Tillbaka

Greenpeace rynkar på näsan åt klimatsmart cement

Den stora svenska klimatnyheten i Sverige förra veckan var Cementas besked om att man ska göra klimatsmart cement som kan ge ”negativa utsläpp”, med en kombination av biobaserade bränslen för ugnarna och avskiljning av den koldioxid som släpps ut vid både förbränning och kalcinering.

cement

Foto: Kjell Andersson

Cementa startar med ett projekt vid sin största anläggning, den i Slite på Gotland, som står för 93 procent av koldioxidutsläppen på ön och dessutom är Sveriges näst största utsläppskälla för koldioxid efter SSAB:s ståltillverkning.

Om och när Cementa går i mål med sitt projekt kommer svenska byggare att kunna köpa klimatneutral cement till sin betong och de svenska utsläppen kan reduceras med flera procentenheter i ett slag. Det kan ta till 2030 innan CCS-anläggningen är i drift. Tidplanen hänger bland annat på att elnätet måste förstärkas och Cementa måste veta att man kan bryta kalksten långsiktigt på Gotland.

Alla borde vara nöjda. Men så är det inte. De som borde vara allra gladast, de så kallade miljövännerna på Greenpeace, klagar högljutt. Carl Schlyter på Greenpeace ”sågar regeringen”, säger att ”hela projektet riskerar att kosta mer än det smakar för miljön” och kallar planerna på koldioxidfri cement för greenwashing och en glädjekalkyl. Han tycker inte att energiminister Ibrahim Baylan skulle ha ställt upp på presskonferens tillsammans med Cementa.

Greenpeace beteende i klimatfrågan blir allt mer obegripligt. Men organisationen har en lång tradition. Jag läste en insändare i en västsvensk tidning som påminde om hur Greenpeace under årtionden har motarbetat energiutvinning ur avfall. Vi ser resultatet av den typen av missriktad opinionsbildning i form av allt mer plastskräp i haven. Insändarskribenten hade själv varit ute i städat längs Bohuskusten och hans omdömen om Greenpeace var inte nådiga.

Cementa hör till den multinationella koncernen Heidelberg Cement. Cementindustrin är klart medveten om sitt utsatta läge i klimatfrågan. Cementproduktion svarar för omkring sju procent av alla globala koldioxidutsläpp. Två till tre gånger så mycket som flygets utsläpp.

Världen bygger som aldrig förr, och man bygger till stor del med betong. Byggandet med betong är en del av den ökande välfärden, men också klimatomställningen. I ett land som Indien växer bostadstornen upp i rasande fart för att ge moderna bostäder till en växande medelklass. Runtom i världen byggs snabbtågsbanor och fundament till vindkraftverk i betong. Bara en bråkdel kan ersättas med andra byggmaterial. Träbyggande i all ära, men det kommer inte att ersätta mer än en liten del av betongen globalt.

Att framställa cement utan klimatpåverkan är alltså en mycket viktig del av klimatpolitiken. Som Cementa visar, och tidigare beskrivit i sin färdplan till Fossilfritt Sverige, finns det två huvudspår: att byta bränsle i ugnarna och att tillämpa CCS (Carbon Capture and Storage, koldioxidinfångning och säker lagring). Återvinning av använd betong och tillsats av andra fyllnadsmaterial i betongen, som aska, kan ge mindre tillskott, men för att komma ner till och under noll i utsläpp måste man satsa på förnybart bränsle och CCS.

Cementa har redan under många år arbetat med att ersätta kolet i ugnarna med olika biobaserade bränslen, helst olika typer av avfallsbränslen. Precis som för stora kraftvärmeverk gäller det att hitta bränslen till låg kostnad. På det här sättet har man redan minskat utsläppen av fossil koldioxid med ett par hundra tusen ton per år. Det är i samma storleksordning som den ökade inblandningen av etanol i all bensin, från E5 till E10, som införs i augusti.

Bränslebytet påskyndas av EU:s system för handel med utsläppsrätter. Att slippa betala för utsläpp av fossil koldioxid ger en stark drivkraft idag när priset på utsläppsrätterna nått rekordnivå kring 55 euro/ton, en fördubbling det senaste året.

Utsläppet från kalcineringen kan man inte komma åt på samma sätt. När kalkstenen hettas upp för att bli cement frigörs koldioxid i stora mängder som en del av processen. Kalciumkarbonatet ska bli kalciumoxid och koldioxid avgår. När betongen sedan används tar den med tiden upp en del koldioxid och återbildar kalciumkarbonat. Men det är en långsam process. Enda sättet att stoppa den stora frigörelsen av koldioxid från kalcineringen är att fånga in den. Cementindustrin ligger i täten när det gäller att tillämpa CCS. Heidelberg Cement har en fabrik i Norge, Norcem i Brevik, som redan förbereder CCS, men Sliteanläggningen är större. Slite har också en förmånlig lokalisering med hamn, som gör att man kan hålla ner kostnaden för frakten av koldioxiden till Nordsjön.

Genom kombinationen av biobaserade bränslen och CCS kan Cementa nå negativa utsläpp, dvs binda in koldioxid netto.

Detta ger inte Carl Schlyter från Greenpeace någon ro. Att använda biobränslen betyder bara att man byter fossilt mot ”exploaterad natur” och ”växthusgaserna fortsätter att flöda”, säger han. Däremot tycker han att man bör bygga i trä istället för betong. Hoppsan! Hur ska det ske utan att vi avverkar träden, och vad ska vi göra med alla biprodukter och avverkningsrester om de inte får användas som energi? Ska de bara lämnas att ruttna och avge koldioxid?

Om man ger sig ut och googlar på nätet på bio-CCS (eller BECCS som är den gängse internationella termen) kommer man att hitta mängder av rapporter och utspel från olika miljöorganisationer med liknande argumentation som Carl Schlyters. Samtidigt som CCS-tekniken upplever en renässans bland regeringar och myndigheter har miljöorganisationerna blivit allt mer kritiska och detta särskilt mot bio-CCS. Också institutioner som EASAC och Chatham House deltar i klankandet.

Min tolkning är att kritiken beror på att bio-CCS ger starka argument för att använda bioenergi storskaligt, exempelvis som bränsle i cementindustrin, men också i andra industrier och i kraftvärmeverk och annan energiproduktion. Och det är många som är motståndare till bioenergin. Rapporten från Chatham House är en enda lång litania över alla upptänkliga problem med att använda bioenergi och bio-CCS.

Att använda växtligheten för att fånga in koldioxid och sedan använda biomassan som energi och ersätta fossila bränslen för att slutligen fånga in koldioxiden och lagra den är ju annars smart för klimatet. Det sista steget är tyvärr dyrt, men det kommer nog att krävas. Stora anläggningar, som cementfabriken i Slite, Värtanverket i Stockholm och Drax kraftverk i Storbritannien, måste gå före för att visa att CCS-tekniken fungerar och att det går att pressa kostnaderna.

Koldioxidhalten i atmosfären är nu 419 ppm (miljondelar). När jag började jobba på Svebio för 18 år sedan var det en allmän uppfattning bland miljövänner att det till varje pris gällde att inte passera 400 ppm. Även på Greenpeace kontor bör man inse att det inte går att klara klimatekvationen utan biobränslen och CCS, och gärna kombinationen bio-CCS som ger nettoinbindning av koldioxid.

/Kjell Andersson

Vi använder oss av cookies. Läs mer