Alltmer oroande tecken i skyn, nu behövs en Fossil Exit-kampanj
Månad efter månad har Nasa, NOAA och WMO rapporterat om nya globala värmerekord. Faktum är att vi redan är nära nivån för Parisavtalets ambition om att begränsa den globala temperaturökningen till 1,5 grader över förindustriell tid. Larmsignalerna borde leda till mer debatt och nyhetsrapportering, inte bara till notiser i marginalen. Det är hög tid att starta kampanjen Fossil Exit.
Den brittiska kvalitetstidningen the Guardian har under de senaste dagarna haft ett par oroande nyhetsartiklar om klimatet. Den 11 maj skrev tidningen om att man nu för gott tycks ha passerat 400 ppm koldioxid i atmosfären. Den 16 maj rapporterade man om nya temperatursiffror från Nasa som visar att april var den sjunde månaden i rad med rekordhög ökning av den globala medeltemperaturen.
Redan 2013 kunde man vid mätstationen på vulkanen Mauna Loa på Hawaii mäta upp CO2-halt över 400 ppm(miljondelar). För något årtionde sedan var detta den ”skräcknivå” som vi borde undvika. På norra halvklotet varierar CO2-halten kraftigt mellan sommar och vinter, beroende på att växtligheten under sommarhalvåret tar upp stora mängder koldioxid, som sedan släpps ut på vintern genom nedbrytning. Det handlar om det naturliga kolkretsloppet. Skillnaden är 8 – 10 ppm. 2013 överskred toppen i kurvan första gången 400 ppm. I år kommer troligen också botten i kurvan att ligga över 400 PPM och man kommer aldrig mer att kunna mäta upp lägre värde än 400 ppm på Mauna Loa.
På södra halvklotet finns inte samma årstidsvariation, och man mäter CO2-halten vid en mätstation på Tasmanien, Cape Grim, ett passande namn för en station som mäter världens bistra klimatförändring. Också där har man nu överskridit 400 ppm, vilket anses vara ett ännu bättre mått på den globala CO2-halten i atmosfären än siffrorna från Mauna Loa.
Att CO2-halten stiger är ingen nyhet, bara en konsekvens av den fortsatta omfattande förbränningen av fossila bränslen. Att den globala medeltemperaturen ökar så snabbt som den gjort de senaste månaderna är mer anmärkningsvärt. Det hänger samman med det återkommande väderfenomenet el Nino, men är först och främst en del av den långsiktiga klimattrenden. De ledande globala vädermyndigheterna WMO (FN:s väderorgan), Nasa (amerikanska rymdstyrelsen) och NOAA (USA:s motsvarighet till SMHI) har under det senaste året kommit med upprepade rapporter om temperaturrekord. För ett par dagar sedan kom siffror om april, som refereras i artikeln i the Guardian.
Mätningarna under det senaste året visar att rekorden slagits varje månad under den senaste sjumånadersperioden. Med rekord menas att det har varit varmare än någon motsvarande månad under hela den period under vilken man har någorlunda säkra väderdata – dvs från slutet av 1800-talet. Under februari, mars och april har ökningen varit extra stor. Under april låg den globala medeltemperaturen 1,11 °C över medeltemperaturen 1951 – 1980. Det var hela 0,24°C över det tidigare rekordet från 2010, som låg 0,87°C över.
När medeltemperaturen redan ligger en bit över 1°C måste man tvivla på att det går att nå 1,5-gradersmålet, eller ens 2-gradersmålet, som man i Paris enades om att komma ”väl under”. Med den hastighet som temperaturen nu stiger kommer vi ganska snart att vara uppe vid 1,5 grader. Den fina formuleringen från Paris om att sträva efter att begränsa ökningen till 1,5 grader jämfört med förindustriell tid framstår som en from förhoppning.
Vad måste göras? Utsläppen från förbränning av fossila bränslen måste stoppas så snabbt som det går. Våra media, politiker och ekonomer måste överge stuprörstänkandet och koppla ihop klimatpolitiken med den ekonomiska politiken och näringspolitiken på ett helt annat sätt än idag. Det duger inte att skriva entusiastiska artiklar om Lundin Oil på näringslivssidan och inte nämna det övergripande klimatproblemet med att fortsätta leta efter olja och bränna mer och mer.
Det duger inte att ställa inhemska klimatåtgärder mot internationella, som våra ekonomer ofta gör, när man vet att bägge behövs. Det duger inte att stoppa huvudet i sanden och vägra införa koldioxidskatter och utsläppshandel därför att man tror att väljarna inte klarar att se sambanden, som populistiska politiker runtom i världen gör.
Alla vi som vet att det finns fungerande koldioxidneutrala alternativ måste jobba mer aktivt för att få bort de fossila bränslena på global nivå. Vi behöver en Fossil Exit, en global kampanj för att avskaffa förbränningen av fossila bränslen överallt där det är möjligt, dvs i stort sett överallt. Annars klarar vi inte klimatutmaningen och historiens dom över denna generation politiker, företagare och väljare kommer att bli hård.
/Kjell