Fönstret håller på att stängas – men vart tog klimatdebatten vägen?
För ett par veckor sedan kom en rapport från den amerikanska rymdstyrelsen NASA om att 2014 var det varmaste året någonsin, eller åtminstone under den tid man har mätdata för (1880 till idag).
Alla de tio varmaste åren har inträffat från 1998 och framåt! Förra året presenterade FN:s klimatpanel åter överväldigande bevis för de mänskligt orsakade klimatförändringarna. Åtgärder måste vidtas nu. Det är bråttom, men klimatfrågan syns knappt alls i den politiska debatten.
IEA:s analyschef Fatih Birol hör till dem som allra mest envist lyfter fram behovet av åtgärder. När han presenteradeIEA:s årliga rapport World Energy Outlook 2011 var hans budskap att utrymmet för att tillåta ytterligare utsläpp snabbt minskar. Det finns ett fönster (ett ”window of opportunity”) under några få år, men det stängs snart. Utsläppskurvorna måste vändas senaste 2015, var hans budskap. Och från 2017 måste alla investeringar i ny energiinfrastruktur vara klimatneutral, alltså med teknik som inte ger några utsläpp av växthusgaser. Det är nödvändigt om vi ska klara 2-gradersmålet, att jordens medeltemperatur bara ska stiga med 2 grader Celcius.
Det har gått drygt fyra år sedan Birol sa detta, och det är nu bara två år kvar till 2017. Inga kurvor har ändrat riktning. Investeringarna i fossil energi fortsätter, och utsläppskurvorna går fortfarande uppåt. Oljeprisfallet stimulerar just nu användningen av fossila bränslen. Och inte bara av olja, eftersom också gas- och kolpriserna följer med ner. Förnybara alternativ och energieffektivisering förlorar i konkurrenskraft.
Det behövs snabba åtgärder som bryter utvecklingen. Vad måste göras?
Här är några strategier som vi kan verka för:
- Pris på koldioxidutsläppen. Utsläppen av koldioxid från förbränning av fossila bränslen är den helt dominerande faktorn för växthuseffekten. Det måste kosta att släppa ut fossil koldioxid, och den kostnaden måste bestämmas på politisk nivå genom att man inför skatter och avgifter på koldioxidutsläppen, endera genom direkta tillägg på priset för fossila bränslen eller genom utsläppshandel. Det har kommit igång en internationell debatt om koldioxidskatter, där allt fler kräver att effekten av de sjunkande oljepriserna motverkas med införandet av sådana skatter. Svenska debattörer och politiker måste ta till orda i den debatten, och visa på det svenska exemplet – vår koldioxidskatt är världens högsta och en viktig förklaring till att lyckats reducera våra klimatgasutsläpp med 23 procent sedan 1990.
- Bort med alla subventioner till fossila bränslen. Fortfarande får fossila bränslen runt om i världen subventioner med 400 – 500 miljarder dollar. World Energy Outlook 2014 från IEA innehåller ett helt kapital om de här subventionerna, som var 548 miljarder dollar 2013, inklusive subventioner till el (summan har minskat de senaste månaderna genom oljeprisfallet). Det är 25 länder som ger stora subventioner, med Iran, Saudi-Arabien, Indien, Ryssland, Venezuela, Egypten och Indonesien i topp. Det är dels oljeexporterande länder där man vill låta den egna befolkningen få del av oljevinsten, dels folkrika länder, där låga energipriser är ett sätt för den politiska ledningen att få folkligt stöd. I många länder tror man också att konstlat låga energipriser är ett sätt att skapa ekonomisk utveckling.
IEA ser tecken på att subventionerna håller på att dras ner i många länder. Indonesien och Nigeria är ett par exempel. Länder som Iran, Venezuela och Ryssland kan av statsfinansiella skäl tvingas dra ner eller avskaffa sina subventioner. Sverige måste i sitt utvecklings- och biståndssamarbete verka för att länderna tar bort sådana här klimatskadliga subventioner.
Subventioner finns också i Västvärlden. I flera EU-länder ger man fortfarande stöd till stenkolsbrytning, med EU-kommissionens goda minne. I USA finns det omfattande skatteförmåner för olje-, gas- och kolindustrin. Oil Change International uppskattade i juli 2014 att det amerikanska stödet till olje-, gas- och kolindustrin var värt 37,5 miljarder dollar. Det stödet finns inte ens beskrivet av IEA. Sverige måste i EU och OECD verka för att stöden tas bort. - Investeringar i de gröna näringarna, för att binda mer koldioxid i växande träd och grödor och använda den bioenergi som skapas till att ersätta fossila bränslen i stor skala. Det finns tillräckligt med mark och resurser för att producera både livsmedel, bioenergi och andra hållbara produkter. Det finns stora arealer outnyttjad eller nedlagd åkermark, inte minst i Europa. Skördenivåerna är fortfarande mycket låga i stora delar av världen, och investeringarna i jordbruk och skogsbruk har varit starkt eftersatta under årtionden. Det gäller särskilt i Afrika, där man fortfarande bara producerar ett ton spannmål per hektar, jämfört med 7 – 10 ton i Europa och Nordamerika. Sverige har ett särskilt ansvar för att sprida bioenergikunnande globalt, eftersom vi är ledande inom detta område. Biobränslen är det främsta alternativet till fossila bränslen och måste ha en central roll i den omställning som är nödvändig för att klara klimatutmaningen. Det svenska biståndet måste styras om.
- På ett privat plan kan vi börja med att som konsumenter alltid fråga hur en vara är framställd. Vad eldar man pannan med i mejeriet som tillverkar den ost vi köper? Vad använder bageriet för energi? Hur transporteras produkterna – har åkeriet bytt till biodrivmedel? Använder man biobaserad plast i förpackningarna? Vi kan alla hjälpas åt att skapa ett förändringstryck.
/Kjell