Mindre än tio procent av koldioxiden från avskogning

Det är en av de tydliga slutsatser som finns i den klimatrapport som presenterades i Stockholm 27 september.

Det tar några veckor att smälta all den materia som finns i IPCC:s rapport. Det är mycket siffror och slutsatser. Och då har jag ändå bara tagit del av det dokument som kallas ”Summary for policymakers”.

IPCC:s rapport från Arbetsgrupp 1 är inget dåligt grupparbete. Bakom dokumentet finns 259 författare från 39 länder och under utarbetandet av texterna har man fått in 54 677 kommentarer från forskare jorden runt. Förutom den ”Summary for policymakers” som finns i slutlig form finns det ett mer omfattande dokument, som än så länge bara publicerats som ett utkast, men som kommer i slutredigerad form i januari 2014.

Efter 2007 års rapport blev det en allmän sanning att ”avskogning” stod för en femtedel av alla mänskliga utsläpp av koldioxid, medan utsläppen från fossila bränslen och cement stod för fyra femtedelar. Men sedan dess har de två gått skilda vägar. ”Avskogningen”, eller rättare sagt ”förändrad markanvändning”, visar en minskande tendens, medan utsläppen från fossila bränslen ökar i accelererande takt. Det gäller inte minst utsläppen från kolförbränning.
Avskogningen gav under åren 2002 – 2011 ett genomsnittligt utsläpp på 0,9 miljarder ton kol per år, medan utsläppen från fossila bränslen och cement gav ett utsläpp på 9,5 miljarder ton kol 2011.

Om man räknar på hela perioden 1750 – 2011 har mänskligheten släppt ut 545 miljarder ton kol i atmosfären. Av den summan räknar man med att avskogning och annan markförändring stått för 180 miljarder ton, eller en tredjedel. Men över tiden har avskogningen fått allt mindre betydelse, och ligger nu alltså kring 8,5 procent av CO₂-utsläppen. Man ska komma ihåg att CO₂ visserligen är den viktigaste och mest långlivade klimatgasen, men att den bara står för omkring 60 procent av klimatpåverkan. Det betyder att avskogningen svarar för omkring 5 procent av hela klimatpåverkan.

Samtidigt står skogarnas löpande nettoupptag av koldioxid idag för en mycket större sänka än avskogningens utsläpp. Ungefär hälften av all koldioxid som släpps ut binds i haven och i ”natural terrestrial systems” (läs: skogstillväxt).

IPCC-rapporten innehåller en mängd fascinerande och skrämmande fakta. Några exempel:

• Halterna av koldioxid, metan och lustgas i atmosfären är högre än vad man kunnat uppmäta för de gångna 800 000 åren – genom mätningar i iskärnor i Antarktis.
• Höjningen av havsytans nivå är större än under de gångna 2000 åren. Mellan 1901 och 2010 steg havsytan med 19 cm.
• Jordens medeltemperatur har sedan 1880 stigit med 0,85 grader. Vart och ett av de senaste tre årtiondena har varit varmare än något tidigare årtionde efter 1850, och perioden 1983 – 2012 var den varmaste 30-årsperioden under de senaste 1400 åren.
• Avsmältningen av is och snö i Arktis under somrarna har varit större under de senaste åren än under de föregående 1450 åren (man har inte kunnat ”mäta” längre tillbaka).
• Avsmältningen av Grönlands is har sexfaldigats under åren 2002-2011 jämfört med det föregående årtiondet.

Projektionerna av vad som kommer att hända framöver är förstås mer osäkra, och IPCC håller en försiktig linje: Ett exempel är höjningen av havsytans nivå. Fram till slutet av detta århundrade räknar man med en höjning med upp till 1 meter i de olika scenarier som beskrivs. Men här finns forskning som visar på större höjning än så.

IPCC-rapporten har tagits emot med en gäspning på global nivå. På kommentarfälten på olika nyhets- och debattsajter härjar klimatskeptiker och klimatförnekare.
Och många miljövänner fortsätter att prata om avskogningen som det stora problemet, när de istället borde rikta allt fokus på den ständigt ökande förbränningen av fossila bränslen.

Vi ska naturligtvis skydda skogar, av naturvårds- och biodiversitetsskäl. Men vi ska också använda våra skogar, av klimatskäl, för att ersätta fossila bränslen och cement.

IPCC:s rapport finns på www.climatechange2013.org