Tillbaka

Den naturliga energiskogen kring åkrar och vägar

I lövsprickningen ser man plötsligt hur mycket lövsly det finns i det svenska landskapet. Det är naturlig energiskog med väldig växtkraft, som kan skördas och tas tillvara för att ge el och värme. Forskarna på SLU har räknat ut att det handlar om 5 – 10 TWh (terawattimmar) om året. Några hundra MWh (Megawattimmar/miljondels TWh) ligger längs åkerkanterna i mitt sörmländska landskap, som vittnesmål om potentialen.

 

Sly avverkat i Södermanland. Foto: Kjell Andersson

Sly avverkat i Sörmland. Foto: Kjell Andersson

Det är en vanlig uppfattning bland miljödebattörer, forskare och byråkrater att biomassa för energi är en begränsad resurs. I någon yttersta teoretisk mening är det naturligtvis sant – inga träd växer upp i himlen – men i praktiken är det oändligt långt tills vi slår i taket. Och i Sverige har det aldrig varit brist på biobränslen.

Tvärtom, det har alltid varit överskott, och ju mer man använt desto mer har det kommit ut på marknaden. Vi på Svebio brukar säga att man kan producera dubbelt så mycket biobränslen som vi producerar idag. Men om det är exakt 100 TWh mer eller bara 80 TWh mer, eller kanske 140 TWh mer, det har inte så stor betydelse. Det viktiga är att vi kan öka, och dessutom öka mycket redan i närtid.

Att öka produktionen, det ger inkomster och jobb runtom i Sverige. Det är en aspekt som man sällan nämner i debatten.

Tillbaka till slyet.

Jag har skrivit en artikel om ämnet i vår tidning Bioenergi, som kommer ut om några dagar. Forskarna på SLU i Uppsala har hållit på i några år och kartlagt sly i det svenska landskapet. Arbetet har i första hand skett på SLU i Uppsala men med visst bistånd från Uppsala universitet och Skogforsk. Redan 2014 kom det en omfattande rapport från projektet med titeln ”Landsomfattande slytäkt – potential, hinder och möjligheter” från Centrum för biologisk mångfald. Nu har man gett ut en kortare, lättläst rapport med titeln ”Sly – en outnyttjad energiresurs”.

Sly växer längs vägar och järnvägar, i kraftledningsgator, längs åkrar och diken, på nedlagda åkrar, i igenväxande hagmarker, i naturvårdsområden där slyet måste hållas i schack, i städer och tätorter. Sly är både ett hatat och ett älskat fenomen. Hatat av den som vill ha ”snyggt och städat” i omgivningen, som vill ha god sikt i kurvorna på vägen eller som vill ha bra växtkraft ända fram i kanten på åkern. Älskat av småfåglar och andra djur som behöver skydd, och av betande älgar och hjortar. Men för biodiversiteten kan det också vara bra att röja emellanåt.

Forskarna på SLU har räknat på energipotentialen från de olika typerna av sly. Sedan har de summerat i tabeller. Det finns betydande osäkerhetsintervall. Framför allt handlar det om hur långt in från vägen eller åkerkanten man kan skörda.

Sly avverkat vid en väg i Södermanland. Foto: Kjell Andersson

Sly avverkat vid en väg i Sörmland. Foto: Kjell Andersson

I min hemtrakt i Sörmland har markägaren på en av de större gårdarna just gjort en omfattande avverkning av sly längs alla åkerkanter och runt alla åkerholmar. Plötsligt ser man vilka väldiga volymer ved det finns i landskapet. Det är inte bara sly, utan även en hel del mindre träd. En del större träd har lämnats. Slyet kommer säkert att växa tillbaka ganska snabbt. Men de första åren kommer vi att få öppna skogskanter av en helt annan karaktär än de buskridåer som under de senaste åren kantat åkern och skogen. Skogsbrynen får karaktär av öppen hagmark.

Säkert kan man hävda att det här är negativt för en del fåglar, de närmaste åren. Inte minst för sångare och andra småfåglar som har skydd i buskarna. Men det är samtidigt positivt för en del andra arter, inte minst örter av olika slag, som trivs i ljuset. Liljekonvaljerna blommar nu som bäst.

Olika buskar har olika värde för djurlivet. Rönn och en del sälg bör man nog lämna kvar, liksom olvonbuskar och hägg. Allt måste inte röjas varje gång, och det har inte heller bonden gjort.

En kategori sly som forskarna har dåligt grepp om är slyet i tätorterna. Den svenska tätortsarealen är ungefär 530 000 hektar, en nästan lika stor yta som Södermanlands län! Hus, gator, vägar och parkeringsplatser upptar en del av den ytan, men en mycket stor del av arealen är grönytor: trädgårdar, parker, grönområden och diverse udda ytor som är beväxta med träd och buskar – ofta med vildvuxet sly som man då och då går in och röjer.

Också i storstaden finns det mycket sly - här intill Huvudstaleden i Bromma. Foto: Kjell Andersson

Också i storstaden finns det mycket sly – här intill Huvudstaleden i Bromma. Foto: Kjell Andersson

Forskarna har utgått från ett par städer där man gjort en mer detaljerad analys, Uppsala och Jönköping, och utifrån de underlagen gjort en uppskattning för hela Sverige. Jag vet att Göteborg Energi för några år sedan gjorde en liknande undersökning av hur mycket bränsle det kan vara möjligt att skörda i Göteborg. Med olika antaganden om hur mycket man kan skörda av tätortssly kom forskarna fram till att det borde finnas en resurs på omkring 1 TWh om året. En del av detta skördas säkert redan idag och blir flis på våra återvinningsstationer. Enligt den officiella trädbränslestatistiken var tillförseln av flis från ”park- och trädgårdsrester” 334 GWh 2015, dvs en tredjedels TWh.

Mellan 5 och 10 TWh sly, är det mycket eller lite?

Den svenska odlingen av salix på åkermark ligger idag omkring 11 000 – 12 000 hektar. Det ger en energiskörd på ett par hundra GWh, kanske 0,2 TWh. Den officiella statistiken säger att det 2015 bara skördades 55 GWh energiskogsbränsle, medan siffran 2012 var hela 250 GWh. Siffrorna speglar att det är svårt att få lönsamhet. Det beror i sin tur på att det finns överskott av bränsle på marknaden, och man använder i första hand det som är billigt, som returträ och biprodukter från sågverk, massabruk och träindustri.

Totalt ligger användningen av trädbränslen i Sverige på drygt 50 TWh. Då inkluderas drygt 9 TWh ved som används i småhus.

5 – 10 TWh energisly kan jämföras med den totala produktionen av biogas, som ligger på 1,9 TWh, den totala användningen av naturgas, som 2016 var 10 TWh. Eller varför inte skörden av grot (grenar, toppar och annat ris) från avverkningar, som 2015 enligt den officiella statistiken var 9 TWh.

Det kan se ut som ”bara busk”, men ska inte föraktas som förnybar energiresurs.

/Kjell

PS. Svebio är representerat i en referensgrupp för ett projekt som ska studera hur skörd av biobränslen påverkar fågellivet. Kontakta oss gärna om du har åsikter och iakttagelser som kan vara av betydelse för forskarna. DS.

Vi använder oss av cookies. Läs mer