Nu kan vi äta fossilfri ostkaka från Frödinge

Jag var själv med vid invigningen av en pelletspanna som ger ånga till Orklas anläggning i Frödinge, där man gör ostkaka, tårtor och andra bakverk. Den pelletseldade ångpannan har levererats av VeÅ i Sävsjö, och den minskar utsläppen av fossil koldioxid med 900 ton om året. Frödinge kan tjäna som en konkret illustration till vad som kan göras för att ge oss mat med minimala utsläpp.

Synd bara att också livsmedelsbranschen hjälper till att sprida myten om att det är maten som hotar klimatet. Livsmedlen är ju tvärtom en del av det förnybara energisystemet, där vi tar vara på solenergin via våra växter. Men givetvis kan produktionskedjan för livsmedel sänka sina klimatutsläpp, precis som alla samhällssektorer. Och förädlingen av livsmedel i Sverige håller i snabb takt på att göras fossilfri. Frödinge är ett fantastiskt exempel på detta.

Tätorten Frödinge ligger en mil öster om Vimmerby, i en mellanbygd med mycket skog och insprängda åkrar och ängar. Det är ”Emil i Lönneberga-land”, där mjölkproduktion alltid varit basen i jordbruket, men på senare tid allt mer skogsbruket. I Frödinge fanns en liten lokal mejeriförening. Den dåvarande direktören, Gösta Carlsson, kom på 1950-talet på idén att tillverka småländska ostkakor, och de första ostkakorna kom ut på marknaden 1955. Man använder fortfarande samma recept som då: mjölk med grädde, ägg, socker, mjöl, mandel och ostlöpe. Grunden var förstås mjölken från de egna medlemmarna, som genom ostkakan fick högre saluvärde.

Med tiden gick den lilla mejeriföreningen upp i stora Arla, som senare sålde till ett norskt bolag, som i sin tur köptes av Orkla. Idag är Orkla en livsmedelskoncern som tillverkar en lång rad svenska klassiker, som Kalles kaviar, Abbas fiskkonserver, Göteborg kex, Önos och Bobs sylt, Ekströms soppor och en rad produkter från Felix. Och dessutom ostkakorna, som i Frödinge fått sällskap av diverse frysta tårtor, bakelser och pajer. Fabriken i Frödinge ger jobb åt 90 personer – viktigt på en liten ort på landet och för en kommun som Vimmerby.

Så till energin.

Genom pelletspannan är fabriken nu helt fossilfri. En stor del av den energi som förbrukas är el, som behövs för alla transportband, robotar och hemmatillverkade maskiner som sätter ihop och packar tårtor och pajer, liksom för ugnar. Den elen är 100 procent förnybar; Orkla har egna vattenkraftverk i Norge som producerar fyra gånger så mycket el som bolaget förbrukar i sina industrier.

Sedan ett årtionde tillbaka får Frödingefabriken också hetvatten från näraliggande Frödinge sågverk. Sågens panna förser inte bara ostkakefabriken med värme, utan hela tätorten med lokal fjärrvärme i samarbete med Vimmerby kommuns energibolag.

Fabriken behöver också ånga för en rad olika processer och för diskning. För ångproduktionen har man hittills använt fossil olja. Men genom att koldioxidskatten höjts under de senaste åren för industrier som inte har utsläppsrätter, så har kostnaden för oljan stigit kraftigt. Chefen på Frödinge, Anders Törngren, bekräftar att den kostnadsökningen var en stor del av skälet till att man nu måste agera och byta bränsle.

Agneta Påander, som är chef för hållbarhet på Orkla Foods Sverige, framhåller bolagets egna hållbarhetsmål som drivkraft för omställningen. Till 2025 ska bolaget minska klimatpåverkan med 60 procent i den egna verksamheten och till 2030 ska allt fossilt vara borta i Orklas anläggningar.

En tredje faktor, som vi hörde ganska lite om vid invigningen i Frödinge, är ett generöst bidrag från skattebetalarna via Klimatklivet, drygt 8 miljoner som täcker knappt 45 procent av kostnaden för investeringen.

Till det lokala kretsloppet hör också att den pellets som behövs för den nya ångpannan kommer från Stockhorvans pelletsfabrik, som ligger ett par mil söderut, i skogen sydväst om Hultsfred. Och Stockhorvan får sin råvara, kutterspån, bland annat från Frödingesågen! Peter Petersson från Stockhorvan var med vid invigningen i Frödinge och är mycket nöjd med att ha fått en stabil industrikund som kan ta 15 ton pellets i veckan. Efter en brand för ett par år sedan har man nu byggt ut för ökad produktion vid Stockhorvan Trä & Pellets.

Summa summarum:

• Gräs på ängar och vallar runt omkring Vimmerby, som vi människor inte kan äta, blir mjölk som sedan blir ostkaka, som vi äter med nöje.
• Skogen i trakten blir timmer som sågen gör hyvlade bräder av. Biprodukterna, som bark och spån, blir bioenergi för uppvärmning av samhället och drift av fabriken.
•  Kutterspånet från hyvleriet blir pellets som ger fabriken ånga.
• Ostkakan blir på så sätt fossilfri i sin tillverkning.

Det som återstår är att göra för total fossilfrihet är att byta bränsle i alla transporter och driften av mjölkböndernas traktorer.

Det hela är en riktig solskenshistoria, inte minst eftersom det är solen som ytterst driver verksamheten, via trädens och gräsets fotosyntes.

Det som ändå gnager lite efter besöket i Frödinge är att man gärna sprider budskapet att maten står för ”en tredjedel av vår klimatpåverkan”. Det är vilseledande, hur man än räknar. Grunden för påståendet är en beräkning av Naturvårdsverket, som säger att en tredjedel av våra konsumtionsrelaterade utsläpp hänger samman med vår livsmedelskonsumtion. Men konsumtionen är bara en del av vår totala ekonomi, och dessutom är över 70 procent av ”utsläppen från maten” kopplade till importerade livsmedel.

Svensk livsmedelsindustri, inklusive Orkla, behöver inte klä sig i säck och aska därför att andra länder fortfarande är mycket fossilberoende. Tvärtom borde man nu alltid prata om hur svensk livsmedelsproduktion har mycket bra klimatprestanda och blir allt mer fossilfritt. Det är ett bra försäljningsargument både gentemot svenska konsumenter och utländska.

Som konsument kan du nu lugnt äta Frödinge ostkaka utan att få klimatångest. /Kjell