Flamma stolt mot dunkla klimatskyar
På lördag är det Sveriges nationaldag. Det vi formellt firar är tämligen obskyrt. Men vi kan glädjas åt mycket annat än valet av Gustav Vasa som kung i Strängnäs 1523 och Karl XIII:s undertecknande av regeringsformen 1809. Sverige är helt enkelt bäst. Kanske inte på att hantera pandemier, men på en rad andra områden. Och det ska vi fira och lyfta fram en dag som denna. Jag tänker till exempel på de preliminära klimatutsläppssiffror som kom härom veckan från Naturvårdsverket.
Många har genom åren klagat på att vi svenskar är dåliga på att fira vår nationaldag och att fira Sverige. De hänvisar till militärparaderna på Champs-Elysée i Paris 14 juli, fyrverkerierna och folkfesterna 4th of July i USA, de allvarstyngda minneshögtiderna i Finland när man hedrar sina krigshjältar 6 december och inte minst folkfesten 17 maj i Norge, på Karl Johan eller varhelst norrmän samlas i världen. Jag har själv upplevt norrmän med flaggor och slöjfer både i San Antonio för många år sedan och i Köpenhamn förra året i samband med en stor bioenergikonferens då jag av en slump hamnade mitt i 17 maj-firandet av norrmän i den danska huvudstaden. Inga kan vara så öppet och skamlöst patriotiska som norrmän på sin nationaldag.
Förklaringen till att vi har en ljummen inställning till patriotiskt nationaldagsfirande är förstås att vi inte har den typen av dramatisk historia i närtid som många andra länder har, och inte kan hänvisa till någon speciell händelse, som en befrielse från en främmande makt eller ett förtryck. Gustav Vasas uttåg ur Kalmarunionen ger inte de rätta vibbarna för en modern svensk. Idag kan vi till och med beklaga att vi inte fick en fortsatt nordisk union och kanske ett gemensamt nordiskt språk.
Vi är dåliga på patriotism, utom när det gäller idrott (där man får vara precis hur patriotisk som helst), och det ska vi nog vara glada för. Men ofta är vi helt i onödan dåliga på att uppmärksamma det som är bra med Sverige. Vi sätter vårt ljus under skäppan.
Istället för att lyfta fram det vi lyckas med betonar vi ofta det vi ännu inte fått gjort. Det gäller både massmedia och politiker, och det är väldigt uppenbart inom klimat- och energipolitiken.
De senaste veckorna har det kommit ett par redovisningar som tydligt visar på vad vi lyckats riktigt bra med. Dels Energimyndighetens årliga rapport Energiindikatorer. Dels Naturvårdsverkets preliminära klimatutsläppssiffror för 2019.
Jag börjar med Naturvårdsverket.
Siffrorna är visserligen preliminära, och verket varnar för att dra för stora växlar på dem innan vi får de slutliga siffrorna om några månader. Men man måste ändå tillåta sig att glädjas inför nationaldagen, eftersom de bekräftar en långsiktig trend. Vi släpper år för år ut allt mindre växthusgaser i Sverige.
Den preliminära totalsiffran för utsläppen 2019 är 49,8 miljoner ton koldioxid-ekvivalenter, en minskning med drygt 3 procent sedan året innan. Den större delen är koldioxid, men en mindre del är också metan, lustgas och en rad mindre betydelsefulla växthusgaser.
FN:s klimatkonvention, som först gav oss Kyotoprotokollet och sedan Parisavtalet, utgår alltid från årtalet 1990. Då var de svenska utsläppen 71,2 miljoner ton, räknat som koldioxid. Minskningen av utsläppen sedan 1990 är ganska precis 30 procent.
Det är naturligtvis inte tillräckligt om vi ska ”rädda klimatet”. Men det är en bra prestation så här långt.
Under den här perioden har den svenska befolkningen ökat från 8,59 miljoner invånare 1990 till 10,33 miljoner invånare 2019, eller med 20,3 procent. Det betyder också att utsläppet per invånare minskat från 8,3 ton koldioxid per person till 4,8 ton per person, eller med 42 procent, sedan 1990.
Sveriges BNP, vår samlade produktion av varor och tjänster, har ökat med omkring 75 procent mellan 1990 och 2019, i reala termer. Det innebär att utsläppen av växthusgaser per BNP-krona har minskat med 60 procent. Vår produktion av nyttigheter sker alltså med ett klimatavtryck som bara är 40 procent av vad det var 1990.
Nu säger ”vän av klimatordning” att vi också måste ta hänsyn till hur mycket mer vi konsumerar av produkter som framställs i andra länder med mycket högre klimatavtryck. Det är sant. Men vi måste också beakta hur klimatmässigt mycket bättre produkter vi idag exporterar. Det gäller inte minst skogsnäringens produkter som ofta ersätter fossila material. I den här beräkningen har vi inte heller tagit med den kolinlagring som sker i de svenska skogarna varje år. Denna nettoinbindning av koldioxid ur atmosfären är drygt 4 ton koldioxid per person och år. Om vi räknar med skogens klimatnytta ligger vi redan idag nästan på noll.
Hur står sig Sverige internationellt?
Att vi är bäst i EU är närmast en självklarhet, med vår särklassigt högsta andel förnybar energi bland EU länder. De senaste siffrorna i Eurostats databas gäller 2017, och då delade Sverige bästaplatsen med Malta med ett utsläpp på 5,5 ton koldioxid per person. Snittet för EU är 8,8 ton, med många länder på dubbla nivåer jämfört med Sverige. Många EU-länder har dock gjort lika stora reduktioner som Sverige av utsläppen sedan 1990 och i EU totalt minskade utsläppen av växthusgaser med 23 procent mellan 1990 och 2018, enligt EU:s miljömyndighet EEA.
Globalt är utsläppen av koldioxid 4,8 ton per person, enligt Global Carbon Project. Sveriges totala utsläpp, som också inkluderar metan, lustgas och de andra växthusgaserna, ligger alltså på samma nivå som det globala snittet för koldioxid. Vi kan alltså med säkerhet säga att vi svenskar dag har mindre växthusgasutsläpp än den genomsnittliga världsmedborgaren. Detta trots att vi är ett av världens rikaste länder.
Energimyndighetens rapport Energiindikatorer
Energimyndighetens rapport Energiindikatorer visar på liknande positiv utveckling på område efter område. Användningen av fossila bränslen minskar i alla sektorer, de förnybara energislagen tar över allt större del av vår energiförsörjning, energieffektiviseringen fortgår i alla branscher, osv. Det finns fina diagram på alla de här trenderna. På samma sätt finns det mängder av positiva fakta i Energimyndighetens årliga statistikrapport Energiläget, där det också kom nya uppdaterade tabeller och diagram. Också Naturvårdsverkets klimatrapportering innehåller mängder av lättlästa diagram.
Man kunde önska att alla dessa positiva faktaunderlag kom till större användning i massmedia och i den politiska debatten. Jag tror att svenska folket är tämligen ovetande om den positiva utveckling som sker. Vi får veta så mycket mer om det som fortfarande är ogjort än om det vi redan åstadkommit.
Och alla ni som gör presentationer kring energi och klimat: här finns mängder av bra underlag för powerpointbilder.
Så: låt oss hissa flaggan och stämma in i Hugo Alfvéns och K-G Ossian-Nilssons ”flamma stolt mot dunkla skyar” (Sveriges Flagga) som de komponerade och diktade till det första flaggdagsfirandet på Stockholms stadion 1916, mitt under brinnande världskrig. De dunkla skyarna kan kanske symbolisera klimathotet, och vi kan stolt säga att vi kommit en bit på vägen att möta hotet.
/Kjell Andersson