Energivår i Vilnius: bioenergin skapar jobb och sänker värmepriserna
Tre ministrar medverkade i öppningsprogrammet när Svebio och Litbioma (Litauens motsvarighet till Svebio) dessa dagar ordnar Nordic Baltic Bioenergy Conference här i Vilnius.
Premiärminister Algirdas Butkevičius bestämde sig strax före konferensen att själv komma och ge en kort hälsning till de 300 deltagarna. Sedan pratade både energiministern och ekonomiministern. Och deras budskap var entydiga: bioenergin skapar ökat oberoende, lägre energipriser, jobb och exportinkomster för Litauen.
I Svebio är vi inte precis bortskämda med att ha ministrar springande på våra konferenser. Att få ledande politiker att komma och tala kräver ofta både envetenhet och lång framför hållning. Att statsministern skulle dyka upp med några timmars varsel skulle inte kunna hända i Stockholm.
Som högsta representant för Sverige medverkade istället ambassadör Cecilia Ruthström-Ruin. Hennes välkomsttal var en enda lång hyllning till bioenergin och till svensk energiomställning. Hon började med att berätta om hur energiläget förändrats under hennes fem år i Vilnius: ”Litauen har lidit av att vara beroende av en enda leverantör. Men nu finns elkabeln från Sverige och gasen byts ut mot biobränslen.” Man hänvisar ofta till denna ”enda leverantör”. Ingen säger rakt ut Putin eller Ryssland. Men alla vet vad det handlar om.
Energiminister Rokas Masiulis var tydlig om en motpart, ryska gasbolaget Gasprom, som levererar gasen. Han valde att inleda sin presentation med att tacka Gasprom!
– Gasprom har varit en av Litauens bästa vänner genom att vara så oflexibla och höja sina priser. Det stimulerade utvecklingen, och jag vill tacka de företag som har arbetat med att ersätta gasen med biobränslen.
Han berättade att man investerat 1500 MW ny kapacitet och 225 miljoner euro under de senaste åren. En stor del har skett med stöd från EU. Följden har inte bara blivit minskad gasimport och ökad användning av inhemska bränslen, utan också lägre energipriser.
Prisnedgången är dramatisk: 25 procent lägre fjärrvärmepriser generellt och 40 procent lägre pris i Kaunas, berättade Virginius Ramanauskas när han välkomnade alla. Han är ordförande i Litbioma.
Ekonomiminister Evaldas Gustas fyllde på. Han berättade att bioenergisatsningen skapat 6 500 jobb och att lönenivån för de här jobben ligger 50 procent över medellönen i Litauen. Bioenergin har alltså skapat många jobb, och välbetalda jobb. Dessutom ger bioenergin exportinkomster. På ett par år har exporten från sektorn tredubblats till 100 miljoner euro. Ett par starka företag som bygger värmeverk har etablerats, Axis och Enerstena. Axis bygger den nya pannan på 8 megawatt i Sävsjö. Istället för att Sverige tidigare exporterade bioenergiteknik till Baltikum är det nu ett litauiskt bolag som bygger värmeverk i Sverige.
Andelen biobränslen i Litauens fjärrvärme har ökat från ett par procent 2002 till 27 procent 2012 och till 61 procent 2015. Om fyra år, 2020, räknar man med att 80 procent av fjärrvärmen kommer att produceras biobränslen och avfall. Då kommer man också att ha byggt två nya kraftvärmeverk i Vilnius, ett för avfall på 53 MW värme och 18 MW el, och ett för flis på 174 MW värme och 70 MW el. Det senare kommer att sluta 450 000 ton biomassa om året. Om detta berättade direktör Nerijus Rasbuskis från Lietuvos Energija som gör investeringen i de här kraftvärmeverken.
När programmet är helt genomfört kommer Litauen att ha en högre andel biobränslen i fjärrvärmen än Sverige har idag.
Premiärminister Butkevicius kunde med stolthet berätta att Litauen nu är rådgivare åt andra länder som vill satsa på bioenergi, som Kroatien och länder i Sydamerika.
Ett av skälen till att fjärrvärmepriset kunnat sänkas kraftigt, vid sidan av att man gjort sig oberoende av gasen, är att man också inrättat en börs för handeln med biobränslen. Värmeverken köper en mycket stor del av sitt bränsle via börsen, som heter Baltpool, och det har pressat ner priserna och skapat mer transparens på marknaden. Inte så kul för bränsleleverantörerna, men desto bättre för värmekunderna, både vanliga hushåll och företag.
Vi är alltså ungefär 300 personer på konferensen. Alltför få svenska företag är på plats, med tanke på den spännande marknaden inte bara i Litauen utan också i grannländerna.
Under torsdagen ska vi besöka ett par av kraftvärmeverken, i Kaunas, den andra stora staden i Litauen. Vi ska också titta på salixodling.
Våren är på väg och lövsprickningen är på gång. Nu hoppas vi bara att solen ska titta fram när vi ska ut från Vilnius och får se lite av den litauiska landsbygden. Lite vårsol på Vilnius tjugotal vackra barockkyrkor skulle inte heller skada. Man behöver inte åka på konferens för att njuta av denna vackra men för oss svenskar mest okända grannhuvudstad.
/Kjell