Kommentar till debattartikel i Aftonbladet: vill de förbjuda vedeldning?

Men efter vad de skriver i Aftonbladet måste man ändå ge en del motargument. Särskilt som jag fruktar att den här debatten kommit för att stanna, också i Sverige.

Så jag tänker bemöta varje påstående i debattartikeln, som också publicerats i Sundsvalls Tidning den 21 juni, ett efter ett:

”800 forskare skrev ett öppet brev till EU där de varnade för att ytterligare förbränning av trä kan förvärra klimatkrisen genom ökade utsläpp av växthusgaser”.

Brevet till EU-parlamentet 9 januari 2018 ställer sig bakom den så kallade kolskuldsteorin, att förbränning av biomassa från avverkade träd ger en kolskuld som det tar lång tid (50 – 100 år eller längre) att betala av genom trädens återväxt. Vi anser att teorin är felaktig. Det är missvisande att utgå från bara ett bestånd av träd. Man måste bedöma kolbalansen utifrån hela skogslandskapet, där man har både avverkningar och tillväxt i olika bestånd. Den samlade volymen skog ökar hela tiden, trots avverkningarna eftersom vi avverkar mindre än den totala tillväxten.

Mycket få av de 800 forskare som undertecknade brevet är vad jag förstår experter på kolbalans i skog, som var brevets huvudtema. Bland de 62 svenskar som skrev på hittade jag bara en eller möjligen ett par som arbetar med denna fråga. Av de 22 svenska forskare som är professorer var nästan samtliga experter på biologi, ekologi, botanik eller liknande ämnen. Jag gissar att de skrivit på för att de oroar sig för biodiversitetsfrågor. Man jag tycker att de missbrukar sina professorstitlar när de skriver på ett upprop i en fråga där de inte har vetenskaplig expertis.

”En stående skog som avverkas fortsätter att lagra kol, framför allt i marken”. Påståendet är inte helt fel, men det är missvisande. Nettotillväxten avtar i gamla skogar, och till sist sker det bara en mycket liten tillväxt eller ingen alls. I helt orörda skogar på våra breddgrader inträffar det både massiva skogsbränder och insektsangrepp, och när träden dör frigörs koldioxiden. I Kanada står skogsbränder och insektsangrepp för mycket större koldioxidutsläpp än skogsavverkning.

”Det är inte bara restprodukter från industrin samt grenar och toppar från avverkningar som blir till bioenergi. Hela 9 procent av den skog som avverkades i Sverige 2016 blev till brännved av just trädstammar.”

Allt som avverkas är inte av sådan kvalitet att sågverken och massabruken kan använda veden. Det kan röra sig om rötskadad, sprucken eller brandskadad ved eller trädslag som inte kan användas. Den här typen av ved flisas för värmeverken. Den ved som blir bränsle i enskilda hushåll kommer från lokal småskalig avverkning. Det kan handla om att en skogsägare gör en mindre röjning eller gallring, att en bonde röjer längs skogsbryn eller att man tar bort träd i tätortsmiljö. Det handlar om att ta vara på bioenergi som sannolikt inte skulle komma ut på marknaden om den inte användes i småskalig eldning.

Tycker de miljöorganisationer som skrivit debattartikeln att vi ska förbjuda eller reglera enskilda mark- och tomtägares rätt att ta vara på ved för sin egen värme?

”Det är helt klart att ökat uttag av skogsbränslen hotar den biologiska mångfalden eftersom även färre lövträd och mindre död ved lämnas kvar i skogen.”

Det finns inget som tyder på att användningen av biobränslen minskat mängden lövträd eller död ved i de svenska skogarna. Statistiken från Riksskogstaxeringen (Skogsdata 2018) visar att andelen lövträd i de svenska skogarna har ökat under de senaste årtiondena, på granens bekostnad, och att mängden kvarlämnad grov död ved ökar. Virkesförrådet i grova lövträd har ökat mycket kraftigt sedan 1990. Statistiken är mycket pålitlig. Få länder har så noggrann koll på sin skog som Sverige. Varje år inventeras 11 000 provytor, både på skogsmark och annan mark, och man mäter växande träd, död ved, stubbar, markväxtlighet, till och med myrstackar och hackspettspår. På en del av ytorna tar man också markprover.

Det förbättrade tillståndet för död ved och äldre lövträd är ett resultat av den nya skogsvårdslagen från början av 90-talet som jämställer produktion och miljö.

”Det finns problem med uttag av grenar och toppar – bland annat utarmas skogen på näring, som är livsnödvändig för livet och skogen, och marken försuras.”

Knappast någon fråga är så grundligt utforskad som uttaget av grot (grenar och toppar) från hyggen. Och det finns omfattande dokumentation om detta hos Energimyndigheten, som gjort ett antal sammanställningar av forskningsresultaten. Följden av forskningen är att skogsmyndigheten ger råd och anvisningar för att undvika negativa effekter. Exempelvis tar man inte ut grot på torra och branta marker, och man lämnar alltid en del av riset kvar, ofta för att ”bädda” körvägarna för att minska risken för markskador.

Att det ”finns problem” bör jämföras med de uppenbara problem som finns med de bränslen som man ersätter med biobränslen – kol, olja och naturgas som med sina utsläpp skadar klimatet.

”Bara 5 procent av skogen har långsiktigt skydd – det borde vara 20 procent”.

Frågan om hur mycket skog som ska ”skyddas” är inte en bioenergifråga eftersom man i mycket liten utsträckning avverkar bara för energiändamål: nästan alla biobränslen är ju restprodukter, biprodukter eller avfall från skogsindustrin och från avverkningar som genomförs för att ta fram timmer och massaved. Men det är uppenbart att andelen skogsmark som är avsatt för naturvård och olika typer av naturhänsyn är mycket högre än fem procent.

Det som bekymrar med debattartikeln, som troligen kommer att dyka upp i fler tidningar och följas av andra liknande inlägg, är att vissa delar av miljörörelsen bestämt sig för att bioenergi är ett dåligt alternativ. De verkar inte vara medvetna om bioenergins stora betydelse för Sverige, och att bioenergin står för 37 procent av den svenska energianvändningen.

Det här är en förändring mot debattsituationen för några år sedan. Då propagerade den samlade svenska miljörörelsen för alla typer av förnybar energi, för att ersätta kärnkraft och minska användningen av fossila bränslen.

/Kjell