Att stå upp mot den onda skogsproduktindustrin

Budskapet är att motarbeta inte bara viss skogsavverkning utan tillverkningen av skogsbaserade produkter över huvud taget. Det står i stark motsatsställning till det arbete som nu startar i regeringskansliet för att formulera en svensk bioekonomistrategi. Ett arbete som till stor del kommer att handla om att utveckla användningen av skogsråvara till fler innovativa produkter.

More of everything är en timmeslång film som sammanfattar de två miljöorganisationernas kritik mot den svenska skogspolitiken, med stöd från ett antal intervjuade kritiska forskare, främst ekologer och skogshistoriker. Inlägg och rubriker från ”den andra sidan” (skogsnäringen och vi som jobbar med bioenergi) skymtar då och då fram för att omedelbart bemötas av filmens egna experter.

Filmen binds samman av återkommande panoreringar över oändliga kalhyggen, nästan alltid markberedda med hyggesplöjning. Man får också se många avverkningar. Bildspråket handlar om en våldsam exploatering av den svenska skogen.

Det finns en del tveksamma argument från forskarna i filmen, som man kan bemöta, men jag ska inte ta upp dem i den här bloggen. Den debatten kan vi återkomma till.

Jag vill istället skriva lite om Dr. Mary Stuart Booth som spelar en huvudroll i filmen med flera långa intervjusekvenser. Hon är filmens internationella expert och auktoritet.

Mary S Booth är från USA, bosatt i Massachusetts och chef för Partnership For Policy Integrity som hon själv grundade 2010. Enligt hemsidan ska PFPI ”använda vetenskap, policyanalys och strategisk kommunikation för att stödja policy som skyddar klimatet, ekosystemen och människorna”.

I praktiken handlar PFPI:s verksamhet nästan uteslutande om att motarbeta bioenergi från skog och trä. Men inte bara bioenergi, utan också produkter från skogsråvara. Enligt Mary S Booth ska man enbart använda skogen till att lagra kol och bevara biodiversitet. Lämna skogen ifred för djuren. All skog ska skyddas från avverkning. Man ska restaurera skog och anlägga ny skog, där man emellertid inte ska bedriva skogsbruk.

Förbränning av biogena material ska motarbetas. PFPI listar på sin hemsida långa rader av projekt som man gått emot, främst i USA men också i andra delar av världen. Det gäller bioenergianläggningar för el- och värmeproduktion, inte bara sådana som använder skogsbränslen utan också anläggningar som vill förbränna returträ och andra typer av avfall.

All förbränning av biobränslen och avfall påstår man ger större koldioxidutsläpp än förbränning av kol och inga anläggningar godkänns när det gäller utsläpp av andra emissioner. Utgångspunkten tycks vara att det inte går att rena utsläppen.

PFPI är ett institut som lokala miljögrupper kan kalla på när man vill stoppa värme- och kraftvärmeverk för att få ett expertutlåtande att presentera i en domstol. Ett av exemplen på PFPI:s hemsida gäller en förbränningsanläggning i Barton i England, där man ville förbränna sorterat returträ för energiutvinning. PFPI producerade en 16-sidig inlaga med alla tänkbara argument mot anläggningen, inklusive påståenden om att klimatpåverkan skulle bli större än med kolförbränning. Dessutom påståenden om alla upptänkliga utsläpp av hälsofarliga ämnen.

Anläggningen skulle byggas av ett bolag som heter Peel. Ett besök på deras hemsida visar att investeringen genomfördes trots kritiken; man har idag dels ett verk på 260 MW som använder biomassa, dels ett på 43 MW som använder avfall. Bolaget bygger ut en ”energipark” – ett industriområde där företagen kan använda Peels förnybara energi – och man bygger fjärrvärme i Liverpool. Tyvärr tvingas den här typen av företag i Storbritannien ofta att ägna åratal åt segslitna domstolsprocesser innan man kan bygga sina anläggningar för förnybar bioenergi. Alla projekt överklagas av olika så kallade miljöorganisationer, t ex Biofuelwatch som samarbetar med PFPI.

Folk ska alltså ”stå upp” mot skogsproduktindustrin. De ska också stå upp mot ”de politiker som är förtrollade av skogsproduktindustrin”, tillägger Mary S Booth.

I filmen visas en del bilder på det man anser vara onödiga skogsprodukter: kartonger och engångsförpackningar av papper. Man skulle också ha kunnat visa en rulle toalettpapper, en blöja eller varför inte ett munskydd av papper. Bilden som ges är att konsumtionen av skogsbaserade produkter är onödig.

Den svenska bioekonomistrategin ska handla om att kunna göra ännu fler produkter av biobaserade material från skogsbruk, jordbruk och vattenbruk. Det handlar både om att göra smartare innovationer, att producera mer effektivt och att producera mer från biomassa, för att ersätta fossila material och fossil energi. De allra flesta aktörer i Sverige är överens om att det här är en bra strategi och att det kommer att reducera utsläppen av fossil koldioxid, alltså att det kommer att ge klimatnytta.

Mary S Booth och de svenska miljöorganisationer som producerat More of everything tror att mer biobaserade material, produkter och energi från skogen kommer att ge större utsläpp av koldioxid och skada klimatet. Mary S Booth och PFPI tror dessutom att en bioekonomisatsning kommer att ge omfattande luftföroreningar.

På torsdagen hölls ett upptaktsmöte kring den kommande svenska bioekonomistrategin med landsbygdsminister Jenny Nilsson och med ett antal inbjudna organisationer och forskningsinstitutioner. Mötet visar att det finns en stor samsyn i Sverige som bådar gott för strategin. De flesta aktörer är övertygade om att de biogena resurserna kan användas och utvecklas för att lösa klimat- och energiutmaningar och ge oss smarta förnybara material och produkter, och att detta kan ge nya jobb, stärkt ekonomi och exportintäkter. Och inte minst: att detta kan göras på ett hållbart sätt. Alltså en diametralt motsatt bild mot den som målas upp i filmen More of everything.

En representant för Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, hade en klok kommentar på mötet. Hon sa att vi måste skilja på fakta, analyser och åsikter, och att vi måste bemöta det hon kallade ”åsiktsfabrikerna”.

PFPI är ett exempel på en sådan åsiktsfabrik, som använder ”strategisk kommunikation” riktad till allmänhet och politiker, och som tycker illa om de fabriker som använder biomassa från skogen som råvara.

/Kjell