Tillbaka

Allt är inte guld som glimmar, inte heller i budgetens klimatåtgärder

Allt är inte guld som glimmar, och allt är inte klimatpolitik som kallas klimatpolitik (Läs pressmeddelandet Regeringen investerar för klimatet”). På ett seminarium måndag eftermiddag gjorde biträdande finansminister Per Bolund (MP) en genomgång av klimatåtgärder i budgeten för ett antal miljöorganisationer och andra inbjudna.

Det var inte en presskonferens, och därför kom det inte många kritiska frågor, utan mest hovsamma synpunkter och förslag till förbättringar från den inbjudna panelen från Naturskyddsföreningen, SNF, Greenpeace och Hagainitiativet och från publiken, som fick fem minuter (!) för korta frågor:

Här är några synpunkter från mig, som jag hade kunnat framföra om jag varit med i panelen:

Vad är det för klimatpolitik att subventionera bort klimatneutral fjärrvärme? 

Regeringen vill satsa en miljard om året på subventioner av ombyggnad av miljonprogrammet. Det tar en ganska stor del av budgetutrymmet för klimatåtgärder. 75 procent av vår fjärrvärme kommer från biobränslen och avfall, med mycket liten klimatpåverkan. Resten kommer främst från spillvärme och stora värmepumpar, som ofta arbetar återvinner värme ur avloppsvatten. Bara några få kraftvärmeverk, ett i vardera Stockholm, Göteborg och Malmö, använder fossila bränslen. Om man vill bedriva klimatpolitik riktad mot fjärrvärmen kan man exempelvis införa ett golvpris för utsläppsrätter, så att de här anläggningarna fasas ut snabbare.

Det kan finnas andra goda skäl för att rusta upp miljonprogrammet. Men man ska inte kalla det klimatpolitik. Tvärtom, minskat underlag för biokraft i fjärrvärmen kan tvärtom minska klimatnyttan totalt, eftersom det ger lägre förnybar elproduktion när det är som kallast, då man måste köra kolkraftverk i det nordiska elsystemet.

Vad är det för klimatpolitik att göra en storsatsning på solceller?

Solcellerna producerar el under 1000 av årets 8 760 timmar. De timmarna infaller under sommarhalvåret, främst under perioden maj – augusti, då vi har låg elförbrukning. I somras låg elpriset under långa perioder under 10 öre/kWh, ofta ännu lägre. Det är låg efterfrågan på el under denna tid, därav det låga priset. Och det finns en betydande produktion från andra produktionskällor, som vindkraft, strömmande vattenkraft och biokraft från skogsindustrin.

Man kan förstås hävda att solcellernas el gör att vattenkraft kan sparas i magasinen, och att det istället kan bli mer elproduktion under vintern. Samma argument kan användas om vindkraft, när den än produceras under året. Men vill man öka produktionen av förnybar el under vintern är det väl bättre att satsa på en energikälla som kan styras, som biokraft? Och på ett samhällsekonomiskt plan: är det rätt att ge extra subventioner till förnybar elproduktion utöver det stöd som ges inom elcertifikatsystemet? Solcellerna får också elcertifikat, och om de får extra stöd innebär det bara att annan produktion som är certifikatsberättigad får sämre betalt för sina certifikat och därmed sämre lönsamhet. Det blir ett nollsummespel utan extra klimatnytta.

En bättre åtgärd för samma pengar vore att snabba på en utbyggnad av elkablar till Polen och norra Tyskland, så att svensk överskottsproduktion av förnybar el kan ersätta kolkraft i dessa länder.

Vad är det för klimatnytta med elbussar?

Regeringen inför en ny subvention till elbussar. Inte mycket pengar, men ändå. Elbussarna får ett extra stöd som inte ges till biogasbussar, biodieselbussar eller etanolbussar. Just när det gäller bussar har trafikbolagen redan satsat stort på omställning till förnybara drivmedel. Den stora svenska etanolsatsningen inleddes med etanolbussar i Stockholm i slutet av 80-talet.

Varför ska elbussar ha ett särskilt stöd? Är det inte bättre att beskatta fossila bränslen och sedan låta de olika tekniska lösningarna konkurrera fritt? Var ligger den extra klimatnyttan i att byta ut biogasbussar, som använder lokala avfallsresurser, mot elbussar som i praktiken går på nordisk elmix, eller i sämsta fall på marginalel som en kall vinterdag kan vara dansk eller finsk kolkraft?

Vad är klimatnyttan av att genomföra ytterligare ett Klimp-program, denna gång kallat Klimatklivet?

Säkert kommer det att genomföras en hel del bra projekt. Men definitionen är att det inte ska vara lönsamma åtgärder, som ändå hade genomförts, utan sådant som är olönsamt, men möjligen bra i ett bredare, samhällsekonomiskt perspektiv. Det man undrar är om det inte finns bättre sätt att använda pengarna om man nu vill bedriva subventionspolitik. Man skulle till exempel kunna ge ett ordentligt stöd till ny teknik för att göra biodrivmedel av skogsråvara. Vi saknar fortfarande stora demonstrationsprojekt av den typen.

Det är alltid bättre att styra med generella styrmedel än med subventioner. Budgeten innehåller ett par steg i rätt riktning:

  • Äntligen sker det en lite höjning av skatten på bensin och diesel, efter åtta år av borgerligt skattestopp som i praktiken urholkat styrkan i detta styrmedel, särskilt som bilarna blivit allt mer effektiva och skatten per mil har minskat. Men en femtioöring vid pump, hur mycket styrning ger det när oljepriset är lågt? Och styrningen över till förnybara drivmedel förhindras av att EU-kommissionens statsstödsregler i praktiken förhindrar priskonkurrens, vilket leder till att svenska regeringen måste beskatta etanol och biodiesel.
  • Koldioxidskatten höjs också för företag som inte har utsläppsrätter, från 60 procent till 80 procent av full koldioxidskatt. Det betyder ytterligare omkring 600 kr per kubikmeter olja för stora delar av näringslivet och kommer säkert att få bra effekt.

Till sist: Varför finns det inte en tydlig redovisning av klimatnyttan och kostnaden för alla åtgärder som föreslås?

En samlad tabell i budgeten, där man kan se hur många ton minskade koldioxidutsläpp som varje åtgärd leder till och vad det kostar för skattebetalarna.

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer