52,5 miljoner hektar övergiven åker, minst!
Genom att studera satellitbilder, och kolla med verkligheten på marken, har en grupp forskare kommit fram till att det finns 52,5 miljon hektar nedlagd och outnyttjad åkermark i Central- och Östeuropa.
Det mesta, 32 miljoner hektar, finns i Ryssland, men också i Ukraina, Vitryssland, Polen och Rumänien finns stora arealer övergiven åker. Forskarna påpekar att deras siffror inte är tagna i överkant, utan snarare ”konservativa”. Det finns vetenskapliga rapporter som visar på ännu högre siffror (Siebert uppskattade 2010 att det kan finnas 59 miljoner hektar i träda i Östeuropa).
I den vetenskapliga artikeln, vars huvudförfattare heter Camilio Alcantara, Tobias Kuemmerle och Matthias Baumann, finns ett par intressanta kartor. På dem kan man se var den icke odlade åkern är belägen. Mest övergiven mark finns i ett område i centrala Ryssland, väster och norr om Moskva. Det handlar alltså knappast om avlägsna regioner, och inte heller extremt kalla trakter i norra Ryssland, utan i relativt välbelägna områden. Runt Smolensk nära vitryska gränsen och i Tver-regionen strax nordväst om Moskva är andelen övergiven mark 85 procent! I Yaroslavl-regionen nordost om Moskva 80 procent, och runt Ivanovo 66 procent. I Ukraina finns den icke odlade åkerjorden främst i den norra halvan av landet. Totalt finns det 9,2 miljoner hektar övergiven jordbruksmark i Ukraina, mer än tre gånger den svenska åkerarealen. Vitryssland har 3,4 miljoner hektar övergiven åker – mer än den hela den svenska åkerarealen.
Det finns också mycket mark som inte odlas i andra länder. Hög andel icke odlad mark finns både i Estland och Lettland och inte minst i Kaliningradenklaven. De centrala delarna av Rumänien och de östra delarna av Polen är andra områden med övergiven åker.
Det sägs ofta att det inte går att öka användningen av biodrivmedel från odlade energigrödor, eftersom ökad odling skulle konkurrera med livsmedelsproduktion. Den här tankegången har styrt EU-kommissionen och EU-parlamentet när man velat sätta tak för andelen grödebaserade biodrivmedel i det så kallade ILUC-förslaget, som dessbättre föll igenom i höstas.
Låt oss göra en liten kalkyl.
Vi antar att det går att odla oljeväxter på en tredjedel av den övergivna åkern, och att vi odlar spannmål på resten, dvs 17 miljoner hektar oljeväxter och 35 miljoner hektar spannmål. Vi antar vidare att oljeväxterna kan ge en skörd på 2 ton per hektar och spannmål 4 ton per hektar. Det betyder att vi skördar 34 miljoner ton oljeväxter och 140 miljoner ton spannmål. Vi antar vidare att vi kan få ut 400 liter biodrivmedel från varje ton energigröda (dessutom blir det nästan lika mycket proteinfoder, som det gäller att kunna utnyttja). Då får vi 14 miljoner kubikmeter biodiesel och 56 miljoner kubikmeter etanol från de här nedlagda åkrarna.
Är det mycket eller är det lite? Europa använder ungefär 11 miljoner ton biodiesel idag och cirka 3 miljoner ton etanol.
Skulle det gå att öka utbytet av biodiesel i förhållande till etanol? Och skulle det gå att få ut mer drivmedel per hektar?
Jag har räknat med relativt låga skördar. I Sverige ger höstraps i genomsnitt drygt 3 ton per hektar och höstvete drygt 6 ton per hektar. Många av de övergivna åkrarna ligger faktiskt i bördiga regioner. En restriktion är att man inte kan odla raps hur ofta som helst på samma åker. Å andra sidan kan man förstås byta mark, dvs använda en del åker som redan idag utnyttjas. I Ukraina, Moldavien och Rumänien kan man odla solrosor, men skörden blir ungefär den samma i liter olja per hektar.
Det är inte orimligt att man skulle kunna producera uppemot 100 miljoner ton biodrivmedel från energigrödor på nedlagd åkermark i östra Europa. På sikt. Att få igång en sådan produktion skulle kunna skapa utveckling och framtidstro i avfolkade landsbygdsregioner i öst, där det idag råder en depressiv stämning.
Om man använder biodrivmedel i högeffektiva bilar, som i laddhybrider, räcker det här bränslet mycket långt.
Slutsatsen är att det finns en mycket stor reserv odlingsbar mark i Central- och Östeuropa som skulle kunna användas för att odla energigrödor, och produktionen skulle kunna stå för en betydande del av transportbehoven i Europa. En annan slutsats är att beslutsfattarna i EU ska låta bli att sätta tak för grödebaserade biodrivmedel.
/Kjell