Dags för en gemensam koldioxidskatt i EU
Dagens Industri hade på måndagen (23 augusti) en ledare om behovet av en gemensam EU-skatt, som en del av en bättre koordinerad ekonomisk politik. DI:s ledarskribent, PM Nilsson, drar också den kloka slutsatsen att EU-skatten bör utformas som en koldioxidskatt.
En lärdom av Greklandskrisen är att valutaunionen måste paras med en bättre samordning av finanspolitiken i euroländerna, och sannolikt också i hela EU. En gemensam valuta kräver helt enkelt en gemensam ekonomisk politik. Eller åtminstone en bättre samordnad ekonomisk politik.
EU behöver också bättre egna ekonomiska muskler för att kunna sätta in resurser för att stödja och stimulera ekonomin i krisande länder och regioner. För att samla resurser på EU-nivå behövs löpande inkomster av ett annat slag än medlemsavgifterna. Det har därför kommit igång diskussioner om att införa en EU-skatt av något slag.
PM Nilsson skriver om en rad möjliga sätt att ta ut en EU-skatt, och avslutar på följande sätt:
”Mario Monti tycks vilja ha en europeisk inkomstskatt. Andra föredrar skatt på konsumtion och några vill ha en europeisk bolagsskatt. Amerikanerna, som har gjort en liknande resa som européerna nu har påbörjat, har alltid haft sinne för konkretion. När USA på 1700-talet skaffade sin första federala skatt för att rädda den då skakiga dollarn satte finansminister Alexander Hamilton den på whisky.”
”En mer samtida skatt som är i samklang med en ny och växande europeisk identitet är en EU-skatt på koldioxid. Den har rätt effekter, understödjer utvecklingen av förnyelsebar energi och är sant gränsöverskridande. Och som av en tanke samlas världen till klimattoppmöte i Paris i december.”
Man skulle utöver Nilssons argument kunna lägga till följande motiv för en gemensam koldioxidskatt:
- Den gynnar inte bara förnybar energi, utan också energieffektivisering.
- Den är administrativt enkel, det visar det svenska exemplet. Kan jämföras med det krångliga systemet med handel med utsläppsrätter.
- Den fungerar i alla sektorer av ekonomin, inte bara för den tunga industrin och kraftverken, utan även, och inte minst, inom bostadsuppvärmning och trafik.
Men inte minst skulle en gemensam koldioxidskatt i EU vara en mycket viktig signal i klimatpolitiken inför klimatmötet i Paris i december, precis som PM Nilsson skriver. Ett initiativ om att sätta pris på utsläppen skulle förstärka Europas globala ledarskap på miljöområdet. Europa behöver också enas kring en gemensam positiv vision, inte bara ägna sig åt destruktiv krishantering.
Hur får man till stånd en gemensam koldioxidskatt? Det behövs förstås opinionsbildning och debatt. Att Sveriges ledande näringslivstidning är med på tåget är utmärkt. Nu gäller det att få också andra ledarsidor att ställa upp. Skriv ett mail till din egen tidnings chefredaktör, eller skriv ett inlägg på debattsidan i din tidning. Kontakta dina politiker, både i riksdag och i EU-parlamentet.
För Sverige som medlemsland i EU gäller det att föra upp frågan på högsta nivå i EU. Det finns ett starkt motstånd mot att samordna skattepolitiken i EU, från många länder. Men man borde kunna väcka liv i frågan om ett nytt energiskattedirektiv med en koldioxidkomponent (en miniminivå för koldioxidskatt), och samtidigt ta en diskussion om att en viss del av skatten destineras till EU.
Tillfället för ett initiativ om en europeisk koldioxidskatt kan inte bli bättre. Oljepriset rasar dag för dag, och det gör övergången från fossila bränslen till förnybar energi svårare av ekonomiska skäl. Det behövs styrmedel som vägar upp detta. Ingen kan heller hävda att en koldioxidskatt i det här läget drabbar konsumenterna hårt.
EU är starkt beroende av import av fossila bränslen. 80 procent av all fossil energi importeras. I transportsektorn är importberoendet 90 procent. Att producera en större andel av denna energi internt är inte bara bra klimatpolitik. Det är också bra utvecklingspolitik för EU, som skapar företagande och sysselsättning i alla delar av unionen, inte minst i de areella näringarna och i många utsatta regioner.
/Kjell