Tillbaka

Ska butikerna få rätt att ta ut plastpåseskatt på gröna påsar?

När jag går till Coop eller Hemköp i mitt kvarter kan jag packa mina varor i en grön plastpåse tillverkad av sockerrörspolyeten. Sedan kan jag använda denna förnybara plastpåse till att packa mina sopor – det avfall som jag inte kan ta till återvinning.

Hela härligheten går till Fortums kraftvärmeverk i Högdalen eller Brista och blir grön el och värme, biokraft och biovärme. Nu vill regeringen, efter EU:s påbud, att jag ska betala 5 kronor för plastpåsen, och pengarna ska tillfalla Coop och Hemköp. Det handlar totalt om drygt 2 miljarder i plastpåsebeskattning, och skatten tillfaller privata bolag!

Effekten av att jag ska betala 5 kronor per plastpåse blir att jag istället köper fler papperspåsar. Inget fel, de är också förnybara, och ger jobb i svensk skogsnäring. Pappret kan dessutom återvinnas. Men jag måste förutom papperspåsarna handla separata plastpåsar för mina sopor. De kan köpas 25 stycken i en rulle, för 60 öre styck för tunna påsar och 1:08 kr styck för lite starkare påsar. Priset gällde i morse på ICA, som tyvärr gått över till vanliga fossila polyetenpåsar i kassan (på påsen skriver man att de är av ”polyeten, den miljövänliga plasten”). ICA:s fossila avfallspåsar i kassan ska beskattas med 5 kr, medan ICA:s billiga avfallspåsar i hyllan, som också är gjorda av fossil polyeten, från olja eller naturgas, inte kommer att beskattas. Inte heller de tunna plastpåsarna som jag väger upp grönsaker och potatis i kommer att beläggas med privatskatt.

Den nya avgiften är ett resultat av ett EU-direktiv som antogs 29 april 2015 och som nu måste implementeras i svensk lagstiftning. Direktivet heter EU 2015/720. Det är ett tilläggsdirektiv till avfallsdirektivet och gäller ”att minska förbrukningen av tunna bärkassar”. Sverige är skyldigt att senast 27 november i år genomföra direktivets bestämmelser i svensk lag. Svebio fick aldrig det här förslaget på remiss, men vi borde förstås ha reagerat och agerat. Nu gäller det att stoppa de värsta tokigheterna.

Naturvårdsverket har utrett frågan och lagt förslaget om plastkasseavgiften.

Enligt direktivet är det inte självklart att ta till en obligatorisk 5-krona för varje kasse. Direktivet ger två möjligheter. Endera ”anta åtgärder som säkerställer att den årliga förbrukningen av plastbärkassar per person senaste 31 december 2019 inte överskrider 90 per person och år, respektive 40 per person och år 31 december 2025”, eller ”anta instrument för att säkerställa att tunna plastbärkassar senast 31 december 2018 inte tillhandahålls kostnadsfritt”.

I de livsmedelsbutiker där jag handlar betalar jag 2 kr för plastkassarna, så jag tycker att Sverige redan säkerställer det andra alternativet i direktivet. Jag kan inte tänka mig att vi i vår familj på fem personer tar hem fler än 450 plastbärkassar per år. Möjligen kan vi komma att ta hem mer än 200 stycken om nio år.

Enligt Naturvårdsverkets utredning ligger förbrukningen av plastkassar på omkring 80 per person och år, och förbrukningen ska alltså minska till 40 per person 2025. För att nå målet tycker verket att man ska slå till hårt, och höja priset från 2 till 5 kronor. Ett argument för den stora höjningen är att när Systembolaget höjde priset med 50 öre minskade förbrukningen bara med 0,8 procent. Femkronan för kassen ger handeln en extra intäkt på 2,2 miljarder, som den får behålla. Om vi utgår från att butikerna idag har kostnadstäckning för sina plastkassar betyder ett att staten ger handeln en beskattningsrätt på 5 kr per kasse. Om vi i vår familj använder 200 kassar, fyra i veckan, för att bära hem våra varor, blir det en tusenlapp om året, eller 600 kronor mer än idag. De pengarna skulle vi kunna använda bättre.

Naturvårdsverkets utredning innehåller en mängd fakta och tyckande om olika typer av kassar och material. Till en del handlar det om att sprida vanföreställningar om biobaserade produkter. De sockerrörsbaserade polyetenkassarna uppges exempelvis leda till ändrad markanvändning och konkurrera med matproduktion. Samma typ av argument som används mot etanol från sockerrör. Argumenten är dåligt underbyggda både när det gäller etanol och eten från sockerrör.

Produktion av en papperskasse uppges kräva både mer energi och vatten än en plastbärkasse. Att energin i massa- och pappersbruken idag är i stort sett helt förnybar och biobaserad, och att vi inte har någon vattenbrist kring de svenska massa- och pappersbruken gör de argumenten irrelevanta.

För egen del tycker jag att plastpåsedirektivet känns som ett eko av 1970-talets miljödebatt. Då hamnade de flesta plastpåsarna på soptippen och många hamnade i naturen. Idag kan vi hantera också plast i kretslopp. Tillverka den av förnybar råvara (grön polyeten, gärna från skogsråvara), återvinna så mycket vi kan och slutligen förbränna den i värme och kraftvärmeverk. Nedskräpningen med plast handlar om att skapa ett vattentätt och trovärdig system för hantering av avfall, kombinerat med utbildning och kontroll, och lagföring av nedskräpare.

Vi behöver ingen plastpåseskatt som tillfaller butikskedjorna.

/Kjell

Vi använder oss av cookies.Läs mer