EU-parlamentet långt från verkligheten på Lettlands landsbygd
Om ett par veckor kommer EU-parlamentet att anta det så kallade ILUC-förslaget. Det står klart sedan den senaste kompromissen antagits av parlamentets miljöutskott med stor majoritet.
De svenska moderaterna, liberalerna (fp + c), vänstern och socialdemokraterna står bakom kompromissen som bland annat innebär att man ska begränsa användningen av biodrivmedel från åkergrödor (etanol och biodiesel) till högst 7 procent av drivmedelsvolymen 2020, att man ska rapportera så kallade ILUC-faktorer, att man ska ha en frivillig 0,5-procentskvot och dubbelräkning för så kallade avancerade biodrivmedel (från avfall, cellulosa mm), samt dessutom bland annat femdubbelräkning i rapporteringen av förnybar el för vägfordon och 2,5-räkning för förnybar el för spårtrafik.
Bakgrunden till alla de här förslagen är föreställningen att odling av energigrödor konkurrerar ut odling av livsmedel och indirekt orsakar avskogning någonstans i världen. Underförstått: det finns ingen ledig mark att odla på och det går inte att odla mycket mer på den mark som finns.
Den gröna gruppen i EU-parlamentet röstade mot kompromissen med motivet att den är alltför gynnsam för biodrivmedel från åkergrödor. I en skriftlig kommentar skriver gruppens talesman holländaren Bas Eickhout att förslaget inte tillräckligt tar itu med ”den myriad av problem” som EU:s biodrivmedelspolitik orsakat. Han skriver: ”att föda bilar med grödor har eldat på ökade matpriser och lett till förstörelse av regnskog.” Han skriver vidare: ”Vi borde bannlysa användning av grödor för drivmedelsproduktion helt och hållet, men ett tak på 7 procent är klart för mycket och kommer att ytterligare öka andelen klimatskadliga biodrivmedel i vår bränslemix”.
Jag kommenterar förslaget från Svebios konferens i Riga. Jag pratade för en stund sedan med en svensk som bott och arbetat i Lettland under de senaste 20 åren känner till förhållandena på den lettiska landsbygden mycket väl. Han berättade om hur det i östra Lettland finns omfattande jordbruksbygder som är nästan helt avbefolkade.
– Det finns socknar där det tidigare bodde 10 000 människor, men där det vid sovjetsystemets kollaps kunde finnas kvar 1 500. Idag kanske det finns 600 människor kvar, mest gamla människor och mycket få jordbrukare i aktiv ålder.
Lettlands landareal är på 6 miljoner hektar, tidigare fördelat på hälften skog och hälften åker. Alltså 3 miljoner hektar åker. Vid EU-inträdet fick man bara räkna med 2 miljoner hektar åker som man kunde få stöd för. Man odlar spannmål och oljeväxter på kanske en tredjedel av den arealen idag. Omkring 600 000 hektar är gräsmarker som i bästa fall betas, men där man till större delen bara slår av gräset för att hålla marken öppen och få stöd.
En del av den övergivna åkermarken planteras nu med skog, men mycket ligger bara för fäfot eller buskas igen.
Lettland skulle naturligtvis kunna odla mycket mer, och med en positiv jordbrukspolitik med odling av energigrödor och andra råvaror för en förnybar bioekonomi skulle den lettiska landsbygden kunna få nya inkomstmöjligheter istället för att sjunka ner i avfolkning och depression. På andra sidan gränsen i Ryssland är läget lika illa eller värre. En satellitstudie för ett par år sedan visade att det finns omkring 30 miljoner hektar övergiven åkermark i Ryssland. I vissa regioner har mer än 80 procent av åkermarken övergivits.
EU-parlamentet för en defensiv och destruktiv politik kring biodrivmedel, som innebär att vi 2020 fortfarande kommer att ha långt över 90 procent fossila drivmedel i transportsektorn. Den höga andelen fossilt kommer delvis att döljas med invecklad dubbelräkning.
De svenska politikerna jamsar med. Den gröna gruppen i parlamentet har blivit biodrivmedlens fiende nummer ett och deras ledare säger att dagens biodrivmedel helst skulle avskaffas helt. Förslagen om att gynna så kallade avancerade biodrivmedel kan beskrivas som patetiska. En frivillig kvot på 0,5 procent är närmast ingenting, och parlamentet formulerar långa och verklighetsfrämmande listor om önskade råvaror som inkluderar alger och bakterier (!), samtidigt som man bannlyser fungerande jordbruksgrödor. I parlamentspalatsen i Bryssel och Strassbourg är man mycket långt från verkligheten på den lettländska landsbygden.
PS. Det möte jag skrev om på bloggen 7 april, som skulle hållas 28 april i Bryssel, och där en rad miljöorganisationer tänkte kräva att biobränslen ska behandlas på samma sätt som fossila bränslen i utsläppsrättshandeln, det mötet har nu plötsligt inhiberats. Vi vet inte vad det beror på. Kanske interna motsättningar inom de organisationer som stod bakom inbjudan.
/Kjell