Tillbaka

FAO rapporterar om livsmedelssäkerhet och hunger, men utan att skylla på biodrivmedel

För sju och ett halvt år sedan gjorde FN:s dåvarande ”särskilde rapportör för rätten till mat” Jean Ziegler sitt berömda uttalande om att odling av grödor för biodrivmedel var ”ett brott mot mänskligheten”.

Uttalandet fick stort genomslag och citeras fortfarande i debatten och jag påminner mig om det när jag läser FAO:s nyss utgivna rapport ”The State of Food Insecurity in the World 2015”. Här finns nämligen inte ett ord om biodrivmedel eller deras negativa inverkan på matförsörjningen. Om Ziegler hade haft rätt 2007 borde väl effekter av ”brottet” märkas idag, eftersom det produceras åtskilligt mer etanol och biodiesel nu än för åtta år sedan.

FAO-rapporten är ett bra bevis på att debatten har nyktrat till och analysen fördjupats, åtminstone i FN-familjen. Den nye FAO-chefen José Graziano da Silva gick för några månader sedan ut och markerade att det inte handlar om ”food versus fuel” utan om ”food and fuel”. Några som däremot inte tänkt om och som inte fördjupat sin analys är Oxfam och ActionAid (se förra bloggen), och inte heller EU-parlamentet, som nyligen beslutade om ett tak för åkerbaserade biodrivmedel.

Över till FAO-rapporten (FAO = Food and Agriculture Organisation of the United Nations med huvudkontor i Rom): Den handlar alltså om vad det är som orsakar livsmedelbrist, hunger och svält, och hur utvecklingen ser ut i världen när det gäller livsmedelstillgång.

Rapporten innehåller både positivt och negativt, men allra mest positivt, och har därför inte fått något större genomslag i media. En allt mindre andel av världens befolkning hungrar. Från 1990/92 till idag räknar FAO med att den andel av världsbefolkningen som är undernärd, alltså får otillräckligt med mat, har minskat från 18,6 procent till 10,9 procent. I utvecklingsländerna har nedgången varit från 23,3 procent till 12,9 procent, i stort sett en halvering. Det var också FN:s milleniemål, som alltså nära nog uppnåtts. Eftersom befolkningen samtidigt ökar har antalet undernärda inte minskat lika snabbt, från 1 010 miljoner 1990/92 till 795 miljoner idag. Antalet hungrande har alltså gått ner med 215 miljoner. Här fanns också ett mål om halvering, formulerat vid World Food Summit i Rom 1996, som inte uppnåtts.

FAO nämner inte den stora positiva siffran, ökningen av antalet mättade världsmedborgare. Den globala befolkningen ökade med nästan två miljarder mellan 1990 och 2014. Antalet människor som kunde äta sig mätta ökade från 4 253 miljoner till 6 382 miljoner. På knappt 25 år lyckades alltså världens livsmedelsproducenter (bönder och fiskare) öka produktionen så kraftigt att mer än två miljarder fler kunde äta sig mätta. Dessutom vet vi att en allt större del av dessa åt för mycket. Fler världsmedborgare är numera överviktiga än undernärda.

Men hunger och undernäring är fortfarande ett stort problem. Nära 800 miljoner undernärda är ett globalt misslyckande.

Men vad beror det på? Ja, inte beror det på att man odlar majs för biobränslen i Mellanvästern i USA eller sockerrör för etanol i Brasilien och Sierra Leone. Här är FAO-rapporten tydlig.

Undernäring beror på fattigdom och låg efterfrågan på livsmedel, outvecklat jordbruk med låg avkastning, dåliga kommunikationer och dålig kontakt med marknaderna för småskaliga producenter, samt till stor del också på krig och konflikter och dåligt fungerande regeringar.

När alla dessa negativa faktorer ersätts av positiva motsvarigheter så kan undernäringen försvinna inom ett par årtionden.

Ghana i Västafrika är ett utmärkt exempel. 1990/92 hade Ghana en andel undernärda på 47,3 procent; halva befolkningen gick hungrig. Idag är den andelen ”under 5 procent”, ett värde som FAO anger för länder där undernäring i stort sett är obefintlig. Ghanas framgång beror på ekonomisk utveckling. Ekonomin har växt med i genomsnitt 3,3 procent om året, och ligger nu omkring 7 – 8 procent. Ghana är fortfarande ett fattigt land, men i snabb utveckling. Jordbruksproduktionen mer än fördubblades under perioden 1992 – 2012. Samtidigt ökade produktionen av exportgrödan kakao. Odling av mat och cash-crops behöver alltså inte konkurrera, utan kompletterar varandra.

Motsatsen till Ghana är länder med dåligt ledarskap, korruption, krig och konflikter. Bland de länder som haft en negativ utveckling av matsäkerheten under de senaste åren finns Irak, Afghanistan, Nordkorea och Centralafrikanska Republiken. Bland länder som haft en kraftigt förbättrad livsmedelssäkerhet finns förutom Ghana en lång rad länder främst i Asien och Latinamerika, men också i Afrika. Indonesien, Vietnam, Thailand, Peru, Kamerun och Nigeria är några av de bästa exemplen.

I rapporten finns som sagt inte ett ord om biodrivmedel eller biogrödor som konkurrerar med matproduktionen, och inte heller ett ord om ”landgrabbing”. Det som Jean Ziegler 2007 såg som ett brott mot mänskligheten när det gällde att försörja folk med mat är inte ens värt att nämna av FAO idag. Och under tiden har produktionen av biodrivmedel fortsatt att öka runtom i världen.

Än så länge finns mycket lite produktion i Afrika. I Sierra Leone odlas 10 000 hektar sockerrör som omvandlas till 90 000 ton etanol i Addax fabrik.

Livsmedelstillgången har ökat i regionen genom förbättringar av jordbruket och utbildning av jordbrukare. Sierra Leone är ett av de många afrikanska länder som är på rätt väg enligt FAO. Andelen undernärda har minskat från 43 procent 1990/92 till 22 procent idag. Om något hotar matförsörjningen i Sierra Leone så är det inte den nya etanolfabriken utan andra problem, nu senast ebolaepidemin. Men också Sierra Leone har förutsättningar att inom något årtionde komma ner ”under 5 procent undernärda” om man bara får slippa krig och konflikter och kan slå vakt om sin demokratiska utveckling och stimulera investeringar i jordbrukssektorn, både för livsmedel och energi.

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer