EU-kommissionen sätter fler käppar i hjulet för biodrivmedel

För att nå det målet måste vi ställa om elproduktionen (ersätta kol- och gaskraftverk), uppvärmningen (ersätta gas och eldningsolja) och trafiken (ersätta bensin och diesel). Alla insatser är nödvändiga. Bil- och lastbilstrafiken måste avvänjas från fossila bränslen.

Sverige har ett ännu ambitiösare mål – att införa en i stort sett fossilfri fordonsflotta till 2030. Dit är det bara 14 år. Klockan tickar. Vi måste göra mycket nu. I Sverige har vi stort sett ställt om elproduktionen och uppvärmningen. Den stora återstående utmaningen är trafiken. Också där har vi kommit ganska långt, längst i EU, men fortfarande har vi i Sverige kvar ett 88-procentigt beroende av fossila bränslen.

Vi måste alltså byta bränsle i våra bilar. Elbilar i all ära, men den stora förändringen måste ske med biodrivmedel. Inte minst för att minska utsläppen från alla befintliga bilar. Vi har hittills haft en bra utveckling tack vare koldioxidbeskattning av bensin och diesel och skattebefrielse för biodrivmedel. Det har drivit fram bränslebyte. Vi har dessutom byggt upp en användning av rena eller högblandade biodrivmedel som E85 och B100 (ren biodiesel), eftersom låginblandning inte räcker.

Men den här svenska modellen duger inte åt EU-kommissionen. Sedan flera år tillbaka sitter svenska regeringstjänstemän och argumenterar med EU:s tjänstemän om Sveriges rätt att använda miljöskatter i transportsektorn enligt principen att förorenaren ska betala. EU-kommissionen anser att den svenska skattebefrielsen för biodrivmedel är ett alltför starkt stöd, som skapar överkompensation, och den svenska regeringen tvingas införa straffskatter på etanol och biodiesel. Omställningen fördröjs eller stoppas helt upp.

Nu har kommissionen hittat på ytterligare begränsningar i den senaste versionen av sina statsstödsregler. Nu gäller det att till varje pris begränsa användningen av biodrivmedel från åkermark. Den svenska regeringen och riksdagen tvingas införa ytterligare en byråkratisk reglering för att garantera att det inte kommer en droppe etanol eller biodiesel från ”fel” fabriker. Så här ser reglerna ut:

• Det ska inte få ges något stöd till biodrivmedel som producerats i en anläggning som producerar ”livsmedelsbaserade” drivmedel och som är tagen i drift efter 31 december 2013.
• Det ska inte få ges något stöd till biodrivmedel som producerats i en anläggning som producerar ”livsmedelsbaserade” drivmedel som är tagen i drift före 31 december 2013 om denna anläggning är helt avskriven ”enligt normala avskrivningsregler”.

De som säljer biodrivmedel på den svenska marknaden måste redan idag lämna in detaljerade deklarationer om att dessa drivmedel är hållbara enligt en lång lista med kriterier som finns fastlagda i EU:s förnybartdirektiv. Nu måste de dessutom ha ett ”anläggningsbesked” som ska visa när anläggningen togs i drift och om den är avskriven. Man måste till exempel veta hur mycket avskriven varje brasiliansk etanolfabrik är för att kunna sälja brasiliansk etanol, som ofta kommer från många olika fabriker.

Det nya regelverket ska gälla redan från årsskiftet. Men det kommer att beslutas av riksdagen tidigast i slutet av november, och därefter ska Energimyndigheten fastställa exakt vad som menas med de olika kraven och hur kontrollen ska ske. Företag som vill sälja efter årsskiftet med nedsatt skatt måste veta vad som gäller från 1 januari. Men de som importerar köper förstås sitt bränsle redan de närmaste veckorna. Om man inte får skattebefrielse går det inte att sälja alls, eftersom biodrivmedel är dyrare än bensin och diesel.

Vad menas då med ”livsmedelsbaserat”. Här kommer det tragikomiska. Det är drivmedel som är producerade av stärkelserika grödor, socker- eller oljegrödor. Här han man hämtat underlag från det så kallade ILUC-beslutet som togs tidigare i år. I promemorian som skickats ut på remiss skriver regeringen:

”Det rör sig alltså om spannmål som vete, råg, havre och majs (oavsett om det är sädeskornen eller hela växten som avses), rotfrukter (till exempel potatis, jordärtskocka, sötpotatis, maniok och jams) och stamknölar (till exempel taro). ”

Regeringen noterar att det inte finns någon definition av socker- och oljegrödor, men gör det egna tolkningen att det bör handla om sockerrör, sockerbetor, raps och oljepalmer. Inget sägs om olja från den oätliga jatropha-växten – är den förbjuden, trots att den inte kan ätas av var sig människor eller husdjur?

Eftersom man enligt ILUC-dirktivet ska stimulera produktionen av så kallade avancerade biodrivmedel från avfalls- och restprodukter, liksom från cellulosa och lignin, uppstår nu det märkliga rättsliga läget att det är förbjudet att få stöd för att göra etanol eller biogas av strået på en spannmålsplanta om det skördas tillsammans med kornen (helsädesskörd), men att det går utmärkt att använda strået om det först avskiljts av en tröska – då kan man dessutom få dubbelräkna strået. Ännu bättre är det förstås om man odlar ett mer lågproduktivt gräs på marken, eftersom detta enbart är cellulosa och innehåller mycket lite stärkelse. Att vetestrået inte kan ätas har ingen betydelse. Det betraktas ändå som livsmedel!

/Kjell