Varför gömmer sig Svenska Dagbladets ledarskribenter bakom Lomborg?

Den senaste var införd 4 januari under rubriken ”Hur man löser klimatproblemet”. Det är en diatrib mot förnybara energikällor, främst från sol och vind, och beröm till USA för att man satsat på skiffergas, alltså fossil naturgas.

Björn Lomborg leder något som kallas Copenhagen Consensus Center och är adjungerad professor vid Copenhagen Business School. Man kan undra varför inte Svenska Dagbladet använder någon svensk skribent som kan göra referenser till den svenska utvecklingen.

Under de senaste veckorna har det kommit ett par anmärkningsvärda nyheter som borde vara värda en kommentar från ledarsidan:

• Den svenska elanvändningen var 2014 den lägsta sedan 1986. Det visar preliminär statistik för 2014.
• Den svenska oljetillförseln var 2013 mycket låg – 134 TWh. Minskningen av oljeanvändningen har under de senaste åren varit kraftig. Det visar den slutliga energibalansen för 2013, som Energimyndigheten presenterade strax före jul.

Båda dessa faktarapporter visar att det händer stora saker inom den svenska energi- och klimatutvecklingen. Vi använder energi, även el, allt mer effektivt, och vi minskar användningen av fossil energi kraftigt, vilket också minskar koldioxidutsläppen.

Det är en mycket positiv utveckling, framdriven av bra styrmedel och stora insatser i det svenska näringslivet.

Tyvärr har våra stora morgontidningar haft mycket liten del i den här utvecklingen. Faktiskt nästan ingen alls.

Ledarsidorna på våra två stora morgontidningar, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter, spelar en mycket undanskymd roll i klimatdebatten. Jag kan inte minnas att Svenska Dagbladets ledarskribenter gjorde några kommentarer till FN:s klimatpanels slutrapport i höstas, till handslaget mellan USA:s och Kinas presidenter i klimatfrågan tidigare under hösten eller till klimatmötet i Peru. Dagens Nyheter har under en lång följd av år enbart ägnat sig åt att propagera för kärnkraft och visar förstrött intresse för förnybar energi.

Lika frånvarande är de stora morgontidningarna när det gäller den stora utmaning som vi fortfarande har kvar – bränslebytet i transportsektorn. DN:s motorredaktion bedriver sedan flera år tillbaka en systematisk kampanj mot biodrivmedel, främst etanol. I en artikel för några dagar siden noterade man med viss skadeglädje att det under 2014 bara sålts ett fåtal ”etanoleldade bilar” (DN.s eget språkbruk). Svenska Dagbladets bilreportrar ägnar sig allt mer åt stora, tunga och bränsleslukande bilar och skriver nästan inte alls om biodrivmedel.

Om man inte har några egna åsikter, alternativt inte vill ha några egna åsikter, eller alternativt inte har tillräckliga sakkunskaper för att ha egna åsikter, så kan man naturligtvis köpa in krönikor från någon annan. Svenska Dagbladet har valt Björn Lomborg. Op-ed är ett inneord för den här typen av artiklar (Op-ed kan uttolkas som ”Opposite the editorial page” eller ”opinion editorial”). Det handlar inte om debattartiklar av gängse slag. Svenska Dagbladet har en debattsida som heter Brännpunkt, dit alla kan skicka sina inlägg, och de flesta får dem refuserade, eftersom det finns begränsat utrymme. För op-ed gäller andra regler. Här handlar det om skribenter och artiklar som tagits in på ledarredaktionens eget initiativ. Att man ger plats för dessa inlägg är alltså ett uttryck för att ledarredaktionen anser att det är synpunkter och värderingar som bör få utrymme i den allmänna debatten. Samtidigt slipper ledarskribenterna stå för de åsikter som framförs. De kan på ett bekvämt sätt sprida åsikter utan att öppet behöva ta ställning.

Lomborg tycker alltså att det ges alldeles för mycket stöd till förnybar energi. Han nämner inget om att subventionerna till fossila bränslen globalt är minst tio gånger så omfattande som stödet till förnybart.

Lomborg berömmer USA för att man genom forskning stimulerat den nya tekniken för utvinning av skiffergas, som om frackning för gas och olja främst är ett resultat av forskning. Han glömmer att nämna de omfattande skattesubventioner som ges till kol-, olje- och gasindustrin i USA. Och han nämner inte heller något om de undantag från miljölagstiftningen som gjorts för frackning.

Lomborg skriver att den ökade användningen av gas har ersätt kol och minskat utsläppen i USA. Det är rätt, men han glömmer att nämna att USA därmed investerat sig fast i fossil teknik för lång tid, och att mycket av det kol som konkurrerats ut sökt sig ut på världsmarknaden och pressat ner kolpriset. Frackningen har också gett mer olja, som pressar ner oljepriset och stimulerar konsumtionen av bensin och diesel.

Svenska Dagbladets ledarredaktion (Tove Lifvendahl, Per Gudmundson, Maria Ludvigsson och Suzanna Rayman) kanske inte håller med Lomborg. Men det får vi inte veta. Till läsekretsen sprids Lomborgs ofullständiga och felaktiva världsbild. Kanske är det just detta ledarredaktionen vill åstadkomma: sprida ifrågasättandet av förnybar energi, energiomställning och klimatpolitik utan att behöva tydligt ta ställning själva.

/Kjell