Addax – snart etanol från Sierra Leone

Jag har skrivit om Addax flera gånger tidigare. Deras sockerrörs- och etanolprojekt är ett spännande föredöme för vad som borde ske runtom i Afrika: investering i produktion av förnybara bränslen, för att skapa nya jobb, inkomster och utveckling, och ta vara på de lokala naturresurserna.

Skälet till att jag flera gånger och i olika sammanhang lyft fram Addax är att projektet sedan flera år tillbaka är utsatt för förtal och misstänkliggöranden av NGO:s (Non-governmental organisations) och av vissa forskare. Journalister hakar okritiskt på, eftersom de ofta tror att det som sägs från frivilligorganisationer och miljöorganisationer alltid är rätt, utan att själva kolla fakta. Den bild som ges handlar om landgrabbing, hunger, vattenbrist, brutna löften och nykolonialt beteende i största allmänhet.

Ett eget vittnesmål om hur smutskastningen går till:
För drygt ett år sedan hade jag kontakt med en professor och några studenter från KTH här i Stockholm. De ville veta mer om vad Svebio tycker om biodrivmedel och investeringar i utvecklingsländer. Jag informerade om vår syn, om vår övertygelse att det går att öka avkastningen i afrikanskt jordbruk från dagens nivå på strax över ett ton per hektar till det fem- eller tiodubbla. Jag berättade också om Addax, och det märkliga förhållandet att projektet endera beskrivs i mycket positiva termer (främst av Addax självt givetvis), av finansiären Swedfund, av regeringen i Freetown, och av många andra, medan projektet samtidigt framställs i de allra mörkaste färger av en rad organisationer som ActionAid, Oxfam, Jordens Vänner och schweiziska Brot für alle.

Jag föreslog att studenterna skulle göra en egen studie och försöka svara på varför olika aktörer och intressenter ger så skilda bilder, och dessutom om möjligt ta reda på vad som är sant.

Jag hörde aldrig av studenterna eller professorn igen. Ingen återkoppling gavs. Men för några dagar sedan fick jag veta att de skrivit en uppsats, som jag nu har i min hand. Det är ytterligare en i raden av ensidiga bilder av projektet. I litteraturlistan finns bara de negativa rapporterna med. Inte det material som de har fått från Addax. De beklagar att de inte haft möjlighet att resa till Sierra Leone för att studera projektet på plats. Men de hade tid att åka till Budapest och tala på en konferens om konkurrensen mellan biodrivmedel och matproduktion!

Allt de skriver grundas på andrahandsuppgifter från andra kritiska forskare och grupper. Inget bygger på egna observationer eller undersökningar. I stort sett allt som talar till Addax fördel har utelämnats.

Jörgen Sandström, svensken som är vice vd i Addax och ansvarig för investeringen i Sierra Leone, beskriver i ett mail vad Addax hittills gjort – innan man ens börjat tillverka etanol och fått igång någon inflöde av pengar:

”I februari 2014 drar fabriken igång och vi är för närvaranade  Afrikas enda projekt av denna sort och jag har massor att berätta. I summering; vi har idag 2 100 anställda, planterat 3 000 ha sugarcane, iordningställt 6100 ha med mark inom 88 fält, byggt 347 km med väg, iordningställt 2000 ha med risfält för 39 byar, utbildat 2 400 bönder i 30 veckors FFLS, vi planterar 100 000 träd per år, driver egna stora utbildningssprogram m.m. Vi är enda PPT inom elsektorn, enda UN-CDM projektet i Sierra Leone, enda RSB certifierade projektet i Afrika etc”

Förklaring av förkortningarna:
FFLS = Farmer Field and Life School, jordbruksskolor, PPT = kraftverk, UN-CDM = klimatprojekt (Clean Development Mechanism) där länder som Sverige kan ”köpa” utsläppsreduktioner, RSB = Roundtable for Sustainable Biofuels, ett certifieringssystem för hållbara biobränslen.

”Problemet” är inte att Addax finns, utan att det bara finns ett projekt som Addax i Afrika idag. Det skulle behövas minst 100 sådana projekt i Afrika, för att göra etanol och biodiesel, skapa exportinkomster och sysselsättning, ersätta kostsam import av olja, och reducera utsläppen av koldioxid.

Vill man läsa mer om Addax kan man gå till www.addaxbioenergy.com

Uppsatsen om Addax heter ”Food versus fuel: the case of the Makoni community in Sierra Leone” av A. Wedin, M. Lundgren, C. Mushi, L. Suleiman och J-E Gustafsson och är publicerad i Food and Environment II, utgiven av Wessex Institute of Technology. Kostar 117 pund.

/Kjell