Tillbaka

Två nya kablar för export och balans för grön el

Förra veckan kom en stor elnyhet som fått liten uppmärksamhet, men som kommer att få stor betydelse både för konsumenter och producenter på den nordiska elmarknaden, t ex ägare av svenska biokraftvärmeverk. Den norska regeringen gav tillstånd för två nya kraftfulla elkablar från Norge till England och till Tyskland.

Den ena kabeln ska gå från Tonstad i Vest-Agder till Wilster i Schleswig-Holstein och ska tas i bruk 2018. Den andra ska gå från Kvilldal i Rogaland till Blyth i England och vara färdig 2020. Båda kablarna blir på 1400 MW.

Både Tonstad och Kvilldal ligger i sydvästra Norge, en bit in från kusten. Koncessionerna som ges till norska Statnett, motsvarigheten till Svenska Kraftnät, gäller alltså inte bara sjökabeln, utan även landförbindelserna från det norska stamnätet ut till kusten. Wilster ligger i närheten av Izehoe, några mil nordväst om Hamburg, också en bit in från kusten. Blyth ligger norr om Newcastle, vid kusten.

Kablarna innebär att de norska utlandsförbindelserna ökar med 50 procent. Redan tidigare finns en kabel från Norge till Nederländerna på 700 MW, liksom tre parallella kablar till Danmark. Förbindelsen till Danmark håller också på att byggas ut med en fjärde kabel som höjer kapaciteten från 1000 MW till 1700 MW mellan Sydnorge och Jylland.

Det betyder att den totala överföringskapaciteten från södra Norge mot kontinenten och Storbritannien blir 5200 MW. Det motsvarar halva den svenska kärnkraftskapaciteten.

Genom den kraftigt ökade förbindelserna blir det möjligt att dels exportera grön el och annat överskott av el från Norden till kontinenten, dels att balansera variabel förnybar el (vindkraft och solkraft) på kontinenten och i Storbritannien med skandinavisk vattenkraft.

När det blåser kraftigt och solen skiner i Tyskland och England kan överskottet exporteras via Norge till hela Norden och vatten kan sparas i vattendammarna. När det blir underskott på kontinenten med högt elpris går strömmen i motsatt riktning, och upplagrad vattenkraft kan säljas till kontinenten. När det blåser bra i Norden kan vi också exportera överskott av vindkraft. Om man vill öka möjligheten till balansering kan man också bygga pumpkraftverk, främst i den norska fjällkedjan. Det finns en stor potential att göra det till rimlig kostnad.

Storbritannien har stora problem med sin framtida elförsörjning. Det finns många gamla kolkraftverk som måste avvecklas i enlighet med EU-direktiv och det finns många åldrande kärnkraftsreaktorer. UK måste också öka sin andel förnybar energi kraftigt på några få år för att klara sitt 2020-mål. Det är bakgrunden till att Storbritannien satsar på sameldning med pellets och flis i kolkraftverk, utbyggnad av havsbaserad vindkraft och dessutom lovar långsiktiga prisgarantier till ny kärnkraft. Den nya kabeln till Norge är säkert ett välkommet tillskott, som underlättar utbyggnaden av vindkraft och ger möjlighet till elimport.

För de svenska elproducenterna innebär kablarna ett löfte om lite stabilare prisutveckling och lite bättre ersättning för den producerade elen. På den nordiska elmarknaden råder ju ett besvärande prispressande överskott sedan några år tillbaka, som beror på att det gemensamma svensk-norska elcertifikatsystemet pressar ut stora volymer ny förnybar el på marknaden, samtidigt som kärnkraften i Sverige inte avvecklats utan tvärtom fått ökad kapacitet, och elförbrukningen dessutom planat ut.

Kablarna kan hjälpa till att få avsättning för överskottsel, och bättre betalt för produktionen än som annars varit möjligt. Tyvärr tar det några år innan den effekten visar sig, eftersom kablarna inte finns på plats förrän 2018 och 2020. Under tiden kan överskottssituationen till och med förvärras, om den nya svenska regeringen får igenom sin plan på att höja ramen i det svenska elcertifikatsystemet från 25 TWh till 30 TWh fram till 2020.

Den höjningen måste förhandlas med Norge, och enligt den gällande överenskommelsen mellan länderna ska man ha lika stor ram i bägge länderna, och då blir det ytterligare 5 TWh ny förnybar el på den norska sidan. Vår gissning är att det inte blir så lätt att övertyga Norge om att göra en höjning av ramen, eftersom det pressar ner intäkterna från den befintliga norska elproduktionen.

Om jag vore norsk energiminister skulle jag som motprestation kräva att Sveriges energiminister Ibrahim Baylan tar itu med kapacitetsöverskottet i den svenska elproduktionen. Sverige borde också bidra genom att bygga fler egna kablar till kontinenten.

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer