Man kommer inte runt Trump om man oroar sig för det globala klimatet
Det känns som att Donald J. Trump har ockuperat inte bara alla massmedia, utan också våra hjärnor. Helst vill man koppla bort honom för att återfå sinnesro. Men om man oroar sig för det globala klimatet kan man inte låtsas som om ingenting hänt. Många av hans väljare, och många politiska analytiker har sagt att Trump kommer att ändra stil och lugna ner sig när han hamnar i Vita huset. Det är troligen en felaktig föreställning.
Trump kommer att vara samma Trump i Vita huset som han var under valkampanjen. Lika oberäknelig. I energi- och klimatpolitiken är det uppenbart att han tänker göra det han lovat. Det bevisas inte minst av hans nominering av Myron Ebell till chef över EPA (Environmenatl Protection Agency), den amerikanska miljömyndigheten. Det visas också av den korta Youtube-film som han lade ut på tisdagen.
Filmens budskap är korta och kärnfulla. Om energi säger Trump så här:
”I will cancel job-killing restrictions on the production of American energy, including shale energy and clean coal, creating many millions of high-paying jobs. That’s what we want, that’s what we’ve been waiting for.”
I andra sammanhang har Donald Trump lovat att bygga den oljeledning från Kanada, Keystone XL, som Barack Obama stoppat. Han har lovat att öppna federala landområden för med olje- och gasprospektering, att lätta restriktionerna för oljeutvinning till havs, och han har lovat att bryta Parisavtalet om klimatet, även om han nu tvekar något (se även PS i slutet av denna blogg).
Om någon trodde att Trump skulle hålla igen i klimatfrågan så blev de motbevisade av utnämningen av Myron Ebell till chef över EPA. Myron Ebell porträtteras i en artikel i New York Times som en stillsam man med låg profil, men med en stark övertygelse om att teorin om den globala uppvärmningen är felaktig. I samband med klimatförhandlingarna i Paris karaktäriserades han av miljöorganisationerna som en av sju ”klimatbrottslingar”, som försökte skjuta avtalet i sank.
Miljöorganisationerna är inte alltid så balanserade i sina omdömen, men fakta talar sitt tydliga språk:
Myron Ebell är idag chef för energi- och miljöpolicy vid Competitive Enterprise Institute, en libertariansk think-tank i Washington. På deras hemsida kan man läsa om inställningen i energi- och klimatfrågor. Libertarianerna anser att statens roll ska reduceras till ett absolut minimum för att lämna maximalt fritt spelrum för individer och företag. Att avskaffa regleringar i miljö- och klimatpolitiken är en del av den ideologin, förutom att man intar en kritisk hållning till klimatvetenskapen.
Det hjälper säkert också till att Competitive Enterprise Institute får en stor del av sin finansiering från fossilindustrin. Murray Energy Corporation, en av USA:s största kolproducenter, är också en av institutets största bidragsgivare. Libertarianska think-tanks och organisationer får också rikligt understöd av bröder Koch i Wichita i Kansas, som hör till USA:s rikaste företagare och har tjänat sina pengar främst inom fossilbränsleindustrin. En viktig institution för klimatförnekarna är Heartland Institute i Chicago, som också finansieras av bröderna Koch och samarbetar med Ebell.
Myron Ebell, Heartland Institute och Cooler Heads Coalition, ett nätverk som Ebell tillhör, har naturligtvis all rätt att ha avvikande uppfattning om klimatfrågan mot den överväldigande majoriteten av vetenskapsmän. Även vetenskap ska ifrågasättas. Men när det gäller den globala klimatutvecklingen är den vetenskapliga samsynen mycket stor och verkligheten talar ett tydligt språk.
Den amerikanska fossilbränsleindustrin har under lång tid bedrivit ett krypskytte mot den klimatvetenskap som hotar dess existens. I grunden handlar det om investeringar, marknader och vinster. Men också om miljontals jobb.
Det pågår just nu en rättsprocess mot oljebolaget Exxon, som anklagas för att medvetet och under lång tid ha vilselett allmän och aktiemarknad om de klimatrisker som man känt till. Exxons motståndare får ekonomiskt och moraliskt stöd från familjen Rockefeller, arvtagarna till bröderna David och William Rockefeller som en gång grundade bolaget (då under namnet Standard Oil). Familjen har sedan årtionden använt stora delar av sin förmögenhet för att stödja miljöinsatser och som är starkt övertygade om oljeförbränningens negativa roll för klimatförändringen. Familjens fonder har också avbrutit alla investeringar i fossila företag.
Bröderna Kochs politiska kampanj finns beskriven i boken Sons of Wichita – how the Koch brothers became America’s most powerful and private dynasty av Daniel Schulman. Det handlar dels om att gynna de egna affärsintressena inom främst gas och olja, men också om att stödja libertarianer som Myron Ebell och politiker på den yttersta högerkanten som vill bryta ner statsapparaten till ett absolut minimum.
Även i den av republikanerna kontrollerade Representanthuset pågår en ständig kampanj mot klimatvetenskapen via det vetenskapsutskott som kontrolleras av Lamar Smith, republikan från Texas. Man ifrågasätter den meteorologiska myndigheten NOAA:s rapporter och hotar att minska anslagen till myndigheten.
Fossilindustrin och klimatskeptikerna kan nu styra den amerikanska energi- och klimatpolitiken. Det kommer att få globala återverkningar.
PS. Det senaste dygnet har Donald Trump modifierat sin syn på klimatavtalet en smula. I en intervju med New York Times medger han att det kan finnas en förbindelse mellan klimatförändringen och mänsklig aktivitet (”some connectivity”). På frågan om han tänker dra tillbaka USA:s stöd för Parisavtalet om klimatet svarade han att han har ett öppet sinnelag – ”open mind”. Man kan inte med säkerhet veta om Trump främst ville hålla New York Times redaktörer på gott humör eller om han verkligen ändrat sin uppfattning. Tillbaka bland sina närmaste rådgivare och med den opinion som finns i Kongressen kan han mycket väl byta fot igen. Och den avgörande frågan är inte underskriften på avtalet utan den konkreta politiken i USA.
/Kjell