Ett år efter anfallet på Ukraina

Foto: Pixabay

Så här kan man sammanfatta:

• Det mycket stora beroendet av ryska fossila bränslen skapade en chock för Europa, som gav energikris med mycket höga priser, som i sin tur eldade på inflationen, och idag höga räntor. Vi betalar nu priset för att Europa under årtionden missade att se om sitt eget hus och gjorde sig totalt beroende av import av fossila bränslen, varav en stor del kom från Ryssland. (inom parentes: Sverige var ett undantag, som satsat på inhemska biobränslen och därför är EU:s minst fossilberoende land – se diagram nedan).
• EU:s starka Rysslandsberoende gjorde att man inte kunde införa totala sanktioner av ryska fossila bränslen. Totalt stopp för ryskt kol kom först i augusti 2022. Totalt stopp för råolja kom först i december 2022 och stopp för raffinerade ryska oljeprodukter först nu i februari 2023. Det här stoppet innehåller dock en del undantag för olja till bland annat Ungern och Slovakien.
• EU har fortfarande inga sanktioner mot rysk gas. Istället har man genomfört en politik för att minska beroendet av gasimporten. Det handlar om att köpa gas från andra länder (kallas diversifiering), att satsa på LNG-import (flytande gas) och att bygga terminaler för LNG. Det sker nu i en rad länder. Man har tagit kontroll över gaslager och ledningar, som ryska Gazprom tidigare köpt, och lagt ner Nordstream 2.
• EU-länderna har fyllt sina gaslager. Gasförbrukningen har också sjunkit. Efter en extrem uppgång har gaspriset nu sjunkit till samma nivå som vid krigsutbrottet.
• EU har genomfört ett stort antal sanktionspaket riktade mot Ryssland. Effekten på den ryska ekonomin har hittills varit begränsad. I den första omgången har Ryssland tjänat på sanktionerna genom den prisuppgång som följde. Ryssland har fortsatt sälja gas och olja till Europa, dessutom till ett högre pris. Ryssland har också hittat nya kunder utanför Europa. Nu när priserna sjunker kommer Ryssland däremot att drabbas dubbelt, både av minskade leveranser och lägre priser.
• EU:s konsumenter och företag har drabbats av högre priser. Men det har inte uppstått någon akut energibrist. Det har också gått lättare att dra ner på konsumtionen än vad många bedömare räknade med.
• De höga energipriserna har lett till omfattande stödpaket. De här stöden har varit mångdubbelt större än de stöd EU-länderna gett till Ukraina. Tysklands regering har, enligt Svenska Dagbladet, utlovat stöd till konsumenter och näringsliv på 264 miljarder euro (nära 3 000 miljarder kronor) för att dämpa effekterna av höga energipriser. Tysklands stöd till Ukraina motsvarar inte mer än fem procent av det beloppet!
• Detsamma gäller Sverige. Fokus i den politiska debatten har legat på hur man ska kompensera svenska el- och drivmedelskunder. Trots Sveriges låga beroende av fossila bränslen och stort produktionsöverskott på el har vi drabbats av marknadseffekter både för el och drivmedel. Att en mycket stor del av de svenska värmekonsumenterna (de med fjärrvärme och egen ved) klarat sig utan stora kostnadsökningar har knappt noterats i debatt och media.

Bildtext: Sverige och Finland har särklassigt lägst beroende av fossila bränslen i EU. Svebios sammanställning av statistik från Eurostat. Notera den mycket låga användningen av fossilgas i Sverige. Kolanvändningen är nästan enbart i industrin i Sverige.

EU’s åtgärder

Trots alla tillkortakommanden är ändå den samlade slutsatsen att det har gått bättre än många fruktade för ett år sedan. EU har stått pall och EU-länderna har förmått agera tillsammans

Ett dokument från EU-parlamentets utredningstjänst (European Parliamentary Research Service – EU energy security and the war in Ukraine: From sprint to marathon) av Lasse Boem och Alex Wilson ger en bra sammanfattning av läget vid krigsutbrottet och de åtgärder som EU vidtagit sedan dess.

De noterar att Ryssland vid krigsutbrottet svarade för 45 procent av EU:s kolimport, 36 procent av EU:s gasimport och 25 procent av EU:s oljeimport.

Läget var kritiskt. EU:s ledare valde att gradvis införa sanktioner mot de ryska fossila bränslena, även om starten var tveksam, inte minst på grund av det mycket stora beroendet av rysk gas i många länder. I Versaille antog EU-ledarna en deklaration två veckor efter krigsutbrottet med krav på omedelbart tillbakadragande av de ryska trupperna samtidigt som man formulerade en ambition att fasa ut beroendet av ryska fossila bränslen, diversifiera den egna energiförsörjningen och skynda på övergången till förnybara energislag och öka energieffektiviseringen.

Sedan dess har EU-ledarna antagit en lång rad sanktionsbeslut och extraordinära beslut om den egna energimarknaden. Alla de olika stegen finns redovisade av Boem och Wilson.

REPowerEU

För att minska beroendet av den ryska energin formulerade kommissionen programmet REPowerEU. Där föreslås en rad åtgärder för att öka produktionen av förnybar energi, som åtgärder för att påskynda tillståndsgivning och ökad finansiering via olika EU-fonder. I REPowerEU föreslås också ett höjt mål 2030 för andelen förnybar energi. Men författarna till parlamentets analys konstaterar torrt:

“Yet ambitious targets need to be met by progress on the ground and here the picture is more mixed, with the latest Eurostat data noting a slight fall in the share of renewables in 2021.” (Min översättning: Ambitiösa mål behöver emellertid mötas av åtgärder på fältet och här är bilden mer blandad, där de senaste siffrorna från Eurostat visar en mindre minskning av andelen förnybar energi 2021).

En förklaring till att den förnybara energin inte växer så snabbt som önskat kan vara att man utesluter en stor del av det förnybara genom att enbart fokusera på sol och vind. I REPowerEU nämns bioenergi och energiutvinning ur avfall bara flyktigt, och detsamma gäller fjärrvärmen, trots att bioenergi, avfall och fjärrvärme skulle kunna ge bidrag snabbt, mycket snabbare än EU-kommissionens drömmar om stora volymer vätgas.

Bioenergins roll

Den antagna taxonomin missgynnar finansieringen av bioenergin, som idag står för 60 procent av all förnybar energi i EU. Det är inte bättre i parlaments analys. Sol och vind nämns förstås, men inte bioenergi. Fokus ligger på elproduktion, medan värme, drivmedel och industrins energibehov inte berörs alls. I EU-parlamentet har man antagit ett förslag till nytt förnybartdirektiv som innebär begränsad användning av skogsbränslen. Förhandlingarna är inte klara, men förslagen går stick i stäv med vad som behövs för att ersätta de fossila bränslena. Det har också ett antal EU-länder insett, vilket framgår i ett inofficiellt dokument (non paper) som har blivit känt i dagarna.

Bioenergi kommer också att bli en viktig inkomstkälla för Ukraina och dess grannländer den dag kriget är över.

Rapportens rubrik handlar om att man nu måste växla över från att sprinta till att löpa maraton, dvs inrikta sig på långsiktiga åtgärder för ökad självförsörjning med energi i EU. Författarna varnar för att en del av de kortsiktiga åtgärder som nu genomförs låser fast Europa i ett fortsatt högt beroende av fossila bränslen, inte minst fortsatt hög gasanvändning

Europa klarade sprinten ganska bra. Men maraton kommer att bli svårare, särskilt om man inte förmår tar vara på de gröna produktionsresurserna inom jordbruk och skogsbruk för att producera förnybara bränslen.

//Kjell Andersson