Tillbaka

Fördubbling på drygt 20 år – ändå så mycket outnyttjade möjligheter

Det dansas fortfarande på Nalen i Stockholm. Men det klassiska danspalatset på Regeringsgatan har blivit mer av ett allmänt kulturhus och mötesplats för diverse konferenser och andra arrangemang. På torsdagen hölls det presentationer av färdplaner för el och biobränslen, de två parallella huvudspår som ska ta oss bort från beroendet av fossil energi och göra att Sverige kan uppfylla Parisavtalet och ge sitt bidrag till att möta klimatutmaningen.

Färdplan Nalen Kjell

Kjell Andersson presenterar Färdplan bioenergi på Nalen i Stockholm 16 januari. Foto: Karolina Norbeck

Svebio lade fram en egen Färdplan bioenergi efter lunch. Det är en rapport som visar att det är fullt möjligt att med inhemska bioenergiresurser möta de behov som har uttryckts i andra färdplaner och prognoser över energiomställningen under de närmaste 25 åren. Vi kan använda 250 TWh bioenergi om 25 år, 100 TWh mer än idag. Det är budskapet.

På Nalens scen fanns företrädare för forskningen och de gröna näringarna som bekräftade att möjligheterna är stora att öka utbudet av biomassa för energiändamål, både från skogen, jordbruket och diverse avfallsströmmar. Jag vågar påstå att det var ett av ds mest optimistiska klimat- och energimöten som ordnats på senare tid. Nalensalen var full av bioenergins vänner.

Den som följt och följer bioenergin utveckling i Sverige är förstås inte överraskad av budskapet. Den svenska bioenergibranschens utveckling är en formidabel framgångssaga. Samtidigt är den också full av ofullständiga och halvgångna projekt – outnyttjade möjligheter.

Först något om framgångssagan.

Användningen av bioenergi har tredubblats sedan slutet av 1970-talet, efter de oljekriser som då satte fart på satsningarna på inhemska bränslen, den gången också lika mycket torven som flisen. Användningen har mer än fördubblades under de senaste 25 åren, från 65 TWh till 143 TWh mellan 1992 och 2017. Mellan 2000 och 2017 var ökningen 3,5 TWh om året. Det är väldigt mycket energi. 3,5 TWh är energiinnehållet i 350 000 kubikmeter olja. Bioenergins expansion motsvarar alltså omkring 960 kubikmeter olja om dagen, eller 6 700 kubikmeter olja i veckan, år efter år, hittills under 2000-talet.

Det är inte illa.

Svebios budskap är att den här utvecklingen kan fortsätta i 25 år till, i ungefär samma takt. Tekniken är känd, kostnaderna är kända, den grundläggande infrastrukturen finns på plats. Det är framför allt tre användningsområden där bioenergianvändningen behöver öka kraftigt:

  • biokraft för att ge baskraft och balans i ett 100 procent förnybart elsystem,
  • konvertering av olja, kol och naturgas i industrin
  • ersättning av bensin och diesel i trafiken, arbetsmaskiner, flyg och sjöfart.

Det senare kräver stora investeringar i produktionsanläggningar för olika typer av biodrivmedel.

Men ”ofullständigt, halvgånget och outnyttjat” – vad menar jag med det?

Låt mig ta tre exempel – energiskogen, groten och etanolen. På inget av dessa områden har vi på långa vägar ännu tagit vara på den svenska potentialen.

  • Energiskogen. Sverige har, med stora forskningsinsatser, utvecklat ett fantastiskt odlingssystem som ger hög avkastning av biomassa på åkermark. Skottodling av snabbväxande pil (salix), som samlar energi från tidig vår till långt fram på hösten och dessutom binder kol i rotsystemet, kan rena vatten och ge omväxling i det ensidiga odlingslandskapet. Tyvärr har otillräckliga priser på salixflisen, konkurrens från billigare biobränslen och brister i regelverken från EU gjort att utvecklingen av energiskogen stannat av och det finns mindre arealer salix idag än för tio år sedan.
  • Groten. Grenarna, topparna och alla andra rester från hyggen, gallringar och röjningar, inklusive stubbar. Sverige har också här, med stöd från omfattande forskning, utvecklat försörjningssystem som innebär att vi kan skörda grot på ett miljövänligt och rationellt sätt. Detsamma gäller för stubbskörd. Vi vet hur man ska göra. Men efterfrågan har varit för dålig på bränslet, och potentialen bara utnyttjad till en liten del idag. Vi skördade mer grot för tio år sedan än vi kommer att göra i år.
  • Etanolen. Etanolfabriken i Norrköping, Lantmännen Agroetanol, är Sveriges enda stora produktionsanläggning för detta förnybara bränsle, med en produktion som ger en klimatnytta på 95 procent jämfört med bensin. Fabriken har funnits ett par årtionden och byggs ut och utvecklats, men tidvis också gett ägaren stora förluster. Den har inte följts av fler storskaliga etanolfabriker. Det fanns långt gångna planer på ytterligare en fabrik i Karlshamn, men de planerna fullföljdes aldrig. Ändå finns det hundratusentals hektar åker i Sverige som utnyttjas dåligt.

Det finns fler exempel är dessa tre. Odlingen av energiraps skulle kunna öka betydligt, med inhemsk förädling. Biogasen har stått och stampat under många år.

Salixodling. Foto: Stig Larsson

Salixodling. Foto: Stig Larsson

Problemet med svensk bioenergi är inte att ”tillgången är begränsad” som så många säger, utan att ”efterfrågan inte ökat tillräckligt snabbt” för att mobilisera de stora resurser som finns runtom i det svenska energilandskapet.

För att det ska bli nya satsningar på energiskog, grot och etanol behövs det långsiktigt säker avsättning till stabila priser på en fortsatt växande marknad. För det behövs det bra styrmedel. Om de rätta villkoren finns på plats kommer vi att kunna öka tillförseln med minst lika många TWh under de kommande 25 åren som vi gjort under de gångna 25 åren.

Om du bor i Stockholmsregionen och vill dansa på Nalen så är det exempelvis danskväll 1 februari med dans non stop mellan 19.00 och 23.30. Lika nyttigt för kroppen som att gå på gym eller hugga ved.

/Kjell

 

 

Vi använder oss av cookies. Läs mer