Energifattigdom får inte stoppa gröna skatter
Att inte ha råd att betala el- eller värmeräkningen eller att inte ha pengar kvar på kontot för att kunna fylla tanken i bilen, det är akut energifattigdom. Att energikostnaden tar en stor del av budgeten är ett problem för många hushåll med låg inkomst.
Foto: Kjell Andersson
Det är lätt att underskatta den politiska sprängkraften i begreppet energifattigdom, särskilt här i Sverige, där det sociala skyddsnätet är ganska starkt och energikostnaden ofta är inbakad i hyran.
Förra veckan deltog några av oss på Svebio i ett webbmöte med ett par experter på energifattigdom, Ingrida Murauskaite-Bull och Aura Caramizaru, anordnat av Bioenergy Europe. Ingrida och Aura arbetar på EU:s forskningsinstitut JRC. De har analyserat hur miljö- och energibeskattningen ser ut i EU:s länder, och hur man kan reformera energiskattedirektivet. För oss i Svebio finns det ett standardsvar: inför skatt eller avgift på koldioxidutsläpp så kommer marknadens aktörer att hitta lösningar.
Men innan man hittat de rationella lösningarna som ger lägre utsläpp och mindre klimateffekter riskerar många att fara illa på vägen när skatterna stiger. Och de politiska effekterna kan ge bakslag. Det visar inte minst de gula västarnas uppror i Frankrike för ett par år sedan.
Att akut energifattigdom slår hårt ges man en påminnelse om i filmen Jag, Daniel Blake som gick på SVT24 söndag kväll. Filmen handlar om en hygglig medelålders snickare i Newcastle som drabbas av hjärtfel och hamnar i byråkratiskt limbo mellan försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Han är en praktiskt kunnig man, men har aldrig brytt sig om att skaffa dator, och spelar sin musik från kassettband på en gammal bergsprängare. Arbetsförmedlingen kräver att han både ska söka jobb och skicka CV på nätet, och alla blanketter måste fyllas i online. En ung ensamstående mamma som Daniel blir bekant med har liknande problem med myndigheterna. Hon har akut brist på pengar, lägenheten blir allt kallare för henne och de två barnen när värmen stängts av. Daniel får sin andra påminnelse om att betala elräkningen. Han tvingas sälja i stort sett alla sina möbler.
I England är det hotet om att gasen eller elen ska stängas av. I USA handlar det istället alltid om bensinpriset. ”More than 3 dollar a gallon” är politisk dynamit. I Frankrike gjorde småföretagare och landsbygdsbor uppror när dieselskatt höjdes. En nyutkommen bok om Nationella frontens väljare handlar om människorna i en liten fransk by (En by i Champagne av Fanny Härgestam, recenseras i SvD 24 maj). Det höjda dieselpriset blir en symbol för klyftan mellan avfolkningsbygd och storstad.
Det är lätt att säga att koldioxidskatt löser alla klimatproblem på ett effektivt sätt. Men det finns en politisk och ekonomisk verklighet. Alla kan inte cykla eller ta tåget till jobbet. Solceller och elbilar är dyra, även om man får bidrag eller skattereduktion.
Den nya tekniken gynnar alltid de som har gott om pengar. Villaägaren kan belåna huset och satsa på en värmepump eller pelletspanna medan hyresgästen får betala den höjda hyran eller värmeräkningen när skatten höjs. I Newcastle är det de fattigaste som får hålla till godo med de dragigaste lägenheterna i de sämst isolerade husen.
Den förnybara energi som ersätter de fossila bränslena kostar också pengar. JRC:s sammanställning visar att de högsta elpriserna har man i Tyskland och Danmark, och det beror på de stora fasta kostnaderna för att subventionera ny förnybar elproduktion.
I Kanada har man löst problemet enligt modellen ”skatt och återbetalning”. Koldioxidskatten ska höjas steg för steg under de kommande åren. Den kommer nästa år att ligga på 50 dollar/ton CO2. Eftersom Kanadas dollar är mindre värd än US-dollar betyder det en nivå kring 40 öre/kg eller en tredjedel av den svenska koldioxidskatten. Regeringen Trudeau har nyligen presenterat en plan på att höja skatten till 170 dollar/ton CO2 2030, något högre än den nu gällande svenska koldioxidskatten.
Den kanadensiska regeringen kompenserar medborgarna med att betala ut pengarna direkt till hushållen. Alla får samma återbetalning i form av en check i brevlådan. En familj på fyra personer i Ontario får i år tillbaka 451 dollar. För hushåll som har låg klimatbelastning blir det vinst. För den som använder mycket fossilt bränsle blir det förlust. Och alla stimuleras att minska sitt klimatavtryck. Det är teorin och tanken.
Det funkar säkert i stort. Men för en glesbygdsbo som är starkt beroende av bilen och som har en olje- eller gaspanna blir det en nettokostnad som kan bli betungande, särskilt när skatten ska stiga kraftigt under de kommande åren. Att byta uppvärmning kostar pengar, och att använda bilen är en nödvändighet för många. Kanada har extrem glesbygd, även med skandinaviska mått.
Ett sätt att lösa problematiken för staten är att använda en del av inkomsten från koldioxidskatten till att stödja olika energibesparande åtgärder, exempelvis byte av uppvärmningssystem eller tilläggsisolering. Men egentligen bör man inte ha för mycket subventioner. De snedvrider konkurrensen och strider mot principen om teknikneutralitet. I en marknadsekonomi ska inte staten bestämma vad som är bra och dålig teknik. Däremot ska staten se till att de som förorenar och skadar klimatsystemet får betala för den kostnad de orsakar.
De gula västarna har skrämt upp många politiker i Europa, men argumentet om en hotande energifattigdom får inte stoppa klimatpolitiska åtgärder och kloka klimatskatter. Slutsatsen av de gula västarna får inte vara att undvika klimatskatter utan att utforma klimatreformerna så att hushåll med låga inkomster och långa avstånd till arbete och service inte drabbas onödigt hårt. Man kan till exempel lägga en större del av återbetalningen på höjda pensioner till de fattigaste pensionärerna och höjda skatteavdrag eller sociala stöd till låginkomsttagare, istället för att göra som i Kanada och betala ut pengarna med lika belopp till alla hushåll. Man kan sänka andra skatter för småföretagare som är beroende av fordon och arbetsmaskiner.
När Sverige genomförde grön skatteväxling 2000 – 2005 valde vi att sänka inkomstskatter och arbetsgivaravgifter samtidigt som koldioxidskatten höjdes kraftigt.
Lösningen kommer att skilja sig från land till land, även mellan EU-länder. EU skulle däremot kunna besluta om en gemensam lägsta nivå på koldioxidskatt i alla medlemsländer, och därefter låta varje medlemsland hantera energifattigdomen på eget bevåg.
/Kjell Andersson