Tillbaka

Obama är modig men Hillary Clinton är ganska feg

De amerikanska demokraterna för åter på allvar upp klimatfrågan på den politiska agendan i USA. De kan räkna med motstånd från alla de femton (eller fler?) republikaner som vill bli sitt partis presidentkandidat.

Hillary Clinton, som leder stort i opinionsmätningarna på den demokratiska sidan, var först ute med ett klimatutspel i förra veckan, ett utspel som fick stort genomslag också i svenska medier. Under måndagen lägger president Barack Obama ett konkret lagförslag om skärpt lagstiftning mot kolkraftverk.

Låt oss titta på vad förslagen innehåller, och ännu mer vad de inte innehåller.

Gemensamt för bägge utspelen är att de enbart handlar om elproduktion, och att tolkningen av ”förnybar energi” bara är vind och sol. Det senare gäller både politikernas egna presentationer och mediernas tolkning.

Hillary Clintons utspel handlar mycket lite om fossila bränslen, och det finns i stort sett inget med om styrmedel, förutom att regeringen och delstaterna ska gynna sol- och vindkraft med olika typer av kvoter och stöd. Hillary Clinton vill inte ta i frågan om att sätta pris på utsläppen av koldioxid, till exempel ”cap-and-trade”). Hon vill inte heller ta ställning till den föreslagna oljeledningen Keystone XL som ska föra kanadensisk tjärsandsolja söderut genom USA. Däremot finns en särskild punkt om hur man ska stödja kolindustriorter (coal communities) och kolarbetarna, de ”som hållit oss med ljus och drivit våra industrier i mer än hundra år”.

Det är lätt att genomskåda valtaktiken i Hillary Clintons utspel. Hon vill inte ta striden om ”pris på utsläpp” eftersom den politiken av republikanerna beskrivs som skattehöjning. När striden fördes 2008 om ”cap-and-trade” (den amerikanska termen för utsläppshandel) döptes åtgärden snabbt om till ”cap-and-tax” av republikanerna. Att diskutera koldioxidskatt eller höjd skatt på fossila drivmedel är politiskt självmord.

Clinton talar helst om det som av alla uppfattas som positivt, främst om solenergi, men också om vindkraft. Märkligt är att bioenergi inte alls nämns. I det faktablad som hennes kampanj publicerat nämns som förnybara kraftproduktion: ”wind, solar, hydro, geothermal, and other forms of renewable electricity”.

Märkligt är också att inget sägs om uppvärmning (värme/kyla), om transportbränslen eller om industrins bränslen och energianvändning. Jag har sett att man i svenska tidningar, grundat på TT-referat, skriver att Hillary Clinton också vill satsa på energieffektivisering och på avancerade biodrivmedel. Men jag hittar ingenting om detta i det material som hennes kampanj lagt ut på hemsidan Hillary for America. Istället nämns under rubriken ”Innovation” följande: lagringsteknik, designade material, avancerad kärnkraft och koldioxidinfångning och lagring (CCS).

Sammanfattningsvis kan man säga att Hillary Clinton är beredd att satsa stort på sol och vind för elproduktion, men att hon inte vågar ta uti med frågan om styrmedel som kan minska förbrukningen av fossila bränslen i värme-, industri- och transportsektorerna. Och hon avstår från att ta ställning när det gäller nya stora investeringar i nya fossila projekt, som oljeledningen Keystone XL. Stycket om kolindustrin och kolarbetarna handlar om att vinna viktiga marginalröster i West Virginia och angränsande delstater. Sakfrågan underordnas valtaktiken.

Bristen på besked om styrmedel har bland annat gett syrliga kommentarer på New York Times ledarsida.

President Obama behöver inte bry sig om marginalväljare och väljarna i primärvalen. Han är däremot angelägen om sitt eftermäla som president, och om resultatet av klimatmötet i Paris i december. Det gäller att reparera skadan från klimatmötet i Köpenhamn, som blev en klar motgång för Obama, och att lägga grunden för ett nytt globalt klimatavtal. USA måste komma till Paris med positiva egna åtgärder på hemmaplan. Ett område där presidenten kan agera gäller utsläppen från stora kolkraftverk. Han föreslår nu kraftigt skärpta åtgärder för att mönstra ut äldre kolkraftverk och ersätta dem endera med gaskraft eller med förnybar elproduktion, och på så sätt kraftigt minska koldioxidutsläppen. Förslaget innebär en betydande skärpning jämfört med tidigare förslag. Det kommer att möta stort motstånd från republikanerna och från en rad delstater, som kommer att bekämpa det i domstolarna. Hela frågan kan till sist hamna i Högsta domstolen, troligen efter det att Barack Obama lämnat Vita huset.

För president Obama har det ingen betydelse om åtgärderna får genomslag snabbt – det viktiga för honom är att han visat att han är beredd att slåss för en hårdare klimatpolitik. Och åtgärderna skapar trovärdighet i förhandlingarna i Paris med Kina, Indien och andra stora utsläppsländer.

Och vem vet, kanske kommer den amerikanska högsta domstolen att överraska också inom klimatpolitiken, på samma sätt som den i grunden konservativa domstolen överraskat när det gäller samkönade äktenskap.

Sammanfattningsvis: Barack Obama är ganska modig, och han vill ta ett globalt ledarskap i klimatpolitiken. Hillary Clinton vill också driva klimatpolitik, men hon är fegare och sneglar mest på de olika väljargrupperna inom dels miljörörelsen, som älskar sol och vind men är skeptiska till bioenergi, och i de delstater som så småningom kan avgöra utgången i presidentvalet. Och hon vill för allt i världen inte bli beskylld för att planera skattehöjningar på bensin, diesel, naturgas och el.

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer