Gubbarna eldar, alltifrån radhusgrillen till värmeverket
När köttet ska grillas på radhusgrillen är det ofta mannen i hushållet som håller i grillspaden. På värmeverket är det traditionellt män som sköter pannorna. Man kan fundera på könsroller och genus i bioenergibranschen på den internationella Kvinnodagen. När jag började på Svebio för femton år sedan var det mycket stark mansdominans på våra konferenser.
Det är inte fullt lika stor obalans idag, även om jag tyckte att vår just genomförda pelletskonferens i Helsingborg kändes väldigt mansdominerad, både i deltagarlistan och bland föredragshållarna.
Häromdagen skickade Svebio ut en enkät i en aktuell fråga till 121 VD-ar i de svenska fjärrvärmeföretagen. Av de här adressaterna var 19 kvinnor, bara 15,7 procent. Jag tror att listan är tämligen komplett och uppdaterad, så den ger en bra bild av läget idag. En mycket stor majoritet av cheferna på värmeföretagen är fortfarande män. Men det finns också en rad kvinnliga VD-ar, och de blir fler och fler.
Våren 2016 gjorde jag själv en liknande lista på alla styrelseordförande i fjärrvärmeföretagen. De är säkert i stort sett desamma idag. Många av bolagen är kommunala och en del kommer att bytas ut efter kommunalvalet i höst. Av 116 styrelseordförande var 23 kvinnor, eller 19,8 procent. Kvinnoandelen är alltså något högre än bland VD-arna, men siffran är ändå låg.
Bland kommunpolitikerna i gemen är kvinnorepresentationen mycket högre. Efter valet 2014 var 43 procent av ledamöterna i Sveriges 290 kommunfullmäktigeförsamlingar kvinnor. Bland yngre kommunpolitiker råder det nästan balans, medan männen fortfarande är överrepresenterade bland ledamöter från 50 år och uppåt.
Män i tekniska nämnder
Det finns en tendens ute i kommunerna och från de politiska partierna att placera män på ordförandeposterna i nämnder och styrelser som sysslar med kommunal teknik och ”hårda frågor”. Det bekräftas av SCB:s statistik. Medan könsfördelningen var jämn i kommunala nämnder som sysslar med utbildning, fritid och turism, är det en klar mansdominans i nämnder som arbetar med ”teknik/miljö/trafik/fastighet”; fördelningen är 69 procent män och 31 procent kvinnor.
På några orter har man både kvinnlig ordförande och kvinnlig VD. Det gäller till exempel Söderenergi i Södertälje där Boel Godner (S) är ordförande och Karin Medin är VD. Karin är dessutom ordförande i Svebio. Också i Mjölby-Svartådalen Energi är det dubbelt kvinnostyre. Så var det också tills helt nyligen i Göteborg Energi, ett av Sveriges största energibolag. Men Lotta Brändström lämnade nyligen VD-posten.
Bland större energibolag med kvinnlig VD finns också Kraftringen i Lund, Övik Energi, Halmstads Energi och Miljö, Kalmar Energi och Trollhättan Energi.
Det behövs många fler kvinnliga chefer, både i stora och små bolag, både som VD-ar och på mellannivå. Valberedningar är viktiga. Det är också olika nätverk, typ Kraftkvinnorna.
Energiminister Ibrahim Baylan har också tagit tag i frågan. Den 18 februari ordnade han ett seminarium om jämställdhet i energisektorn. Då handlade det inte bara om chefer, utan också om att få bättre könsbalans i utbildningarna på energiområdet.
Bioenergi är inte bara värmeverk och kraftvärmeverk som använder biobränslen. Det är också skogs- och bränslebolag, pelletsfabriker, skogsentreprenörer, drivmedelstillverkare, installatörer och långa rader av företag som tillverkar utrustning och erbjuder tjänster. Man kan tala om ”bioenergiföretag” men det är svårt att avgränsa en bioenergibransch. Våra företag finns i flera branscher, bland energiföretag (Energiföretagen har en kvinnlig VD), bland skogsföretag (Skogsindustrierna har en kvinnlig VD) och i flera andra branscher.
Kvinnor äger skog
Det mesta bränslet kommer från skogen. Svebios styrelseledamot Karin Perers, som också är ordförande för skogsägarföreningen Mellanskog, brukar framhålla att skogsägandet och skogsbrukandet till stor del är en kvinnlig verksamhet idag. På förra årets internationella kvinnodag 8 mars skrev hon om detta på Mellanskogs hemsida.
Fyra av tio svenska skogsägare är kvinnor, sammanlagt handlar det om 132 000 kvinnliga skogsägare. Skogsägande är faktiskt det största kvinnliga företagandet i Sverige, något som få känner till.
Karin Perers avslutade sin text om kvinnligt skogsägande så här:
Ofta är det just vi kvinnor som går i frontlinjen för miljöansvar och hållbar utveckling. Kvinnor och skog är en trygg konstellation när uppdraget är mänsklighetens överlevnad på den här planeten.
Karin Perers har också i vinter varit aktiv i samhälls- och kulturdebatten kring svenskt skogsbruk, både i Dagens Nyheter, i VLT och i andra tidningar.
Det må finnas många kvinnliga skogsägare, men skogsnäringen är trots allt fortfarande rätt mansdominerad. Delvis har det att göra med arbetsvillkoren, men mest kanske med tradition och inkörda mönster.
De som pular med rör och pannor, och de som installerar el och fibrer är till mycket stor del män, liksom de som jobbar på byggen. Det är fortfarande en extrem dominans för killar i elteknikklasserna och på bygg- och anläggningslinjerna. Det ser något bättre ut med balansen på högskolan.
Hur ser det då ut i Svebio? Vi har en styrelse med tio ordinarie ledamöter varav fem är män och fem är kvinnor. Bland de nio suppleanterna är sex män och tre kvinnor. Ordföranden är kvinna, VD är man. På kansliet är vi fem män och fem kvinnor. Vi ger ut två tidningar. Vi tycker att det är viktigt att inte bara ha gubbar/killar i gula väster på förstasidan och på bilderna i tidningen, även om det ofta förekommer.
Vad är slutsatsen av allt detta för oss som jobbar med bioenergi?
Att det går åt rätt håll, men det går för långsamt. Att det finns djupt rotade mönster kring yrkes- och livsval som det tar tid att påverka. Att vi alla har ett ansvar för att ge alla samma chanser och möjligheter och visa alla samma respekt. Att det ansvaret måste tas varje dag hela året om, inte bara 8 mars.
Vem som ska sköta radhusgrillen kan varje familj bestämma utan pekpinnar. Men energiförsörjningen i samhället är lika viktig för både män och kvinnor.
/Kjell