Tillbaka

Nu är oljepriset tillbaka på 2003 års nivå – vad får det för konsekvenser för klimatet?

Under förra veckan kröp oljepriset ner under 30 dollar/fat, och igår under några timmar under 28 dollar.

Det är en dramatisk förändring jämfört med läget för ett och ett halvt år sedan, då oljan kostade omkring 115 dollar/fat på världsmarknaden. Nedgången på mer än 75 procent innebär en gigantisk stimulans för användningen av fossila bränslen och hotar att öka utsläppen av koldioxid.

Hur stor effekten blir beror i första hand på hur länge det låga priset håller i sig. Uppfattningarna går isär. Att låtsas som om detta inte påverkar klimatpolitiken är att stoppa huvudet i sanden.

Och återigen har det visat sig vara omöjligt att förutse utvecklingen på marknaden. Som alltid. I efterhand kan alla förklara sambanden i sina analyser. Alla är alltid efterkloka.

När oljepriset under hösten 2014 dök ner till 45 dollar, men sedan klättrade upp till 65-dollarnivån var det många som trodde att det var en tillfällig dip och att vi åter snart skulle få höga eller åtminstone relativt höga oljepriser. Nu är det istället allt fler som räknar med oljepriser kring 20 – 25 dollar under lång tid.

Hur de flesta tror har stor betydelse. Investeringar grundas inte på dagens prisrelationer utan på de förväntningar man har om prisrelationer under de närmaste åren – de år då investeringen ska löna sig. Den som tror att bensinpriset kommer att stiga kraftigt under kommande år köper ogärna en bensintörstig bil, medan den som tror att bensinen kommer att vara billig inte bryr sig lika mycket om hur mycket bränsle bilen drar. Samma logik finns i de flesta företag. Den är enkel och självklar.

Låga oljepriser drar med sig priset på fossil gas och på kol. Alla fossila bränslen blir billiga och följden blir att också utsläppen av koldioxid blir billiga och stimuleras. Låga priser på fossila bränslen är ett klimathot.

Men det finns också några ljuspunkter:

  • Alla investeringar i ny oljeproduktion från marginella fyndigheter blir dyra och oftast olönsamma. Det är skälet till att Shell har avbrutit sitt oljeprojekt i Alaska. Tjärsandsprojekten i Kanada är också klart olönsamma vid den här prisnivån. Djuphavsoljan likaså. Oljebolagen avbryter, avskedar och avskriver nu på löpande band. Det minskar utbudet på sikt, men det hindrar inte att oljan flödar på kort sikt, och att förbränningen av redan känd och lönsam olja räcker för att skada klimatet på ett irreparabelt sätt.
  • Det blir lättare att plocka bort subventioner till fossila bränslen, och den processen är i full gång i många länder: Iran, Nigeria och Indonesien är några exempel. När subventionerna väl är borta blir det svårt att övertyga finansministrarna i de här länderna om att de måste återinföras när oljepriset en dag börjar klättra uppåt igen. IEA har gång på gång påpekat att oljesubventionerna är tio gånger så stora som stöden till förnybar energi. Om man dessutom räknar in att de fossila bränslena inte betalar sin miljökostnad är subventionerna gigantiska.
  • Det blir också lättare att införa koldioxidskatter och utsläppshandel. De berörda industrierna och kraftbolagen kommer knappast att protestera, och konsumenterna kommer inte att märka något på kort sikt. Därmed är också den kortsiktiga klimatnyttan alldeles för liten, men på sikt kommer det att få stor betydelse om man nu kan enas om att införa sådana styrmedel på bred front. Kina går före genom att införa nationell utsläppshandel från 2017. EU skärper sin utsläppshandel ETS. Frankrike inför koldioxidskatt och Norge lovar att genomföra en grön skatteväxling. Fler måste följa efter, och det kommer säkert att ske efter klimatavtalet i Paris. Där fanns inget bindande krav på koldioxidbeskattning, men om länderna ska klara sina åtaganden måste de införa styrmedel. Så enkelt är det.
  • En effekt som ännu inte uppmärksammats i debatten är att låga oljepriser också ger låga livsmedelspriser. När oljepriset gick upp 2005 – 2008 hade det stor påverkan på livsmedelspriserna. Nu ser vi sjunkande priser inte bara på olja, utan också på livsmedel. Det borde öppna dörren för att producera mer biodrivmedel. Men dessa har å andra sidan dålig konkurrenskraft gentemot bensin och diesel.

De globala livsmedelspriserna har sjunkit fyra år i rad, kunde FN:s livsmedelsorgan FAO rapportera i slutet av förra året.Priserna på spannmål sjönk med 15,4 procent 2015. Priserna sjönk också på vegetabiliska oljor (minus 19 procent) och socker (minus 21 procent). De sjunkande priserna visar att det finns överskott på alla dessa marknader jämfört med efterfrågan. Världens bönder borde i detta läge, och mot bakgrund av klimatavtalet i Paris, lobba för att få producera en större andel av våra drivmedel.

Oljan måste ju bort, även om den för tillfället är billig. Klimatet måste gå före den kortsiktiga ekonomin.

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer