Biobränslen, inte kärnbränslen, i reaktorhallen på KTH
Under torsdagen anordnade energiminister Anna-Karin Hatt en utfrågning på KTH kring FFF-utredningens förslag, den utredning som på regeringens uppdrag utrett hur den svenska transportsektorn ska kunna göras oberoende av fossila bränslen.
Vi var drygt 150 personer som samlats nio våningar under markytan i berget under Tekniska Högskolan, i den gamla reaktorhallen. Här, långt ner i berget, fanns den första svenska forskningsreaktorn mellan 1954 och 1970. Men det var inte uran och plutonium man pratade om under torsdagen, utan metan, hvo-diesel och andra biodrivmedel.
Jag vet inte hur man ska se på symboliken. Var tanken från KTH att bana vägen för elektrifierad fordonstrafik, eller ville man istället visa att kärnkraft numera mest är en historisk och museal sak inom svensk forskning?
Utfrågningen handlade som sagts om biodrivmedel, men en av de KTH-professorer som medverkade hade verkligen missuppfattat ämnet, för han pratade bara om vätgas och el.
Att regeringen tillsatte den FFF-utredningen visar att det finns en insikt bland politikerna om att trafiken måste ställa om, på samma sätt som Sverige redan gjort i bostadsuppvärmningen. Att vara till 90 procent beroende av fossila drivmedel är inte hållbart. Sverige ska bli klimatneutralt 2050, och det kräver en radikal omläggning av transportsektorn. Det betonade också Anna-Karin Hatt i sitt inledningsanförande.
Utredningens betänkande kom den 16 december. Ett betänkande på 1 100 sidor, kanske den mest ambitiösa utredning som genomförts under Alliansens tid vid makten. Sedan blev det helt tyst:
- Nästan inga kommentarer på landets ledarsidor.
- Nästan inga kommentarer från ledande politiker i våra politiska partier.
- Nästan inga kommentarer från landets motorjournalister.
- Nästan ingen debatt.
- Och regeringen har inte gett besked om när eller en om utredningen ska skickas ut på remiss.
Biodrivmedelsföretagen står redo att anta utmaningen och ersätta våra fossila drivmedel med förnybara drivmedel. Utredningen visar att det är fullt möjligt att reducera användningen av fossila drivmedel med 80 procent till 2030, med en kombination av effektivisering, elektrifiering och övergång till biodrivmedel. Alla tre vägarna behövs, och kan samverka.
De potentialberäkningar som gjorts för utredningen visar att det finns en mycket stor potential för att göra biodrivmedel i Sverige. Potentialen räcker för både inhemsk förbrukning och export. Både skogen och jordbruket kan bidra med råvara. Förutom biltrafiken behövs också biodrivmedel för flyg, sjöfart och arbetsmaskiner.
Partierna måste nu ställa sig bakom den allmänna inriktningen och ta ställning till det radikala mål för 2030 som utredningen ställt upp. Därefter kan vi diskutera de lämpligaste styrmedlen. Utan ett tydligt mål är diskussionen om styrmedel irrelevant. De styrmedel vi inför kortsiktigt måste stämma med målen 2030 och 2050. Just nu är det inte så; regeringen har genomfört en kvotplikt som de facto minskar inblandningen av förnybara och hållbara drivmedel på kort sikt.
För att få till stånd produktion av nya avancerade drivmedel med skogen som råvarukälla behövs det ett särskilt stöd, som gör det möjligt att bygga ett antal stora produktionsanläggningar. Vi måste gå vidare från laboratorier och små piloter till stora demonstrationsprojekt. Utredningen har lagt ett förslag, som kan vara en utgångspunkt. Det är viktigt att inte nu tappa tempo – i vårt grannland Finland är flera projekt redan på gång.
Sverige har redan nått 12,6 procent förnybart i transportsektorn, och ligger långt före EU:s tidtabell, där målet är 10 procent 2020. Vi har ett bra utgångsläge, men just nu står utvecklingen still, eftersom vi saknar tydliga mål. Vi behöver ett höjt mål för 2020, gärna 25 procent, ett radikalt mål 2030, gärna 80 procent utsläppsreduktion som utredningen föreslår, och ett politiskt klargörande att målet är en 100 procent förnybar transportsektor 2050.
De politiska partierna måste bekänna färg under supervalåret 2014. Anna-Karin Hatt är med på tåget. Den rödgröna oppositionen är nog också det, även om man kan undra hur snabbt socialdemokraterna är beredda att gå fram. Men hur är det med Anna-Karin Hatts kollegor i Alliansen? Är de redo att ta tag i FFF-utredningens förslag och se till att de blir konkret politik? Och när får vi ut förslagen på remiss?
/Kjell