Greenpeace matar på med ”fake facts”

Foto: iStock

Några citat och rubriker från de senaste debattartiklarna och utspelen från Greenpeace kan illustrera kampanjen:

”Biobränslen – en falsk lösning för klimatet” (rubrik på Greenpeace hemsida).

”Stoppa biobränslebluffen” (rubrik på Greenpeace hemsida).

”Skriv under för att syna biobränslebluffen” (uppmaning på hemsidan).

”Biodrivmedlen – vägen mot fördärvet” (debattartikel/inlägg publicerad på hemsidan 20
februari).

”Tro inte på lögnen om biobränslen” (debattartikel i Altinget 23 februari).

Slagkraft trots felaktiga argument

Inte precis balanserade formuleringar. Tonen är tvärtom aggressiv. Greenpeace har gjort en separat hemsida enbart för angrepp på bioenergin med rubriken ”Visste du att – utsläppen av koldioxid har inte minskat sedan 1990”. Där redovisar man alla biogena utsläpp av koldioxid som likvärdiga med fossila. Greenpeace har nyligen gett ut en rapport med titeln ”Himlen är full”, som på samma sätt argumenterar för att vi ska räkna utsläpp från användning av biobränslen på samma sätt som utsläpp från förbränning av fossila bränslen.

Greenpeace hakar på den kampanj mot bioenergi som sedan femton år tillbaka bedrivits av ett antal organisationer på EU-nivå, med Transport & Environment och Birdlife Europe i spetsen. Kampanjen har varit framgångsrik. Man har i stort sett fått stopp på all nyproduktion av biodrivmedel från jordbruksgrödor och har nästan lyckats stoppa nya fordon som kan drivas med bioenergi.

Nu är fokus inställt på biobränslen från skogen. Också här är man nära att lyckas. Första steget var att få EU-parlamentet att anta förslag om att begränsa all användning av så kallade primära skogsbränslen, inklusive avverkningsrester från hyggen och gallringar, liksom kasserat virke. Dragkampen om detta förslag pågår i de tuffa trepartsförhandlingar som nu sker mellan parlamentet, kommissionen och ministerrådet.

Stora konsekvenser för EU

När kampanjen drivits till sin spets har man krävt att bioenergi inte ska betraktas som förnybar energi och att förbränning av biobränslen ska beskattas eller beläggas med utsläppsrätter precis som fossil energianvändning. Konsekvenserna för EU och för Sverige skulle bli dramatiska. Bioenergi står för 60 procent av all förnybar energi i EU, och är dessutom den största inhemska energikällan i EU. I Sverige är bioenergi den största energikällan sedan 2009, och står för mellan 35 och 40 procent av den slutliga energianvändningen. Inom fjärrvärmen, som svarar för huvuddelen av uppvärmningen i våra städer och tätorter, är biobränslen och avfall de huvudsakliga bränslena. Förbränning av både biobränslen och avfall motarbetas av de så kallade miljöorganisationerna.

Tillbaka till svenska Greenpeace. Deras argument är en blandning av missförstånd (medvetna eller omedvetna?) och rena falsarier. Att bemöta dem tar mer plats än en kort bloggtext. Jag har illustrerat ett par av felaktigheterna i en replik i Altinget:

• Påståendet i Greenpeaces rapport att produktion av biodiesel ger mycket stora utsläpp från markanvändning. Referensen är en rapport från Riksrevisionen 2011. Men en kontroll i källan visar att där inte finns några sådana uppgifter.
• Påståendet att alla biodrivmedel ger ett utsläpp av koldioxid som ökat halten i atmosfären. Den bygger på kolskuldsteorin, som avser skog och skogsbränslen, men som Greenpeace föredrar att gälla alla biobränslen, både åkerbränslen och avfallsbränslen, trots att dessa har mycket kort återbetalningstid för koldioxiden. Energigrödorna på åker har ju tagit upp sin koldioxid för bara något år sedan och en ny skörd väntar redan nästan odlingssäsong.

Greenpeace-rapporten är full av liknande felaktigheter och misstag. Det grundläggande felet är att man inte vill se skillnaden mellan ”grönt kol” i biomassa, som är en del av det naturliga kretsloppet, och ”svart kol” från fossila bränslen som ökar koldioxidhalten i atmosfären. Det är grundläggande vetenskap, och grunden för klimatrapporteringen både enligt FN:s klimatkonvention, i IPCC och i EU.

Sprider fake facts

Utöver detta grova grundfel sprider man mängder av andra felaktigheter. Ett exempel är en helsida i Greenpeace rapport som ägnas åt argument från en amerikansk professor, William Moomaw, som är något av en guru för bioenergihatarna. Han presenteras som ”en av huvudförfattarna till IPCC:s rapporter”, och hans elva punkter sägs ”ligga i linje med IPCC:s regelverk”. Det senare är förstås nys, och i stort sett alla hans elva punkter är ”fake facts”:

• Moomaw påstår att förbränning av biobränslen ger 1,5 gånger så stora utsläpp av koldioxid som förbränning av kol. Även om man räknar alla CO₂-molekyler, både gröna och svarta, är det ändå fel. På en annan plats i rapporten (sidan 20) står det att CO₂-utsläppet från förbränning av ved är 110 gram per MJ, jämfört med 95 gram för kol, dvs 21 procent mer, inte 50 procent mer, som Moomaw påstår. Också denna lägre siffra kan ifrågasättas; att bränna biobränslen ger ibland något högre utsläpp av CO₂, men skillnaden är marginell. För biodiesel kontra fossil diesel finns ingen skillnad alls, och dessutom handlar det ju om förnybar koldioxid i kretslopp.
• Moomaw påstår att det ”finns förvånansvärt lite” skoglig biomassa som avverkningsrester (grot och stubbar). Sanningen är ju att omkring 40 procent av ett träd som avverkas inte är stamved, utan grenar, topp, stubbe och rötter, och att detta lämnas kvar i skogen att ruttna och avge sin koldioxid. I Nordamerika är det dessutom vanligt att man lämnar allt klenvirke vid avverkningar och bara tar vara på de grova stammarna som sågtimmer. Dessutom blir en stor del av stamveden biprodukter som kan användas som energi: bark, sågspån, flis, svartlut och tallolja.
• Moomaw påstår att hanteringen av biomassa, från avverkning till transporter, är förenat med stora utsläpp av fossila bränslen, motsvarande 15 – 20 procent av energiinnehållet. Den riktiga siffran är högst 5 – 6 procent, men oftast mycket mindre, vilket också bekräftas av de standardvärden som EU tillämpar.
• Moomaw påstår att det inte finns några krav på återplantering av träd ”i sådan utsträckning att de absorberar den mängd koldioxid som släpps ut vid förbränning”. Påståendet är irrelevant för Sverige och för EU, där det dessutom finns lagstiftning (hållbarhetskriterier) som garanterar att biobränslen kommer från skog där man återplanterar. EU:s hållbarhetskriterier nämns för övrigt inte alls av Greenpeace.
• Moomaw påstår att fotosyntesen är ”en ganska ineffektiv process” där ungefär en procent av solenergin används till att få trädet att växa. Han påstår sedan att träden när de används som energi har en effektivitet på ungefär 25 procent, varför nettoeffektiviteten blir bara 0,25 procent. Det jämför han sedan med solceller som han säger ”ofta har en effektivitet på 20 procent eller mer”. Påståendet om en energieffektivitet vid användning av trädbränslen på bara 25 procent är irrelevant för svensk och europeisk del. Huvuddelen av våra bränslen används i energiprocesser där vi tar vara på i stort sett all energi, exempelvis i kraftvärmeverk, där man producerar både el och värme, och industriella processer.
• Moomaw gör ytterligare en mängd märkliga påståenden. Till exempel att ”bara om växter växer tillbaka på lika kort tid som de tar att bränna dem skulle de vara klimatneutrala”. Eftersom förbränningen bara tar några sekunder finns det med det villkoret över huvud taget inga godkända biobränslen och all odling blir omöjlig ur ett klimatperspektiv.

Greenpeace är en organisation som har stor trovärdighet inte minst bland ungdomar och skolelever, som söker sig till deras hemsidor för att få fakta, exempelvis för skolarbeten. Det är illa att Greenpeace matar dem med ”fake facts”. Man får hoppas att lärarna har den grundläggande kunskapen om kolkretsloppen för att kunna motverka falsarierna.

//Kjell Andersson