Den gröna ön är inte så grön, utan kraftigt beroende av importerad fossil energi
Irland är ett av de länder som ligger sämst till när det gäller att uppfylla EU-målet för andelen förnybar energi 2020. Målet för den gröna republiken är 16 procent, men 2014 hade man bara nått 8,6 procent. Det betyder att Irland till 91,4 procent var beroende av icke-förnybar energi, och eftersom landet inte har några kärnkraftverk är det i stort sett detsamma som 91,4 procent fossil energi.
Andel förnybar energi i EU:s medlemsstater 2013 (ljusgröna staplar) jämfört med målet 2020 (mörkgröna staplar), samt för hela EU (blå staplar). Sverige, Estland och Bulgarien hade redan 2013 nått EU-målet för 2020. Källa: Eurostat, bearbetat av Svebio.
Det finns för all del också en del torv i energibalansen, som inte får räknas som förnybar enligt EU:s regelverk, men som innebär en viss egenförsörjning med energi. Allt det övriga är importerade fossila bränslen, eftersom Irland varken har gas- eller oljekällor eller kolgruvor.
Irland befinner sig nästan på samma punkt som Sverige gjorde när den första oljekrisen slog till 1973. Den gången var vår energiförsörjning till 80 procent beroende av importerad olja. Till skillnad från Irland hade vi vattenkraft, men vi hade nästan slutat använda våra gröna bioenergiresurser, frånsett viss förbränning i skogsindustrin och en del vedeldning, främst på landsbygden.
Men Sverige har sedan dess ställt om i stor skala, och bioenergin är sedan några år vår viktigaste energikälla. Det var mot den bakgrunden jag var inbjuden att tala på den irländska bioenergiorganisationen Irbias årskonferens i Dublin. Temat var ”How bioenergy became the leading energi source in Sweden”.
Det talades en hel del om EU-målet på konferensen. Jag visade ett diagram där Irland ligger femma från slutet när det gäller att utnyttja förnybar energi. Bara trädlösa Malta, lilla Luxemburg och tättbefolkade Nederländerna och Storbritannien ligger sämre till.
Hur kan detta komma sig? Som starkt beroende av import av olja, kol och gas borde det sedan lång tid ha varit en politisk prioritet för Irland att öka självförsörjningen, kan man tycka.
Irland är ju också ett land med väldigt goda naturliga förutsättningar för förnybar energi, med stora areella, gröna resurser, inte minst ett jordbruk som ger stora importinkomster. Det blåser bra för vindkraft. Man har riklig nederbörd och en lång växtsäsong. Både träd och åkergrödor växer bra på Irland. Det borde inte vara någon svårighet att ta fram stora volymer biobränslen.
Irland hade för några hundra år sedan gott om skog. Men efter århundraden av engelsk kolonisation avskogades ön nästan helt. Träden användes bland annat som fartygsvirke för den engelska flottan, men senare också i kolgruvorna som pitprops. Till sist hade Irland bara skog på en procent av arealen. Sedan några årtionden tillbaka pågår en omfattande återbeskogning av Irland. Man planterar nu 6000 – 7000 hektar ny skog varje år, både barr- och lövskog. Skogarna har ökat till elva procent av arealen.
Om Irland inte klarar att uppfylla målet för förnybart 2020 hotas landet av straffavgifter på 150 miljoner euro per missad procent. Om man skulle nå 12 procent förnybart och missa målet med 4 procentenheter blir det en straffavgift på 600 miljoner euro per år, eller nära 6 miljarder i svenska kronor. Ett mycket kännbart straff.
För att klara målet och slippa straffavgiften och nesan av att misslyckas förbereder regeringen en rad åtgärder, i första hand ett stöd för förnybar värme främst riktat mot medelstora förbrukare, t ex små och medelstora företag som vill byta bränsle. Systemet kallas RHI (Renewable Heat Incentive), och ett förslag har varit ute på remiss. Utformningen diskuterades mycket på konferensen. Regeringen gav i december 2015 också ut en vitbok om energi- och klimatpolitiken. ”Ireland’s Transition to a Low Carbon Energy Future” var den ambitiösa titeln på dokumentet.
Medlemmarna i Irbia är inte så imponerade av regeringens och de politiska partiernas energi- och klimatpolitik. Samma dag som bioenergikonferensen hölls beslutade premiärministern, som alla väntat, att utlysa nyval. Valet ska hållas den 26 februari. På konferensen påpekade man att inget av de stora partierna tar upp klimat- och energifrågan i sina program inför valet. Klimatavtalet i Paris, hotet om att missa EU-målen (även utsläppsmålet ser man ut att missa) och det stora importberoendet, inget av detta tycks vara viktig politik för de irländska partierna och deras väljare. Enda undantaget är det lilla gröna miljöpartiet. Konferensen beslutade därför att anta ett uttalande för att försöka få in frågan i valrörelsen.
När alla konferensdeltagare diskuterade subventioner och stödsystem försökte jag slå ett slag för koldioxidskatt. Jag påpekade att den svenska utvecklingen framför allt byggt på stabila långsiktiga styrmedel som man antagit med breda politiska uppgörelser.
Koldioxidskatten som infördes 1991 har varit särskilt betydelsefull, och jag berättade ganska utförligt om hur den fungerar och påverkar alla aktörer på marknaden, och hur man kan undvika administrativt krångliga stödsystem om man har en tillräckligt hög koldioxidskatt. Mitt resonemang väckte vänligt intresse. Men de flesta verkade rätt skeptiska. Irländarna tycker inte om skatter, och därför vågar inga politiker ta upp frågan. Det är det huvudsakliga motargumentet mot koldioxidskatt.
Ändå har faktiskt Irland redan nu en koldioxidskatt. Men ingen på konferensen, utom jag själv, tog upp denna koldioxidskatt i sina presentationer och diskussioner. Och det står faktiskt ingenting om koldioxidskatten heller i regeringens vitbok!
Tjänstemannen från det irländska energidepartementet påstod att skatten bara tas ut på ”fasta bränslen”, kol och torv, när jag frågade honom. En miljöjournalist jag pratade med sa att det är helt fel: skatten tas ut också på olja. En koll på regeringens egen hemsida visar att journalisten hade rätt. Skatten beslutades 2010 och infördes 1 maj 2013 med 10 euro/ton CO2 på fotogen, lättolja, gasol, tung eldningolja, naturgas och ”fasta bränslen” (kol och torv). Den höjdes till 20 euro/ton CO2 den 1 maj 2014.
Man kan tycka att det vore en perfekt fråga för den irländska bioenergiföreningen att driva, att kräva en höjning av denna koldioxidskatt med 5 eller 10 euro om året under de närmaste åren. Då skulle det så småningom bli tryck på omställningen också på Irland, inte minst i värmesektorn. EU-målen skulle nås, utan byråkrati, och det skulle skapas några tusen nya jobb på den irländska landsbygden.
/Kjell
In 2010 a carbon tax was introduced in Ireland. The carbon tax applies to kerosene, marked gas oil, liquid petroleum gas, fuel oil, natural gas and solid fuels. The rate of tax, with effect from 1 May 2013, is based on a charge of €10 per tonne of CO2 emitted by the fuel concerned. The rates will increase to €20 per tonne with effect from 1 May 2014.