Tillbaka

De vill ha in biobränslena i utsläppshandeln – vad säger de svenska miljöorganisationerna?

Den 28 april ordnar tre europeiska miljöorganisationer ett möte i Bryssel där huvudkraven är att inordna biobränslenas utsläpp av koldioxid i handeln med utsläppsrätter (ETS) och att sätta ett tak för hur mycket biobränslen som får användas i EU. I de organisationer som driver den här aggressiva linjen mot bioenergi ingår flera svenska miljöorganisationer, och dessutom är en svensk ordförande i en av dem. De svenska organisationerna måste klargöra var de står i frågan.

Titeln på tillställningen, som vi i Svebio fick en inbjudan till och tänker åka på, är Burning down the bioeconomy – is it time to cap the use of bioenergy?”, och de inbjudande organisationerna är Transport & Environment, Birdlife och EEB, European Environmental Bureau. Inför mötet har organisationer gått ut en 10-sidig rapport som anger den allmänna positionen. Den heter ”Reasons to change the zero-rated criteria for biomass in the EU ETS” (mars 2015), och den är försedd med de tre organisationeras loggor. Vid mötet i Bryssel kommer man att lägga fram ytterligare en rapport, vars inriktning sägs vara att visa vilka potentialer för biomassa för energi som finns i EU. Vi kan utgå från att de kommer att ligga på en mycket låg nivå, på samma sätt som man i en tidigare rapport nästan inte lyckades hitta någon mark att odla biobränslegrödor på, trots att vi vet att det finns tiotals miljoner mark i träda i Europa.

Argumentationen från i rapporten är kortfattat denna: Det är fel att räkna koldioxidutsläpp från biobränslen som noll. Det kan till och med vara så att användning av biobränslen ger större utsläpp än att elda fossila bränslen. Det är ett ”räknefel” att inte inkludera utsläppen från biobränslen i ETS. Utsläppen av koldioxid från biobränslen ligger på 90 – 150 miljoner ton koldioxid i hela EU (inom ETS). Att inkludera dem i ETS skulle höja priset på utsläppsrätter, vilket skulle förbättra funktionen i ETS. Det finns inga garantier för att biobränslen tas fram på ett hållbart sätt. Det bör sättas ett tak för användningen av bioenergi inom EU:s hållbarhetsmål.

Som synes är det en rejäl bredsida mot bioenergi som förnybar energikälla i EU. Att inkludera bioenergin i ETS skulle för Sveriges del på några års sikt, om priserna på utsläppsrätter går upp som vi alla vill, leda till att biobränslen slås ut i förhållande till kol, olja och gas både i elproduktionen, i kraftvärmeverken och i den tunga industrin. Det skulle omintetgöra en hel del av de vinster vi hittills gjort inom klimatpolitiken.

De här tre organisationerna har tidigare, ibland tillsammans med andra, varit pådrivande i den kampanj mot biodrivmedel, som lett till att vi snart får ett tak för biodrivmedel från åkergrödor och andra restriktioner och regleringar inom den delen av bioenergianvändningen.

Vilka är då T&E, Birdlife och EEB? Små marginella miljögrupper? Inte alls. 

EEB är topporganisation för de stora, breda ideella naturvårdsorganisationerna i Europa. Från Sverige är SNF, Svenska Naturskyddsföreningen och Fältbiologerna medlemmar, samt några andra mindre grupperingar. Totalt är det drygt 140 organisationer över hela Europa, med sammanlagt 15 miljoner medlemmar, som är med. SNF är aktivt i EEB. Ordförande är sedan flera år svensken Mikael Karlsson, som tidigare var ordförande i SNF. I styrelsen för EEB sitter också SNF:s nuvarande ordförande Johanna Sandahl. EEB har en demokratisk struktur. Man får förutsätta att när organisationen hårt driver en fråga, på det sätt som man nu gör med bioenergifrågan, så är det förankrat bland de förtroendevalda och inte bara ett utslag av vad kansliet i Bryssel tycker.

Birdlife har en något annan struktur. Birdlife Europe är en av flera delar av ett globalt nätverk för fågelskydd, Birdlife International, och är formellt en stiftelse med säte i Holland. Birdlife tecknar partnerskap med nationella fågelskyddsorganisationer, t ex med Svenska Ornitologiska föreningen (SOF) som numera heter SOF Birdlife. Birdlife Europe har partnerskap med 47 nationella organisationer, men också partnerskap med tre stora sponsorer. Två av dessa finns inom cementindustrin, Heidelberg Cement och Cemex, vilket kan tyckas märklig med tanke på att cementindustrin vid sidan av fossilbränsleindustrin står för de största globala växthusgasutsläppen. Man har 2 miljoner medlemmar i Europa och det finns inte mindre än 4 100 anställda inom de nationella organisationerna, som ofta förvaltar naturreservat och fågelskyddsområden (totalt 320 000 hektar). Kontoret i Bryssel ägnar sig förutom åt att bevaka naturvårds- och fågelskyddsfrågor också åt allmän miljö- och klimatpolitik. Att motarbeta bioenergi har på senare år varit ett huvudspår för kansliet.

Vad är SOF:s relation till Birdlife? Och är Birdlife en demokratiskt uppbyggd organisation? Vem bestämmer om vilken linje man ska driva i EU? Det är inte helt klart. På SOF Birdlifes hemsida står det till exempel att ”i Sverige företräds Birdlife International av SOF”.

Också i Transport & Environment är SNF medlemmar, liksom Airclim (the Air Pollution and Climate Secretariat) i Göteborg, som förresten också är med i EEB. Sven Hunhammar från SNF sitter med i styrelsen för Transport & Environment. Gröna Bilister lämnade däremot organisationen för flera år sedan just på grund av den negativa synen på biodrivmedel.

Både T&E, EEB och Birdlife får direkt ekonomiskt stöd av EU-kommissionen, vilket framgår av deras hemsidor.

På den svenska hemsidan för SOF Birdlife skrivs bara om fåglar och inget sägs om att man också bedriver allmän miljöpolitik och klimatpolitik. SNF i Sverige har alltid inkluderat bioenergin i den förnybara energin och stött den omställning från fossila bränslen till biobränslen som skett och fortfarande sker i Sverige.
Men hur ser de svenska miljöorganisationerna på den aktivistiska linjen mot bioenergi på Europanivå från sina europeiska topporganisationer? Det måste klarläggas. Kommer de med till Bryssel 28 april och anmäler avvikande uppfattning eller sitter de tyst i båten?

/Kjell

Vi använder oss av cookies.Läs mer