Tillbaka

Svenska skrytvalsen – varför sjunger inte regeringen och myndigheterna med?

När hörde du senaste någon minister eller generaldirektör skryta med hur framgångsrikt Sverige är inom klimat- och energipolitiken? Härom veckan kom nya preliminära siffror om att Sverige minskat sina utsläpp av växthusgaser med 25 procent sedan 1990.

Men Naturvårdsverket valde att inte ens göra ett pressmeddelande på saken (se förra bloggen). Än mindre kom det något uttalande från generaldirektören eller från klimatminister Åsa Romson (berättade Naturvårdsverket ens om saken för departementet?).

Det har varit likadant med flera andra nyheter kring klimat och energi. Som när Eurostat konstaterade att Sverige är bäst på att nå och överskrida målet om förnybar energi. Inte ens ett pressmeddelande från departementet eller från Energimyndigheten! Inte heller när det kommer siffror som visar att Sverige särklassigt bäst på att nå och överskrida förnybartmålet i transportsektorn noteras det av våra myndigheter.

Och i Energimyndighetens årsrapport noterar man pliktskyldigast att Sverige nått målen, men för ingen diskussion om vad vi ska göra nu – till exempel anta nya, mer ambitiösa mål.

Så vi på Svebio måste sjunga skrytvalsen. För ingen annan i det återhållsamma officiella Sverige gör det. Så, låt oss nu sammanfatta skrytvalsens innehåll:

Första versen

Sverige har minskat utsläppen av växthusgaser med 25 procent sedan 1990, enligt färska preliminära siffror. Från 71,8 miljoner ton CO2ekv till 53,9 miljoner ton CO2ekv. Nedgången har i stort sett helt skett åren 2004 – 2014. Utsläppen har minskat i alla delar av ekonomin: i bostadsuppvärmningen, i industrin, i trafiken, i jordbruket, i avfallssektorn, i energisektorn, inom utsläppshandeln och utanför utsläppshandeln, osv.

En förklaring till att få vill sjunga med i den här versen är att många inte vill medge att den största nedgången i utsläpp skett under Alliansens regeringsår. Men varför skryter inte Alliansens partier om detta? Därför att många i Alliansen är tondöva (ointresserade) när det gäller klimatpolitik. Och Naturvårdsverket har under de senaste åren bytt fokus från att glädjas åt svenska utsläppsminskningar till att oroa sig över vilket klimatavtryck vår konsumtion har, dvs klimatpåverkan från importen.

Andra versen 

Sverige har långt före utsatt tid nått EU-målet för förnybar energi. Det mål som förhandlades fram i EU 2008, att Sverige skulle ha en förnybart-andel på 49 procent, nåddes redan 2012, och vi ligger nu på omkring 52 procent. Sverige är det land som lyckats bäst med att uppfylla EU-målet, inte bara åtta år före utsatt tid utan också med bredaste marginal. Sverige är det enda rika EU-landet som hittills nått målet (Estland och Bulgarien har också nått målet, men de hade som ”fattiga EU-länder” lägre krav på ökning). Sverige är också det land som har den särklassigt högsta andelen förnybart i EU och det enda EU-land som får mer än hälften av sin energi från förnybart. Man kan jämföra med länder som Storbritannien och Nederländerna som ligger kring 5 procent.

Varför sjunger inte fler med i den här versen? Ofta hör vi istället uttalanden om att Sverige är sämre på förnybar energi än Danmark och Tyskland. Det har exempelvis varit ett ledande tema från Grön Ungdom. Också här har utvecklingen varit oväntat positiv under Alliansens regeringsår. Jag minns hur en bekymrad energiminister Maud Olofsson sa att det var en tuff utmaning för Sverige att nå EU-målet och Sveriges något ambitiösare 50 procentsmål till 2020. När det visade sig att Alliansen nådde målet åtta år före utsatt tid valde man ändå att ligga lågt med skrytet, och något högre mål var det inte tal om att formulera. Och oppositionen ville förstås inte ge Alliansen några gratispoäng.

Tredje versen

Sverige är det enda land i EU som hittills överskridit målet om 10 procent förnybart i transportsektorn, och häromdagen kom en rapport från Energimyndigheten om att vi nu ligger på 18,7 procent, räknat med den metod som anges i EU:s Förnybartdirektiv. Men även om den metoden är statistiskt bluffverk ligger vi på 12 procent, en bra bit över målet 2020. Här är Sverige särklassigt bäst i EU-klassen.

Inte heller på det här området hör vi något självberöm. Tvärtom. Och inte tycks Sverige vara berett att ta strid med resten av EU om att få behålla en framgångsrik styrmedelsmodell. Vad annat än vår skattebefrielse kan förklara att vi lyckats bättre med omställningen på drivmedelsmarknaden än alla andra EU-länder?

Fler verser

Det skulle gå att skriva fler verser. Till exempel om den svenska skogsindustrin, som nu nästan helt plockat bort oljeanvändningen i sina anläggningar. Eller om den svenska oljeanvändningen generellt. Statistik från SPBI härom veckan visade på ytterligare minskning av den svenska oljekonsumtionen och oljeimporten. Eller om fossilbränsleanvändningen i fjärrvärmen, som sjunker för varje år. Eller om den svenska skogen, som ständigt lagrar in mer biogent kol, trots att vi ökar användningen av biobränslen.

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer