Tillbaka

Boverket lägger ett förslag som ger oss sämre hus

Boverket fick i uppdrag att lägga ett förslag om hur vi ska bygga nära nollenergihus i framtiden. Eller rättare sagt hur vi ska tillämpa ett direktiv från EU om detta.

Resultatet av Boverkets arbete blev ett förslag som innebär att man kan bygga hus där det går åt en hel del energi för sin uppvärmning, förutsatt att man installerar en värmepump eller sätter på en solfångare. Då hamnar man långt över noll. Men om man sätter dit en pelletskamin eller drar in fjärrvärme – nix! Då får man ingen energiläckagerabatt.

Boverkets förslag har fått mycket kritik av remissinstanserna.

Svebio var en av många som sågade förslaget när remisstiden gick ut i förra veckan. Boverket fick också i uppdrag av regeringen att utforma reglerna i samråd med Energimyndigheten. Men Energimyndigheten har skrivit ett särskilt yttrande som också sågar alla de kontroversiella punkterna i förslaget. Vi får hoppas att regeringen kan rätta till tokigheterna och lyssna mer på Energimyndigheten än på Boverket, så att vi får välisolerade och energieffektiva hus i nybyggnationen, och så att vi också kan använda rationell fjärrvärme och klimatsmarta biobränslen när det är motiverat.

Begreppet nära nollenergihus är egentligen ett stycke miljöretorik. Om man vill upprätthålla temperaturskillnaden mellan kylan utomhus och gen goda värmen inomhus så går det naturligtvis åt energi. Det är en naturlag (termodynamik kan man också kalla det). Om man bygger mycket välisolerat och värmeväxlar all ventilation och utgående varmvatten kan man reducera värmebehovet till en mycket låg nivå, men det krävs ändå ett energitillskott någonstans. I ett nära nollenergihus är det exempelvis tillförseln av varmvatten, värmeförluster från hushållsapparater och annan elutrustning och inte minst de boendes egen värme, som ursprungligen kommer från det mänskliga bränslet, maten, som står för energitillförseln. Men förutom de här energispillflödena krävs det ett mindre tillskott av jungfrulig värme, åtminstone under de kallaste perioderna på vintern. Noll energibehov blir det inte, men ”nära noll”, som direktivet säger. Men frågan är vad ”nära noll” betyder.

EU-direktivet har en definition. Där fastställs vad som menas med ”mycket hög energiprestanda” i en teknisk bilaga. Därefter skriver man:

”Nära nollmängden eller den mycket låga mängden energi som krävs bör i mycket hög grad tillföras i form av energi från förnybara energikällor, inklusive energi från förnybara energikällor som produceras på plats, eller i närheten.”

Boverket har valt att beräkna husets energiförbrukning efter hur mycket energi som passerar in i huset som ”köpt energi” (via elmätaren, fjärrvärmeväxlaren, i pelletssäckarna, osv), istället för att räkna hur mycket energi som behövs för att upprätthålla husets värmebalans, dvs hur mycket värme som går ut genom huset skal, via väggar, tak, fönster, ventilation och avloppsvatten.

Sedan säger man att ”fritt flödande energi” som tillförs kan räknas av. Till fritt flödande räknar man sol, vind och frivärme ur mark och luft, dvs den energi som plockas upp via en värmepump.

Följden blir att man kan bygga ett sämre isolerat hus om man förser det med en solfångare eller en värmepump. Istället för att ställa ett samlat krav på att alla hus ska vara välisolerade har man skapat kringvägar som gör det möjligt att bygga hus som kräver mer energi, dvs inte alls är nära nollenergihus. Eftersom husen kommer att stå i 50 eller 100 år skulle det vara vettigare att bygga alla välisolerade. Valet av värmekälla kommer säkert att växla under de kommande decennierna.

Det ska medges att elen inte räknas rakt av, utan förse med en omräkningsfaktor på 2,5. Det blockerar för ren elvärme, och innebär att värmepumpen trots allt måste ”betala” för sin el. Men det löser inte ett annat problem – variationen i effektbehov. Både ren elvärme och värmepumpar ger kraftigt ökat behov av eleffekt under de kalla dygnen. Variationen i effektbehov driver upp elpriset under några få timmar och skapar obalans i elsystemet.

Boverkets upplägg missgynnar både fjärrvärme och biobränslen, den förnybara energi som utgör basen i den svenska uppvärmningen. Fjärrvärmen hamnar i underläge mot de individuella lösningar som får ”räknas av” (främst värmepumparna). En pelletskamin får inte räknas av på samma sätt som en solfångare, och eftersom man ska räkna ”köpt energi” blir omvandlingsförlusten i en pelletskamin eller vedpanna en negativ faktor. Samtidigt finns ingen bonus i systemet för att man undviker effektbelastningen.

En av de märkligaste delarna i förslaget är också Boverkets påhitt att dela in förnybar el i ”fritt flödande energi” och annan förnybar energi (i praktiken biobränslen). För den kategoriseringen finns det inget stöd i direktivet. Inte heller för tolkningen att bara gynna förnybar energi som produceras i huset eller på tomten. Direktivets formulering ”i närheten” skulle ju lika gärna kunna tolkas som en gruppvärmecentral, ett närvärmeverk, eller varför inte stadens fjärrvärmeverk. Fjärran, men ändå ganska nära. Åtminstone i ett europeiskt perspektiv. Jag tror inte att de som skrev direktivet tänkte sig att man skulle missgynna fjärrvärme och pelletskaminer och istället gynna elbaserad uppvärmning.

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer