Krav på gödsel, men inte på klimatpåverkan

Så kan man grovt sammanfatta budskapet från fyra professorer från Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) i söndagens Svenska Dagbladet. De lyfter fram en central fråga, som måste diskuteras av alla som är engagerade i miljö- och klimatpolitik. En titt i KRAV:s regelbok väcker en hel del frågor, inte minst om gödsling.

Grunden för det som kallas ”ekologisk” odling i Sverige (”organic” i engelskspråkiga länder) är att inte använda produktionsmedel som konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Odlingen ska ske med ”naturliga” hjälpmedel. Det innebär t ex att man kan använda gödselmedel som ett naturligt stenmjöl, men inte mineralgödsel från en fabrik. Man kan använda vissa naturliga växtskyddsmedel, men inte växtgifter från den kemiska industrin. Syftet är att konsumenten ska kunna köpa ”giftfritt”, och genom märkning, exempelvis med KRAV-märket, ska kunden veta att varan följer det ekologiska regelverket.

Var och en kan själv läsa om vilka regler som gäller på KRAV:s hemsida.

När man läser reglerna slås man av två saker:

1. Det svartvita perspektivet. Vissa saker är godkända, andra är underkända. Gränsen kan tyckas tämligen godtycklig. Stallgödsel är exempelvis godkänd om den kommer från en slaktsvinsbesättning på mindre än 50 djur. Men inte om man föder upp 51 grisar. Vissa typer av pyretrum är tillåtna, men inte andra.
2. Klimataspekten är nästan helt frånvarande. Det enda krav som finns för växtodling gäller sparsam körning (!).

Låt oss fundera på frågan om konstgödsel och klimat:

Att inte utnyttja konstgödsel är ett val som leder till lägre skördar i de flesta odlingssystem. I den ekologiska odlingen utnyttjar man istället organiska gödselmedel som stallgödsel och gröngödsling (gröda som myllas ner). Vad är egentligen problemet med konstgödsel?

• Ett första argument mot konstgödsel handlar om utsläpp till vattendrag – övergödning. Om man lägger på mycket gödsel läcker det ut näringsämnen från åkern, som hamnar i diken och sjöar och till en del så småningom i havet. Det är en viktig orsak till förhöjda näringshalter i Östersjön med åtföljande algblomning och döda bottnar. Problemet är allvarligt och måste åtgärdas, men det är inte enbart kopplat till konstgödsel. Också om man använder organiska gödningsämnen och gröngödsling kan man få stora utsläpp till vattendragen. Det kan till och med vara svårare att styra näringsbalansen på åkern med de ”naturliga” gödslingsmetoderna. Med modern odlingsteknik kan man utnyttja sensorer för att finkalibrera gödslingen när man lägger på konstgödsel, så att man lägger på exakt så mycket som växterna behöver på varje del av fältet. Man kan på så sätt sänka förbrukningen totalt och minska läckaget. Det finns också många andra metoder för att minska läckage, som gäller vare sig man odlar konventionellt eller ekologiskt.
• Ett annat argument som ofta används mot konstgödsel är att det krävs mycket energi för att göra konstgödsel. Det gäller främst för kvävegödsel, som produceras genom att luftkväve fixeras. Processen är energikrävande, och idag används i allmänhet naturgas. Men energin kan lika gärna hämtas från en förnybar energikälla. I Norge har man till exempel gjort kvävegödsel av vattenkraft i Rjukan. Att göra kvävegödsel av vindkraft, solkraft eller biokraft är fullt möjligt. Det kan vara ett bra sätt att omvandla förnybar energi från anläggning som ligger långt från befolkningscentra eller att använda el som produceras när det är låg efterfrågan och därför är billig.
• Ett tredje argument är att konstgödsel bygger på ändliga resurser. Det gäller förstås inte kväve, där det finns oändliga mängder i atmosfären, utan i första hand fosfor. Här råder det ingen samstämmig syn. En del menar att vi håller på att göra slut på fosfortillgångarna, andra menar att det finns stora reserver kvar. Till skillnad från ett fossilt bränsle, som förbrukas genom sin användning, kan näringsämnen som fosfor recirkuleras, både med konventionella och ekologiska odlingsmetoder.
• Ett fjärde argument handlar om utsläpp av lustgas, en potent klimatgas, som kan bildas vid ofullständig nedbrytning av växtmaterial. Inte heller här finns det någon entydig skillnad mellan konstgödsel och organiskt gödsel. All odling ger vissa utsläpp av lustgas, och det är svårt att undvika utsläppen.
• Många anser att konstgödsel ger en mindre nyttig slutprodukt. Här närmar man sig gränsen mellan tro och vetande. Potatis och morötter som fått för mycket kväve förlorar i kvalitet, visst. Men det har ingen betydelse om man lagt på för mycket blåkorn eller för mycket kogödsel.

Klimatfrågan är vår tids stora miljöfråga. När man läser KRAV:s kriterier slås man av att klimatfrågan är i stort sett frånvarande. Det finns inga KRAV-krav på att växtodlingen ska ske med biodrivmedel för traktorer och tröskor eller att transporterna och förädlingen av livsmedlen ska ske utan fossila bränslen. Till och med för växthusodling är kraven tämligen milda – odlingen ska ”huvudsakligen” ske med förnybar energi, som specificeras till 80 procent. Detta trots att det idag går utmärkt att odla i växthus med 100 procent förnybar energi.

Forskarnas påpekande att mindre skördar på grund av mindre gödsling ger mindre inbindning av koldioxid och kräver större arealer är värt att ta på allvar, även av alla de som förordar mer ekologisk odling. Vi måste hantera både klimatfrågan, vattenvården och livsmedelkvalitén samtidigt och utan konstlade låsningar.

/Kjell

Läs även dagens pressmeddelande från KRAV.