärnkraft? Kommer Eisenhowers vision att förverkligas, denna gång med klimatargumentet som drivkraft? Kommer regeringarna att satsa stora resurser på utveckling av kärnkraftsteknik och erbjuda subventionerad finansiering? Eller kommer man att lita på den fria marknaden och låta den teknik som är billigast vinna i fri konkurrens? Med styrsystem som belastar utsläpp och miljöpåverkan, inklusive klimatpåverkan, så att också miljökostnaderna finns med i de ekonomiska kalkylerna. En ny faktor är att förnybar elproduktion som vindkraft och solenergi idag är klart billigare än kärnkraft, precis som tidigare de fossila bränslena.

Det finns oroande tecken på att politikerna återigen vill styra valet av teknik, och inte nöja sig med att utforma rättvisa styrmedel. Vi ser det återspeglas i utformningen av EU:s taxonomi för hållbara investeringar, där man i slutförhandlingen pressade in både kärnkraft och naturgas. Vi ser det i förhandlingen om förnybartdirektivet, där Frankrike vill ha med e-bränslen från kärnkraft, inte bara från förnybar elproduktion. Vi ser det i den ensidiga satsningen på vätgas.

Att subventionera, utöver generella klimatstyrmedel, snedvrider marknaden och kostar i slutändan konsumenterna eller skattebetalarna onödiga utgifter jämfört med om man låter de mest kostnadseffektiva alternativen vinna i fri konkurrens.

Eisenhower såg civil kärnkraft som ett sätt att ge ett alternativ till den militära användningen av den nya tekniken. Andra har varnat för att en omfattande spridning av kärntekniken tvärtom ökar riskerna för kärnvapenspridning. Istället för ett fåtal nya kärnvapenmakter, som Nordkorea och Iran, skulle vi få dussintals. Hur stor skulle den tillkommande risken vara om det byggs några tiotusental små modulära reaktorer i ett hundratal länder som alla producerar plutoniumhaltigt avfall? Hur stor blir den ökade risken för terrorhot och spridning till terrorgrupper?

Skulle en klok man som Dwight D. Eisenhower ha förespråkat den tillämpningen av atomkraften? Så funderar jag när vi lämnar Abilene och styr kosan mot Colorado.

//Kjell Andersson