Tillbaka

Ett par dagar på KSLA

Forskare har en förmåga att göra också de enklaste ting mycket komplicerade. Särskilt komplicerat blir det om man börjar göra modellberäkningar istället för att studera verkligheten. Då kan det bli nästan hur komplicerat som helst. Två dagar bland forskare kring skog och klimat på KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien) får mig att dra de här slutsatserna.

Nu ska jag inte vara bara förenklat populistisk. Det presenterades också mycket bra och intressant forskning, och sas en hel del klokt i det gamla huset på Drottninggatan 95 i Stockholm.

Det här var det tredje internationella stormötet jag varit på där man försöker reda ut begreppen kring skogsbruk, bioenergi och kolbalans. De tidigare hölls i Köpenhamn i maj 2014 och i Paris i april 2017.

Grundfrågan kan sägas vara: ger det klimatnytta att använda biobränslen från skogen?

För oss som jobbat med bioenergi från skogsråvara i årtionden känns det som en överflödig fråga. Vi tycker att klimatnyttan är självklar. Men på senare år har allt fler börjat ifrågasätta det i den internationella debatten, och inte minst i EU. Mötet på KSLA hade rubriken ”Forests and the climate”, med under rubriken ”Manage the forest for maximum wood production or leave the forest as a carbon sink” (Sköta skogen för maximal virkesproduktion eller låta skogen vara en kolsänka).

Som en illustration av den mest polariserade opinionsbildningen i frågan begärde en representant för Skydda skogen ordet vid första möjliga tillfälle och höll en appell med budskapet att biobränslen från skogen är sämre än kol för klimatet och att det finns en bred samsyn bland hundratals ledande forskare om att det förhåller sig så.

Göran Berndes från Chalmers, förra årets Jan Häckner-pristagare, höll i trådarna och hade som ambition att samla sina kollegor kring några grundläggande slutsatser.

Jag har inte sett slutdokumentet än. Men man gjorde ett liknande försök i Köpenhamn 2014. Då utarbetades ett riktigt bra papper, som vi alla skrev under på, även om EU-kommissionens klimatdirektorats deltagare vägrade sätta sina namn under dokumentet (!). På Parismötet, som arrangerade av IEA Bioenergy och IRENA, FN:s organ för förnybar energi, var motsättningarna mer tydliga. Miljöorganisationernas representanter var i öppen konflikt mot bioenergins förespråkare.

Den övergripande frågan är alltså om det är bra klimatpolitik att använda skogarna för att göra material och bränslen som minskar användningen av fossila bränslen och därmed får ner utsläppen av fossil koldioxid. Varför är det så svårt att svara ja på den frågan? Och varför kan inte forskningen ge en övergripande och tydligt svar?

En av förklaringarna är att det går att göra fel. Att hugga skog utan att återplantera, alltså skövling, ger förstås nettoutsläpp av koldioxid, precis som en kolgruva eller en olja- eller gaskälla. Men det går att göra fel på de flesta områden. Det är därför vi har skogsvårdslagstiftning, hållbarhetskriterier och certifieringssystem. Det finns ingen annan råvarugrupp där man ställer så tydliga krav som på biobränslen.

Kolskuldsteorin

En annan förklaring är tidsaspekten, och det är här forskarna börjar gå vilse i sina modeller och beräkningar. En del har anammat kolskuldsteorin, att förbränning av biomassa skapar en skuld som det tar årtionden eller århundraden att betala tillbaka. Det är med denna teori i ryggsäcken som vissa miljöorganisationer, och någon enstaka forskare, hävdar att biobränslen är sämre än kol. Jag har skrivit om kolskuldsteorin förut här i bloggen, och varför jag tycker att den är i grunden fel.

När det gäller skövlingen av skog är den inte oåterkallelig på samma sätt som förbränningen av fossilt kol. Avskogad mark kan återbeskogas. Det finns hundratals miljoner hektar sådan mark, inte minst i tropikerna, där man skulle kunna återplantera både naturskog och framför allt snabbväxande träd. Redan inom ett årtionde kan man få fram stora volymer hållbart producerad energived. Det finns också stora arealer misskött skog, som utsätts för regelbunden bränning och svedjebruk.

Korta tidsperspektiv

En av forskarna, Bob Apt, från North Carolina State University, listade några av de faktorer som gör att en del forskare får dålig klimatnytta av bioenergi: Man räknar på små ytor istället för att analysera hela skogslandskapet. Man har korta tidsperspektiv (20 år istället för 100 år). Man utgår från långsamt växande träd med osäker återväxt. Man räknar med att träden skulle bli stående och fortsätta växa, om de inte avverkas nu. Och man räknar inte med några dynamiska marknadseffekter eller förändringar av markanvändning (positivt läckage).

Den sista punkten har Bob Apt själv forskat kring och han utvecklade den närmare. Precis som man hävdar när det gäller energigrödor på åkermark finns det indirekta markeffekter (ILUC) för energi från skogsbruk, och de är ofta positiva. Bob Apt använder termen ”positivt läckage”. Det är en onödigt komplicerad terminologi, som politiker och allmänhet kommer att ha svårt att förstå. Man borde nog hellre tala om att det finns positiva dynamiska effekter som ger ytterligare klimatnytta utöver den direkta nyttan av att substituera fossilt.

Apts forskning visar att ökad efterfrågan på biomassa leder till ökat intresse av att odla skog, ökad skogsareal och därmed indirekta positiva klimateffekter. Man får både ökad inbindning av kol i den växande skogen, ökad produktion av biomassa som kan skördas och ökad skogsareal när skogen får ett högre värde.

Det här är egentligen självklarheter, men enligt Bob Apt är hans resultat kontroversiella. Det borde de inte vara. Tvärtom stöds de av den utveckling vi haft i Sverige. Vi skördar mer skog samtidigt som vi år för år lagrar upp mer biogent kol i våra skogar, och skogen ersätter gamla betesmarker och lågproduktiv åker. Det senare är inte så bra för landskapet och den biologiska mångfalden. Men för klimatet är det bra.

Läget för klimatet är akut

Flera talare, bland annat Anders Wijkman och professor Filip Johnsson från Chalmers, påminde forskarna om att läget för klimatet är akut. Utsläppen från fossila bränslen måste minskas radikalt från nu. Vi har inte tid att vänta på att forskarna ska reda ut alla detaljer om exakt vilka skogar som man kan avverka i, vilka bioenergiråvaror som är bäst och vilken slutanvändning av bioenergi eller material som ger allra bäst klimatnytta. Vi måste agera direkt, på flera parallella spår, för att minska utsläppen av fossil koldioxid. Under tiden kan vi fortsätta forska och korrigera efter hand.

Vi har inte tid med en fortgående vetenskaplig träta om kolskuld, när de flesta sansade forskare är överens om den övergripande och långsiktiga klimatnyttan med att använd grönt kol från skogen istället för svart kol från berggrunden.

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer