Fem fel av Björn Lomborg

Artikeln innehåller en del fakta och slutsatser som måste bemötas.

1. Lomborg menar att det är bättre att inte göra något alls än att vidta den typ av motåtgärder mot klimatförändringarna som IPCC förordar. Att inte göra något alls kostar bara 2 procent av världens BNP 2070, medan det kostar minst 6 procent att vidta att genomföra de förslag IPCC står för, enligt Lomborg. ”Nuvarande föråldrade klimatpolitik orsakar alltså mer skada än vad själva klimatförändringarna gör”, skriver han. 

Min kommentar: Det genomförs inte särskilt mycket konkret klimatpolitik, jämfört med vad som borde göras. Men jag gissar att Lomborg avser de satsningar på energieffektivisering och förnybar teknik som man trots allt gör i många länder. Det som stör mest i Lomborgs resonemang är ända sifferjämförelsen. Vad står de 2 procenten förluster för? ”De skador som orsakas av klimatförändringarna”? Och vad består kostnaderna av? Och kan de jämföras?

De som drabbas av förlusterna är några av jordklotets redan idag mest utsatta. Det är odlare i Ganges och Brahmaputras delta i Bangladesh och Indien som drabbas av försaltning av sina åkrar och erosion när havsytan stiger. Det är de boende i ett stort antal små önationer, t ex Maldiverna vars högsta punkt bara ligger ett par meter över havsytan. Det är fiskenäring och turistnäring kring korallreven. Det är fångst- och jägarfolk i Arktis. Det är bönder och boskapsherdar i halvtorra områden som hotas av ännu torrare lokalklimat. Tillsammans kommer de kanske inte upp i 2 procent av världens BNP. Kanske står de bara för en halv procent, eftersom alla andra är så mycket rikare. Men har de rika rätt att försämra deras livsvillkor och låtsas om ingenting, därför att den globala kalkylen går på plus?

2. Det största miljöproblemet är inte den globala uppvärmningen utan luftföroreningar, främst att en tredjedel av världens befolkning, 2,9 miljarder människor, använder öppen eld gjord på kvistar och kodynga för att laga mat och hålla värmen, vilket avger dödliga avgaser. 

Min kommentar: Klimatgaserna, koldioxid, metan, lustgas och så kallade F-gaser, syns inte och luktar inte. Men de har långsiktiga och allvarliga effekter. Utsläpp av sot och cancerframkallande ämnen från dålig förbränning ger direkta negativa hälsoeffekter här och nu, och ska naturligtvis bekämpas med bättre teknik. Men inte minst genom fattigdomsbekämpning som gör att fattiga människor får råd med renare teknik. Lomborg slår in öppna dörrar.
(Man måste också ifrågasätta hans statistik – det kan inte rimligen finnas 2,9 miljarder människor som använder öppna eldar ”med kvistar och kodynga”. Det är en nidbild av användningen småskaliga biobränslen.)

3. ”Med begränsade resurser måste vi prioritera”, dvs vi ska ägna oss bara åt att åtgärda de hälsovådliga luftföroreningarna och under tiden låta bli att göra något åt klimathotet. Klimathotet är inte akut, men det är luftföroreningarna. 

Min kommentar: Det ena utesluter inte det andra. Båda miljöproblemen måste naturligtvis tacklas samtidigt. Man kan bekämpa både pest och kolera. Att det finns luftvårdsproblem, både när det gäller småskalig och primitiv biobränsleanvändning och när det gäller koleldning utan rening, ursäktar inte passivitet i klimatfrågan.
Är resurserna verkligen så begränsade att vi inte kan lösa bägge miljöproblemen? Det finns mycket stora resurser för vapenutveckling och lyxkonsumtion och mycket annat. Det handlar om den totala prioriteringen av resurserna.

4. ”Ineffektiva och dyrbara förnybara energikällor är ett dåligt sätt att hjälpa till. Trots 60 miljarder dollar i subventioner får världen mindre än en procent av sin energi från vind- och solkraft.”

Min kommentar: De globala subventionerna till fossila bränslen ligger över 500 miljarder dollar, och ingen har räknat ut hur mycket direkta och indirekta subventioner kärnkraftsindustrin fått och får runtom i världen. Men många är, precis som Lomborg, mycket störda av att det ges introduktionsstöd till förnybara tekniklösningar. Att de förnybara energislagen än så länge bara står för en liten del beror på att de etablerade fossila energislagen så totalt dominerar energiförsörjningen, med omkring 85 procent. Det kommer att ta tid att bryta mönstret, men redan nu står förnybar energi för en mycket stor del av investeringarna i ny energiproduktion.

5. Vi ska investera i forskning för att ”på lång sikt utveckla billigare och effektivare förnybara energikällor”. 

Min kommentar: Det här är ett argument som ofta förs fram. Vi ska enbart satsa på forskning, inte på subventioner till förnybar energi, säger man. Men argumentet haltar. Enbart forskning leder ingen vart. Det måste också skapas en marknad för de nya alternativen. Bara med en marknad kan man få de volymer i tillverkningen som pressar priser och kostnader. Det är precis vad som hänt inom alla förnybara energitekniker. Vi har sett dramatiskt sjunkande priser på vindkraftverk och solceller, och biokraftvärmeverk kostar inte mer än de gjorde för 25 år sedan, trots den inflation som varit under tiden. Efterfrågan skapar också marknad för produktion av förnybara bränslen, där ökade volymer pressar kostnaden per ton och megawattimme.

Marknaden kan skapas genom direkta stöd, t ex investeringsbidrag. Men den kan också skapas genom att de fossila bränslen får betala för sina långsiktiga miljöskador med hjälp av koldioxidskatt och utsläppshandel som ger ett pris på utsläppen.
När man inte vill göra något här och nu hänvisar man alltid till ”forskning” för att göra något i en obestämd framtid.

Till sist: Varför består klimatdebatten på Svenska Dagbladets ledarsida bara av debattinlägg av debattörer av Björn Lomborgs sort? Har inte ledarredaktionen några egna åsikter, eller vågar de inte föra fram dem? Varför krypa bakom en notorisk klimatskeptiker som Björn Lomborg? Kanske saknar ledarredaktionen naturvetenskaplig kompetens. Kanske orkar man inte själva läsa IPCC:s rapporter. De består ju av flera hundra sidor.

/Kjell