Tillbaka

Bussar på biogas konkurreras ut av staten med elbusspremie

Den statliga klimat- och energipolitiken är inte alltid logisk. I vissa fall bygger man in inkonsekvens genom att olika stödsystem motverkar varandra. Stöden till biogas och elbussar är ett utmärkt exempel.

Jag kommer att tänka på detta när jag läser Avfall Sveriges i många avseenden utmärkta skrift ”Svensk Avfallshantering 2017”. Avfall Sverige är bra på statistik och på att presentera statistik. Man är lite sämre på att lyfta fram och tydliggöra konflikter.

På sidan 13 kan man läsa att 25 procent av renhållningsfordonen i Sverige går på biodiesel (mest HVO) och 21 procent på biogas. Nästan hälften av våra sopor samlas alltså in och fraktas med förnybara biodrivmedel.

På sidan 24 – 27 finns statistik om biologisk behandling av avfall. Vi kan läsa att det sker en fortgående utbyggnad av biogasanläggningar där man rötar matavfall och annat avfall till biogas. Idag finns det 34 sådana, från Trelleborg i söder till Luleå i norr. Storskalig kompostering minskar däremot. Utmärkt! För vid komposteringen förlorar vi större delen av det biogena kolet som koldioxid till luften utan att utvinna energi.

Energimyndigheten publicerade i början av oktober samlad biogasstatistik för 2016 (Produktion och användning av biogas och rötrester år 2016, ES 2017:07). Rapporten har gjorts av Energigas Sverige i samarbete med LRF, Avfall Sverige och Svenskt Vatten.

Rapporten visar två starka trender:

  • Produktionen ökar snabbt vid så kallade samrötningsanläggningar, de biogasanläggningar som Avfall Sverige skriver om, där man rötar matavfall, ofta tillsammans med andra typer av näringsrikt avfall, som gödsel, avfall från livsmedelsindustrier mm.
  • En allt större andel av biogasen uppgraderas, främst för att kunna användas som fordonsbränsle. Uppgraderingen innebär att man renar gasen från koldioxid och andra gaser, och får en i stort sett ren metangas.

Den totala produktionen av biogas passerade för första gången 2 TWh (2 018 GWh, för att vara exakt). Av denna produktion uppgraderades nästan två tredjedelar, eller 1 296 GWh. Sverige är det enda landet inom EU som satsat på att utnyttja biogas som transportbränsle. I andra länder matar man in uppgraderad biogas på gasnätet, men Sverige har ju bara ett begränsat gasnät längs Västkusten.

Så den svenska biogasen måste till stor del användas till fordon. Utvecklingen av biogas för trafik har dock gått relativt långsamt. Ett skäl är att distributionen är dyr; ett tankställe för biogas kostar flera gånger så mycket som en pump för E85 eller biodiesel.

Det finns en sektor där biogasen har bra teknisk konkurrenskraft: lokaltrafik. Några regioner och län har därför också satsat på biogas för sina bussflottor. Det gäller t ex Östergötland, Västmanland och Skåne. Just nu pågår en liknande satsning i Kalmar län och även Västra Götaland har genom åren gjort stora satsningar på biogas. I Helsingborg, Kristianstad, Linköping, Västerås och Lidköping har man byggt några av landets största samrötningsanläggningar.

I Stockholm finns också en hel del biogasbussar, men Stockholmsregionen, med en femtedel av Sveriges befolkning, har bara lyckats bygga en enda samrötningsanläggning. När man skulle bygga en till för några år sedan stoppades den av en lokal opinion, och nyligen gick Sigtuna kommun emot en biogasanläggning vid Brista. Storstadsborna är rädda för lukt.

Förutom bussar passar taxi och renhållningsfordon bra för biogas. När man har en lokal fordonsflotta kan man kostnadseffektivt ordna med tankningen. För personbilar är det svårare. Då behövs det ett nät av tankningsställen över hela landet, och dit är det en bit kvar. Idag finns det 170 tankställen för biogas, men bara ett fåtal norr om Gävle. Det kan jämföras med E85-nätet på knappt 1 800 pumpar.

Strategin är ganska tydlig. Ta vara på näringsrikt avfall som matavfall och gör biogas. Gradera upp biogasen till fordonskvalitet och kör lokala fordonsflottor som bussar, taxi och renhållningsfordon. Bygg ut tankningsnätet så att fler fordon kan använda biogas.

Den här strategin har man följt i många år, från staten, länen och många kommuner. Den har inte varit billig. Staten har satsat mycket pengar på olika biogasstöd genom åren. Alla politiker har älskat biogasen och stått bakom stöden. Idag är biogas en av de största mottagarna av det direktstöd som kallas Klimatklivet.

Men så kom elbusspremien.

Från och med 2016 delar staten ut en särskild premie till elbussar. Man kan få mellan 200 000 och 700 000 kronor i statligt bidrag. Energimyndigheten delar ut pengarna, och det finns sex olika storleksklasser. För en hybridbuss får man halvt bidrag, men då måste den gå till minst 60 procent på el, och i övrigt drivas med hållbart biodrivmedel. Det är åtminstone i denna del ett logiskt regelverk, som man borde ta efter när det gäller stödet till hybridbilar. Allt regleras i en statlig förordning 2016:836.

Under 2016 fanns det 50 miljoner kronor tillgängliga för elbusspremier, och man kunde betala ut premie till bussar som beställts efter sista december 2015. Men enligt årets budgetproposition, sidan 144 i bilagan för utgiftsområde 20, allmän miljö- och naturvård, gick det bara åt 543 000 kr av dessa 50 miljoner. Bara en procent av anslaget användes.

För 2017 räknar man med att det ska gå åt knappt 20 miljoner av tillgängliga 93 miljoner. Ändå föreslår regeringen att anslaget ska vara 100 miljoner kronor per år under de kommande åren. Man föreslår också en förlängning för 2020 jämfört med tidigare beslut. Svenska staten kommer alltså att lägga ut omkring 400 miljoner kronor under fyra år på elbusspremier. Om premien blir i genomsnitt 400 000 kronor betyder det att staten subventionerar ut 1000 elbussar på marknaden.

Samtidigt höjer staten ramen för Klimatklivet kraftigt och ger därmed utrymme för att investera ännu mer i produktion och distribution av biogas.

Med ena handen stimuleras biogasen för trafiken via Klimatklivet. Med andra handen underminerar man marknaden för biogasbussarna via elbusspremien.

Tidningen Bioenergi berättade för ett år sedan att kollektivtrafiken i oktober 2016 till 77,7 procent drevs med biodrivmedel. Drygt en femtedel av bussarna (20,5 procent) drivs med biogas. Några län har nära 100 procent förnybart. Om några veckor kommer en ny redovisning i Bioenergi. Sannolikt ligger vi nu över 80 procent förnybart i den svenska kollektivtrafiken.

Vad finns det för skäl att ersätta bussar som går på förnybara, klimatvänliga drivmedel med elbussar? Ur klimatsynpunkt inga. Med all säkerhet har biogasen ett mycket bättre klimatavtryck än elproduktionen, inte minst om man ser till marginalel i ett nordeuropeiskt perspektiv.

/Kjell

 

Vi använder oss av cookies. Läs mer