Tillbaka

Gröna kretslopp från gröna ärtor bryts när industrinomaderna drar vidare

Nomad Foods besked att Findus i Bjuv ska läggas ner kom som en chock inte bara för samhället Bjuv, för livsmedelsarbetarna och för ett antal specialiserade ärtodlare och andra leverantörer. Vi som sett den sympatiska TV-reklamen för ärtan Ebba blev nog alla chockade av att det går så lättvindigt att dra ur pluggen för ett lyckosamt industriprojekt.

Det är inte bara ärtorna som försvinner när Findus lägger ner i Bjuv. Avvecklingen får också följder för flera energi- och miljöprojekt runt Findus. Och det leder i sin tur till frågor om begreppet ”cirkulär ekonomi”.

Här är de tre ”projekten”:

  1. Biogasanläggningen på Wrams Gunnarstorp – Söderåsens Bioenergi. Anläggningen är en av Sveriges största och mest framgångsrika biogasprojekt. Ägaren till godset, Rudolf Tornerhjelm, är den som drev fram projektet, som invigdes 2006. Biogasanläggningen ägs gemensamt av Wrams Gunnarstorp, den danska tillverkaren av anläggningen och E.on. Den är en av få biogasanläggningar som byggts utan statliga subventioner, och tillverkar biogas av svingödsel från godsets svinstallar, av slakterirester och av restprodukter från Findus, främst slam och avfall från ärthanteringen. Biogasen uppgraderas och matas in på den naturgasledning som passerar området. Enligt den beskrivning jag hittat är avfallet från Findus den helt dominerande råvarukällan, och står för 30 000 ton av de drygt 40 000 ton substrat som tillförs biogasanläggningen. Man kan beskriva det som att biogasanläggningen på Wrams Gunnarstorp omvandlar ett stort flöde av livsmedelsavfall från Findus, toppat med slakterirester och gödsel, till biogas.
  2. Odlingen av jätteräkor vid Findus. Avfallet från ärtorna tillsammans med proteinrikt avfall som bildas när man sågar fryst fisk används för att odla jätteräkor. Det är bolaget Vegafish som driver verksamheten inne på Findus område. Räkorna odlas i 30-gradiga bassänger, sex pooler. Odlingen är ett skolexempel på kretsloppstänkande. Man tar hand om näringsrikt avfallsvatten och föder upp räkorna, ett proteinrikt livsmedel. Den första skörden gjordes sent förra året. Eftersom det finns en kritisk debatt om miljöeffekterna av odling av jätteräkor i Sydostasien är det många som ser inhemsk räkodling som ett miljöprojekt i sig.
  3. Spillvärme till Bjuvs fjärrvärmenät. Leveransen av spillvärme från Findus har uppenbarligen minskat på senare år, och Neova, som driver fjärrvärmen i Bjuv, är inte så oroade av att leveransen nu bryts helt. Man har en nybyggd flispanna som klarar hela behovet. Men visst är det en fördel om man kan använda den spillvärme som är ”gratis”. Tidigare bytte man värme. Neova fick värme som producerades vid frysningen av fisk, och levererade värme under andra tider på året. Men Findus ordnade sin egen värmeförsörjning och nu får Neova bara spillvärme från en annan leverantör, Höganäs Bjufs keramiska brännugnar.

Vi ska här inte gå in på vad man bäst kan göra av de avfalls- och restprodukter, och den restvärme som bildas vid en industri som Findus i Bjuv. Är det bäst att göra biogas eller räkor? Ska man använda restvärmen till räkbassänger eller till fjärrvärme? Borde man istället bygga växthus? Alla de här frågorna blir snabbt överspelade när en företagsledning någonstans långt borta fattar ett snabbt beslut om att lägga ner hela rasket. Då går det så fort att man först inte kan ge besked om att ärtodlarna kan leverera ens årets ärtor och få betalt för dem. Att bygga upp produktion och utveckla den tar årtionden. Att lägga ner går på några månader.

Jag vet inte vilka kontrakt som finns mellan Findus och de andra aktörerna i projekten. Findus har i alla fall avstått från att gå in som delägare i biogasanläggningen. Om de är med som delägare i Vegafish vet jag inte. Företagsledningen i Bjuv har i alla fall engagerat sig starkt i projektet. Man har talat om att skapa en ”food valley of Bjuv”. Det var innan räknenissarna i Nomad Food slog till. Istället för att stödja en utveckling av den visionen, om kretslopp och nya livsmedel, var man angelägen om att plocka ut mer pengar för att lägga undan på Jungfruöarna, eller kanske driva upp aktiekursen kortsiktigt. Förresten: namnet Nomad Foods är sällsynt välfunnet – ett företag som saknar fast bostad och förankring.

Att bygga upp ”cirkulär ekonomi” (kretslopp kallade vi det för tjugo år sedan på svenska) kräver ofta samordning mellan många intressenter. Man skapar beroendeförhållandet, som ofta bygger på en huvudaktör. I det här fallet var det Findus. I andra fall kan det vara en massafabrik eller någon annan industri. Att använda spillvärme, eller ”restvärme” som branschen ofta säger, kräver att fabriken finns kvar. I de flesta fall kan man kanske lita på att det finns en långsiktighet i verksamheten, men fallet Findus visar att man inte kan räkna med den långsiktigheten ens om verksamheten går med god vinst. Och snabba kast i konjunkturen kan kullkasta alla långsiktiga planer. Det är lätt att rita upp detaljerade flödesdiagram där restprodukter och värme tas tillvara av olika intressenter. Men för att det ska fungera i praktiken och långsiktigt krävs det att alla aktörer är med långsiktigt och litar på varandra. Kanske kräver det ett lokalt ägande och en lokal kontroll.

Kan man hoppas på att någon annan aktör kan etablera sig i Bjuv och köpa och förädla ärtor? Och få fart på de lokala kretsloppen. För egen del är jag beredd att köpa de rara ärtorna.

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer