Oväder ger biomassa som inte utnyttjas
Vi tillbringar våra sista dagar i USA i Kansas City. Under de senaste veckorna har två omfattande åskoväder dragit genom storstadsområdet, som har ungefär samma befolkning som Storstockholm.
Resultatet av stormandet har blivit att det ligger nedblåsta grenar och hela träd överallt och nu samlas all denna biomassa upp för att fraktas bort. Men det kommer inte till nytta som biobränsle, och ingen pratar eller skriver om möjligheten att ta vara på energin, på det sätt som man sedan ett par årtionden gör i Saint Paul i Minnesota. Däremot har lokaltidningen Kansas City Star en helsidesartikel om att plantera ”en trillion träd.” Dock utan någon ambition att använda trädens biomassa utan bara för att binda in koldioxid och lagra upp biogent kol.

Nedblåst träd i förort till Kansas City
Bioenergin är märkligt undanskymd plats när USA:s regering satsar på klimatåtgärder. Precis som i Europa handlar den offentliga debatten mest om elbilar och vätgas och det finns en miljörörelsen som aktivt motarbetar bioenergilösningar.
Ovädren är återkommande i denna del av USA. Under vår och sommar handlar det om ibland våldsamma åskoväder och virvelstormar. Kansas, Oklahoma och angränsande områden brukar kallas ”tornado alley”. På vintrarna är det vanligt med isstormar, då vägar, träd och kraftledningar ibland beläggs med centimetertjocka lager av is – ibland ännu mer. Följden blir att många träd och grenar knäcks under isens tyngd.
Kansas City har, liksom många andra amerikanska städer, vidsträckta förorter med lummig grönska – ekar, valnötsträd, lönnar och andra trädslag. I de delar av Kansas City där vi håller till byggdes villorna under 1950- och 60-talen, och de träd som då planterades är fullvuxna idag och hela området är ett kontinuerligt parklandskap. Här behöver man inte plantera några träd, men behöver skörda biomassa som faller.
Entreprenörer har nu fullt sjå att ta hand om veden, och det mesta flisas på plats. Men vad jag förstår används inget av denna flis för effektiv energiproduktion. Istället gör man ”mulch”, flis som används för att täcka rabatter och andra ytor där man vill hålla tillbaka ogräs. På flisningsekipagen finns det till och med skyltar om att man kan höra av sig och få gratis flis. En del av den grövre veden blir säkert också brännved för öppna spisar och kaminer.
Man borde göra som i Saint Paul i Minnesota. Där byggdes 2003 ett mindre kraftvärmeverk intill centrum, där man använder träflis som råvara. Anläggningen har en eleffekt på 25 megawatt och producerar omkring 135 GWh el om året. Resten av energin används som fjärrvärme för bebyggelsen i centrum (downtown). Råvaran består i huvudsak av biomassa som bildas i storstadsregionen Minneapolis-Saint Paul, som är något större än Kansas City.
Ledningen för Ever-Green Energy som byggde anläggningen kom från Uppsala Energi, lösningen är densamma som in hundratals svenska kommuner och Svebios kansli gjorde ett studiebesök i Saint Paul några år senare.
Tyvärr tror jag inte kraftvärmeverket i Saint Paul fått efterföljare i USA trots att konceptet är tillämpbart i de flesta större städer. Det finns inte heller kraftvärmeverk som eldas med annat avfall.
Istället för att diskutera hur man skulle kunna använda den biomassa som redan finns och den biomassetillväxt som hela tiden sker i både det urbana landskapet och i jordbrukslandskapet, talar och skriver man om att ”plantera träd”.
Från republikanernas håll är det populärt att lyfta fram trädplantering istället för att göra något åt användningen av fossila bränslen. Partiets ledare i representanthuset Kevin McCarthy lyfte nyligen fram idén om att ”plantera en trillion träd” (en amerikansk trillion motsvarar en svensk biljon, dvs 1 000 000 000 000).
Förslaget har sitt ursprung i en artikel i vetenskapstidskriften Science 2019, där några forskare hävdade att man med massiv trädplantering skulle kunna binda in koldioxid motsvarande två tredjedelar av alla fossila utsläpp. Artikeln fick mycket stor uppmärksamhet i globala media och det har sedan dess varit en populär lösning för politiker som inte vill ta itu med grundproblemet, den omfattande förbränningen av olika, kol och gas.
Donald Trump köpte snabbt idén. 2021 fick ett förslag i kongressen – The Trillion Trees Act – stöd av 105 ledamöter, men blev aldrig skarp lagstiftning.
Senare forskning har visat att Science-artikeln beräkningar innehöll grova fel och forskarna fick göra rättelser av sina antaganden och beräkningar. Idag säger andra forskare att ett sådant massivt trädplanteringsprogram kanske skulle kunna sänka den globala medeltemperaturen med 0,15 grader C vid nästa decennieskifte 2100.
Om detta kunde man läsa om i Kansas City Star den 7 augusti (rubrik: ”GOP want to plant a trillion trees. Scientists are sceptical”). Artikeln har tidigare publicerats i Washington Post. Medan artikeln fördjupar sig I frågan om klimatnyttan av att plantera nya träd säger den ingenting om hur man använder sig av tillväxten och kollagringen i de redan existerande träden, och ingenting om klimatnyttan av biobränsleanvändning.
Inte heller berättar man att den totala biomassan i träden och skogarna runtom i världen ökar år för år. Det sker i de allra flesta länder, inklusive USA, samtidigt som det sker avskogning i vissa länder och regioner och samtidigt som naturskogar brinner.
Bioenergi är trots allt inte helt bortglömd i den amerikanska klimatpolitiken. Det mycket omfattande klimatprogram som president Biden drivit igenom innehåller också en del öppningar för bioenergisektorn. Subventionerna till förnybar energiproduktion sker i första hand genom generösa skatteavdrag under IRA, Inflation Reduction Act, både för investeringar (Investment Tax Credit ITP) och för produktion (Production Tax Credit PTC). Stöden kan ges för elproduktion från biomassa och avfall och för fjärrvärmeprojekt. Ett ytterligare exempel är stöd för biogasinvesteringar. Dessutom ges stöd till biodrivmedelsproduktion, särskilt för avancerade biodrivmedel.
Stödens utformning borde öppna vägen för nya projekt som det i Saint Paul. Men tyvärr är bioenergin märkligt frånvarande i den allmänna debatten, vilket artikeln i Kansas City Star är ett bra exempel på.
Ett företag som däremot förstått vilka möjligheter som finns är brittiska Drax, som redan idag är Europas största producent av biokraft. I slutet av februari meddelade företaget att man avser att investera fyra miljarder dollar i två nya biobränsleeldade kraftverk i USA i kombination med CCS, avskiljning och lagring av koldioxiden (som också ger stöd enligt IRA). Drax har ännu inte, vad jag vet, meddelat har kraftverken ska placeras, bara att det ska bli i sydstaterna, där man redan har omfattande produktion av pellets. // Kjell Andersson