Tillbaka

Kött är inte farligt för klimatet – ministern har rätt

Aftonbladets krönikör Eva Franchell skriver på Aftonbladets ledarsida om landsbygdsminister Sven Erik Bucht och hans uttalanden om kött. I texten skriver hon att ”köttkonsumtionen står för en femtedel av världens totala utsläpp av växthusgaser” och att ”den globala kött- och mejeriproduktionen påverkar klimatet mer än vad bilar, flygplan, båtar och lastbilar gör tillsammans”.

Dagens Nyheter skriver i en ”faktaruta” intill en artikel i samma ämne (Bucht och kött) att ”produktionen av kött står för en femtedel av världens koldioxidutsläpp”. Bägge har fel och vi delar ut var sin grön groda för dålig faktakontroll.

Det är bekymmersamt att våra största dagstidningar har så dålig koll på fakta i klimatfrågan, och att de hakar på kampanjen mot kött som klimathot. Eva Franchell skriver också att Sverige, för att klara klimatmålet genast borde ta itu med köttkonsumtionen. Hon skriver om översvämningar, ökentorka och ihållande regn, och om en minister som rycker på axlarna.

Vad är då fakta? Låt oss gå till källorna. Den mest auktoritativa är IPCC:s femte rapport (IPCC Fifth Assessment Report AR5), med underlagsrapporter publicerade under 2014.

I sammanfattningen av rapporten finns ett diagram 1.7 som vi kan använda som utgångspunkt. Den gäller de globala utsläppen 2010, fördelade på sektorer. De totala utsläppen av växthusgaser är 49 miljarder ton koldioxidekvivalenter. Man har räknat om metan, lustgas och andra växthusgaser till CO2-ekvivalenter för att kunna ge ett samlat värde för klimatpåverkan. Ungefär 60 procent är koldioxid och övriga växthusgaser står tillsammans för resten.

Vi ser av diagrammet att den absoluta merparten av utsläppen hänger samman med energiproduktion och energianvändning i el- och värmeproduktion, industri och transporter. Transporter står för 14 procent av de totala utsläppen, eller cirka 7 miljarder ton CO2-ekvivalenter. I transporternas fall handlar det uteslutande om koldioxid. Det är detta som Eva Franchell kallar ”bilar, flygplan, båtar och lastbilar tillsammans”.

En knapp fjärdedel av de totala utsläppen sker inom AFOLU-sektorn. Förkortningen står för ”Agriculture, Forestry and Land Use”. Här har man klumpat ihop alla utsläpp kopplade till jordbruk, skogsbruk och markanvändning, inklusive avskogning. De totala ”utsläppen” från denna sektor är 24 procent av 49 miljarder ton, dvs 11,8 miljarder ton. En del av de här utsläppen är koldioxid, men här finns också mycket metan och lustgas.

För att få veta vad som ingår i AFOLU-sektorn kan man gå till kapitel 11 i arbetsgrupp 3:s rapport (sid 820). Här anger man medelsiffror för 2000 – 2009, som ligger på knappt 10 miljarder ton CO2. Av utsläppen kom ungefär hälften från avskogning, dränering av torvmarker, torvbränder och utsläpp från odling på organiska jordar, där avskogning stod för den absoluta huvuddelen. Andra utsläpp kom från gödsling (mest lustgas) och från risodling (metangas).

Den punkt som direkt kan kopplas till kött- och mjölkproduktion är utsläppen av metan från husdjurens matsmältning (det kallas på engelska ”enteric fermentation”). Det handlar om cirka 2 miljarder ton CO2-ekvivalenter. Det är en femtedel av AFOLU-utsläppen, eller 4 procent av de totala globala växthusgasutsläppen. Det kan jämföras med de 14 procenten från all trafik. Givetvis är metanutsläppen från husdjuren inte de enda utsläppen från djurhållningen, men de är de dominerande. En del av utsläppen från gödsling, gödselhantering, traktorer och andra insatser måste också räknas till köttproduktionen.

De totala utsläppen från jordbruk ligger i storleksordningen 5 – 7 miljarder ton CO2. Även om man räknar en stor del av detta till foderproduktion kommer man inte upp i närheten av trafikens utsläpp för köttproduktionen. Eva Franchell har alltså fel.

Ännu mer fel har DN, som påstår att en femtedel av alla koldioxidutsläpp kommer från köttproduktionen. Dels står husdjursskötseln bara för högst en tiondel av alla växthusgasutsläpp, snarare bara en tjugondel, dels är dessa utsläpp främst metan och lustgas, inte koldioxid.

Men hur är det då med avskogningen? Ska inte den ses som en effekt av köttproduktionen? FAO gjorde den förenklingen i en rapport som kom ut 2006 med rubriken ”Lifestock’s long shadow”, en rapport som ofta citeras. Det har skett en hel del avskogning för att ge plats för betesmarker för köttproduktion exempelvis i Brasilien. Men ska det belasta all köttproduktion och varje kilo kött vi köper? Särskilt mot bakgrund av att avskogningen i Brasilien minskat med 80 procent sedan 2004. Vi köper kött bland annat från Irland. Där planteras varje år 6000 – 7000 hektar ny skog.

Avskogning beror på fattigdom (främst i Afrika) och dålig politisk kontroll eller korruption (exempelvis i Indonesien). Den beror inte på att vi äter kött som producerats av svenska eller irländska bönder.

Hur ska man förresten se på metanutsläppen från korna? Är de inte en del av ett förnybart kolkretslopp på samma sätt som bioenergin? Vad ska man jämföra med historiskt? Även präriernas enorma hjordar av bisonoxar och Afrikas miljontals elefanter och bufflar släppte väl ut metan även under förindustriell tid?

Ett är säkert, bilism med fossil bensin och diesel, kol- och fossilgaskraftverk, flyg med fossilt flygbränsle, järnverk som använder kol, bostäder som värms med olja, allt detta har tillkommit under de senaste tvåhundra åren och inneburit ett odiskutabelt tillskott av koldioxid. Mer än nittio procent av koldioxidutsläppen kommer från förbränning av fossila bränslen och användning av cement. Konsumtionen av kött och mjölk har marginell betydelse när vi ska lösa klimatfrågan. Landsbygdsminister Sven Erik Bucht har i huvudsak rätt. Våra tidningsredaktioner borde ägna sig åt huvudfrågan – att få ner utsläppen av koldioxid från fossila bränslen och få till stånd den nödvändiga omställningen av transportsektorn. Och lämna Bucht och korna ifred.

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer