Tillbaka

Ett par etanolfabriker till Moldavien, tack!

Dagens Nyheter har idag en mycket deprimerande artikel om Moldavien, Europas allra fattigaste land, inklämt mellan Rumänien och Ukraina.

Jag minns för många år sedan en arbetskamrat som hade rest genom det okända Moldavien, som på den tiden var en sovjetrepublik, och som berättade om hur oerhört vackert och bördigt landet var. Fantastiska vingårdar och fruktodlingar och ett rikt jordbruk. Idag utnyttjas de här naturresurserna mycket dåligt. EU skulle kunna hjälpa till genom att öppna upp för större import av jordbruksprodukter. Varför inte börja med etanol och biodiesel?

Moldavien har hamnat i kläm politiskt. När landet tecknade ett associationsavtal med EU 2014 stoppade Ryssland import av vin och grönsaker från Moldavien. EU erbjuder lån och bidrag, men den europeiska livsmedelsmarknaden är övermättad. Och EU kräver i utbyte för sitt stöd åtstramningsprogram och reformer som det korrumperade Moldavien inte klarar att genomföra.

Situationen liknar den i Ukraina, men är ännu värre. En rysk minoritet arbetar aktivt för återförening med Ryssland och många drömmer sig tillbaka till den tid då man åtminstone hade en säker pension eller ett garanterat statligt jobb att gå till. Ungdomarna flyttar utomlands. En miljon moldavier arbetar idag i andra länder och skickar hem pengar. Detta på en befolkning med drygt tre miljoner invånare. Det liknar situationen i de allra fattigaste u-länderna.

Samtidigt som stora delar av åkermarken i Moldavien ligger för fäfot och byarna förfaller lägger EU-kommissionen ett förslag om att vi under inga omständigheter ska få ge stöd till biodrivmedel från åkergrödor, sådana som kan användas som mat eller foder för husdjur. Den produktion som redan idag finns av etanol från majs, vete eller sockerbetor i EU ska avvecklas år för år under 20-talet. Det finns en särskild avvecklingskurva för detta i en bilaga till EU-kommissionens förslag till nytt Förnybartdirektiv, som presenterades 30 juni i det så kallade Vinterpaketet.

Det är första gången, mig veterligt, som man lägger förslag om att avveckla fungerande förnybar energiproduktion. Det sker efter intensiv opinionsbildning under många år från kampanjorganisationer som kallar sig miljö- och solidaritetsrörelser. Känner de någon solidaritet med bönderna i Moldavien?

Redan i det så kallade ILUC-beslutet 2015 satte EU ett tak för biodrivmedel från socker, stärkelse och vegetabilisk olja. Nu följer man upp det beslutet med en plan för avveckling.

Moldavien ligger i den växtodlingszon där majs trivs mycket bra. Precis som i Ungern, där bolaget Pannonia för några år sedan gjorde en stor investering i en etanolfabrik med majs som råvara. Liknande projekt skulle naturligtvis kunna genomföras i Moldavien. En oljeväxt som trivs mycket bra i Moldavien är solrosen, och solrosolja kan också användas för att göra biodiesel. Sojabönor kan man också odla, och säkert också raps i de kyligare delarna av landet. Moldavien har en jordbruksareal som är jämförbar med Sveriges. Jag skulle tro att man mycket väl har underlag för ett par tre större etanolfabriker och ett par biodieselfabriker.

Hur mycket mark som ligger oanvänd i Moldavien är det inte lätt att få en officiell siffra på. En studie som gjordes med hjälp av satellitbilder för några år sedan och publicerades 2013 (Mapping the extent of abandoned farmland in Central and Eastern Europe using Modis time series satellite data, av Alcantara m fl) visar att 18,9 procent av åkerarealen i Moldavien ligger oanvänd. Det handlar i så fall om cirka en halv miljon hektar. Situationen är ungefär densamma i Ukraina, men ännu värre i Ryssland. Stora delar av brukbara åkermarken används inte. Också inom EU:s gränser finns det mycket övergiven åkermark, t ex i de baltiska länderna, Polen och Rumänien. Men också i Sverige.

EU väljer alltså en politik som innebär att man inte får använda råvara från de flesta åkergrödor. Bara om grödan är cellulosahaltig, som gräs, går det bra att göra biodrivmedel, även om det skulle ge mindre skörd, större omvandlingsförluster och sämre energiutbyte per hektar.

Den här linjen måste man naturligtvis ändra på. Den svenska regeringen och de svenska EU-parlamentarikerna måste agera, så att vi inte lägger en död hand över produktionen av jordbruksbaserade biodrivmedel och odlingen av energigrödor under hela 20-talet. I första hand handlar det förstås om klimatpolitik.

Transportsektorn i Europa måste ställas om. Diesel och bensin måste ersättas med biodiesel och etanol i stor skala.

Men det handlar också i hög grad om att ge nya alternativ och nya inkomster för bönderna i alla Europas länder, inte minst i de länder i Central- och Östeuropa där jordbruket aldrig återhämtat sig efter murens fall, och där landsbygden befinner sig i en konstant depression.

DN:s artikel är bara ett tillfälligt nedslag som illustrerar situationen. Lösningen för Moldaviens människor är inte allmosor från Bryssel utan en politik som låter dem producera och sälja och förädla det de kan odla på sina åkrar.

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer