Tillbaka

Gotlandspiloten skulle behöva lite biobränsle

Gotland ligger mitt i Östersjön. Det blåser bra kring ön, och solen skiner – åtminstone på sommarhalvåret. Men ön är platt och ganska torr, så det finns ingen vattenkraft att tala om. Men nog växer det både skog och åkergrödor på Gotland, så det måste väl finnas goda förutsättningar för bioenergi?

Energimyndigheten har fått ett uppdrag att studera hur Gotland skulle kunna bli en förebild för ett 100 procent förnybart energisystem. En pilot som kan vara ett föredöme för andra öar, för Sverige och för andra länder. Spännande. Men Energimyndigheten har valt att bara lyfta fram de tekniker och aspekter som är inne i den dagsaktuella debatten – de energipolitiska modeflugorna. Den saknar helt och hållet analyser av kostnader och regionalekonomiska effekter, som varaktig lokal sysselsättning. Och bioenergin har fullständigt hamnat i bakvatten. Gotlandspiloten saknar biobränsle!

Gotlands markägare och landsbygdens företagare måste lyfta fram sina alternativ för att inte bli totalt överspelade. Deras roll kan inte inskränkas till att erbjuda sina tak på ladugårdar, logar och maskinhallar som solfångarytor.

Rapporten från Energimyndigheten heter Smart och förnybart energisystem på Gotland (ER 2018:5).

Istället för att ta ett helhetsgrepp på öns energianvändning har man valt ungefär följande frågeställning:

Hur ska man kunna producera maximalt mycket vindenergi och solenergi på Gotland, och hur ska man kunna bli av med all denna förnybara el? Hur ska man kunna lagra denna el så den kan användas när den möjligen behövs? Rapporten handlar om ett elektrifierat Gotland från vind och sol.

Starten på projektet var ett beslut av Gotlands Energi Elnät AB att stoppa anslutning av nya elproducenter till nätet eftersom det inte finnstillräcklig kapacitet i elkablarna till och från ön. Vattenfall kontrollerar energiförsörjningen på Gotland. Det statliga bolaget äger 75 procent av Gotlands Energi som driver elnätet på ön och fjärrvärmen i Visby. Dessutom är Vattenfall systemansvarig, till skillnad från i resten av Sverige, där Svenska Kraftnät har den rollen.

Svenska Kraftnät har nyligen beslutat att inte investera i ny överföringskapacitet till Gotland, trots att det finns en flaskhals; kapaciteten i de två likströmskablarna är 130 MW vardera, men man kan maximal exportera 55 MW till fastlandet via den ena kabeln. Systemet är sårbart och kablarna börjar åldras.

Den stora produktionen av vindkraft skapar en mycket hög andel variabel elproduktion. När det blåser kraftigt överskrids Gotlands konsumtion och el exporteras till fastlandet. Vid stiltje måste hela elbehovet importeras via kablarna. Det här illustreras av ett par diagram i rapporten (sidan 16). En utbyggnad av vindkraft kommer att förstärka obalansen. En utbyggnad av solkraft har inte alls samma effekt. Också på sommaren finns en betydande variation i elförbrukningen mellan dag och natt, och solel kan bidra positivt till elbehovet under dagtid under sommarhalvåret. Men solen kan inte hjälpa till att kapa topparna vintertid, då topparna är som högst.

Energimyndighetens rapport handlar mycket om elektrifiering, inte minst av trafiken, men också av industrin, av färjor (!) och av mycket annat. El är det som ska lösa alla klimatproblem dessa dagar. Men det finns inga analyser i rapporten av hur detta påverkar balansproblemen, eller vad det kostar. Lagring av energin ska lösa en stor del av problemen, men här anges bara ett antal idéer. Man skriver också om ”handel med lokal flexibilitet”, om ”styrning av produktion och laster” och mycket annat.

Men man undviker eller skriver bara kortfattat om några uppenbara möjligheter, alla kopplade till bioenergi:

  • Den mest uppenbara är att bygga ett kraftvärmeverk i Visby. De flesta städer av Visbys storlek på fastlandet har redan kraftvärme. Visby har förstås, som de flesta orter, fjärrvärme med biobränslen. Att också göra el på värmeunderlaget i Visby har stora fördelar: bättre energi- och exergiutnyttjande av bränslet, stabil elproduktion, främst under vinterhalvåret då elbehovet är som störst, minskad elimport från fastlandet när det inte blåser och ökad avsättning för lokalt producerat biobränsle. Kostnaden per kilowattimme för denna el är också mycket lägre än kostnaden för el från solceller. Varför inte utforma lösningen för ö-drift, dvs att den egna biokraften kan garantera värme till alla hushåll också vid kollaps i elnätet i övrigt.
  • Den andra åtgärden borde vara att kapa topparna i elförbrukningen på vintern genom att minska elvärmen. Det kan ske genom att stimulera anslutning till fjärrvärme i Visby och genom att ersätta el med pelletsvärme. Det kan exempelvis vara pelletskaminer i hus med elvärme. Ett relativt billigt sätt att kapa effekttoppar.
  • Ett tredje spår är att göra en medveten omställning till fossilfritt lantbruk och göra detta till ett försäljningsargument för gotländsk matexport. Rapporten skriver en del om elektrifiering av arbetsmaskiner, men tonar snarast ner betydelse av biodrivmedel. Den mest näraliggande lösningen är förstås biodiesel för traktorer och tröskor och andra biobränslen för torkning och uppvärmning. Omställningen kan göras snabbt, men kräver styrmedel som gör att lantbrukarna kan göra den utan extrakostnad jämfört med konkurrenter på fastlandet och i andra EU-länder.

Det finns förstås ännu mer att göra för att ta vara på den gotländska solenergin via växter och odling på åker och i skog. Lagringen i biomassan är billigare än de batterier och andra lagringsmetoder vi känner. Men för att man ska se dessa möjligheter inom projektet behöver den ”högnivågrupp” som leder projektet kompletteras med ett par representanter för de gröna näringarna. Det blir ingen balans när alla utredare representerar elintressen.

Till sist, ytterligare ett par exempel på ensidigheten i rapporten:

  • När det gäller energiförsörjningen för färjan vid Fårösund rekommenderas batterielektrisk drift, inte biodiesel, som borde vara det självklara alternativet, med låg kostnad. För färjan till fastlandet verkar man vara helt inställd på fossil naturgas, LNG.
  • Man lyckas skriva ett helt kapital om energiomställning i industrin utan att nämna vare sig pellets, andra fasta biobränslen eller bioolja. Biogas får dock vara med. Men huvudfokus är på elektrifiering, geovärme (värmepumpar) och diverse fantasifulla idéer om energilagring. Lösningen för Cementa, den stora energianvändaren på norra delen av ön, ses främst vara elektrifiering.

Mitt råd till Energimyndigheten:

Om ni vill visa hur Gotland kan fungera som pilot för ett 100 procent förnybart energisystem måste ni värdera vilken roll alla förnybara energikällor kan spela utifrån sina förutsättningar – både sol, vind, vatten och bioenergi – för att kunna bygga ett system i god balans. Och ekonomin måste med från start. Ni kan inte utgå från att vissa lösningar är givna och att elektrifiering i alla lägen är det bästa, oberoende av vad det kostar.

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer