Etanolfabriken bevisar: Det finns ingen motsättning mellan biodrivmedel och livsmedel

Foto: Hannah Edgren

Dra slutsatser från framgångssagor

Lantmännen Agroetanol satsar 800 miljoner kronor på att plocka ut protein för humankonsumtion vid fabriken – ”protein till vegobiffarna”, som Ny Teknik skriver i sitt senaste nummer. Artikeln i Ny Teknik borde läsas av alla svenska politiker som arbetar med klimat- och miljöfrågor och som funderar på den svenska försörjningstryggheten i vår tid av politisk oro. Artikeln borde också vara obligatorisk läsning för alla miljödebattörer.

Till den senare kategorin hör Per Kågeson, som i samma nummer av Ny Teknik skriver om ”den misslyckade etanolsatsningen”, i en artikel där han i första hand argumenterar för att man inte ska använda biogas till fordon.

Det är många debattörer som ägnar sig åt vad vi inte bör göra. De borde hellre ägna sig åt det vi faktiskt kan göra. Och dra slutsatser av de många framgångssagor som finns.

Så här ser framgångssagan Agroetanol ut (siffrorna hämtade från Ny Tekniks artikel):

• Agroetanol köper in 535 000 ton spannmål (främst vete) av ”foderkvalitet”, dvs den sämre spannmål som finns på marknaden. Dessutom tar man emot 70 000 ton restprodukter från livsmedelsindustrin, typ kasserat bröd.
• Företaget tillverkar 230 000 kubikmeter etanol (cirka 1,35 TWh räknat som energi). Det motsvarar hela den svenska etanolanvändningen 2021. Hälften av produktionen exporteras till Tyskland, samtidigt som Sverige importerar annan etanol.
• Agroetanol tillverkar samtidigt 200 000 ton protein- och fiberrik foderråvara. Det betyder att den svenska importen av proteinfoder (soja) kan reduceras med motsvarande volym.
• Dessutom avskiljer man 120 000 ton koldioxid, som används för huvuddelen av den svenska produktionen av kolsyrade drycker (tidigare var denna koldioxid fossilbaserad).

Lantmännen Agroetanol kommer alltså att tillverka både biodrivmedel, foder och livsmedel (kolsyra till läsk och vegetariskt protein).

Agroetanol får sin energi (ånga) från det närbelägna Händelöverket, ett kraftvärmeverk som använder biobränslen som energikälla. Man skickar tillbaka restprodukter till Händelöverket och kan dessutom ge råvara till en biogasanläggning. Sammantaget blir klimatnyttan av Agroetanols etanol, om man räknar alla direkta och indirekta klimateffekter, en växthusgasreduktion på 98 procent jämfört med bensin. Ni läste rätt! 98 procent. Går det att över huvud taget hitta någon annan klimatinsats som ger motsvarande klimatnytta? Jag bortser då från planerna på att åstadkomma ”negativa utsläpp”, dvs nettoinbindning av koldioxid genom bio-CCS.

Vid Agroetanol arbetar man med bio-CCU genom att ta vara på den koldioxid som bildas vid jäsningen av etanolen och ersätta en fossil produkt. Det var en klimatnytta som EU-kommissionen ville avskaffa i sitt förslag till reviderat förnybartdirektiv, men som de svenska förhandlarna lyckades rädda.

”Både rika och fattiga länder kan producera både livsmedel och biodrivmedel”

Återstår det något av argumentet mot att använda ”food and feed” för att göra biodrivmedel. Man skulle kunna hävda att vetet som används i Norrköpingsfabriken istället borde skickas till svältande människor i fattiga länder, bortsett från att det rör sig om spannmål av sämre kvalitet. Det argumentet motsägs effektivt av de anställda på Agroetanol som uttalar sig i Ny Tekniks artikel. Vi har stora arealer outnyttjad åker i Europa och i Sverige, och i Sverige räknar man med att det kommer att friställas ytterligare 200 000 hektar åker de närmaste åren.

Dessutom: fattiga länders bönder ska producera de livsmedel som behövs i dessa länder, inte behöva utsättas för importkonkurrens från EU-länderna. Brist på livsmedel i fattiga länder beror på fattigdom, dålig politik med brist på investeringar i jordbrukssektorn, konflikter och krig och har inget samband med biodrivmedelsproduktionen i rikare länder. Både rika och fattiga länder kan producera både livsmedel och biodrivmedel.

Man använder ibland det engelska begreppet ”lessons learned” för att driva utvecklingen i rätt riktning. Det borde vara ett centralt begrepp i klimatpolitiken. Vi ska lära oss av och kopiera framgångsexemplen. Det borde gälla Agroetanol. Det borde vara en central fråga i den svenska och europeiska klimatdebatten och för den svenska och europeiska försörjningstryggheten att utnyttja erfarenheten från Norrköping.

Stor potential för ökad etanolproduktion

I Sverige finns det utan tvivel plats för ytterligare ett par etanolfabriker av Agroetanols storlek. 100 000 hektar ger tillräckligt med spannmål för en fabrik (en hektarskörd på drygt fem ton är inte särskilt mycket). För ett antal år sedan planerades en liknande fabrik i Karlshamn, tänkt att försörjas med spannmål av låg kvalitet från världsmarknaden. Om det projektet hade genomförts hade den kunnat ersätta lika mycket bensin som Agroetanol gör.

Inom EU finns mycket stor potential att öka etanolproduktionen. För Ukraina erbjuder biodrivmedel en stor möjlighet att bidra till Europas energiförsörjning och oberoende av rysk olja. Det finns plats för flera tiotal etanolfabriker av Agroetanols storlek i Ukraina.

Vad är det som hindrar denna utveckling? Varför vill man inte lära sig av erfarenheten? I huvudsak okunskap och missriktad lobbying.

EU-parlamentsvalet 2024 ger oss en möjlighet att ändra EU:s syn på biodrivmedel från åkergrödor. Frågan måste in i EU-valkampanjen. Alla ledande kandidater bör bjudas in till Händelö i Norrköping och få prata med Martin Engström och Tannia Marinado på Agroetanol, som i Ny Teknik ger glasklara argument för etanolens klimatnytta.

De kandidater som lovar att bryta upp EU:s motstånd mot biodrivmedel från åkergrödor bör  få vår röst i EU-valet. Att inte ta vara på erfarenheterna från Agroetanol är dålig klimat- och försörjningspolitik.

//Kjell Andersson