En samfälld gäspning när Sverige når klimat- och miljömålen
Den svenska regeringen skickade i förra veckan en skrivelse till riksdagen och berättade att Sverige kommer att nå alla de uppställda klimat- och miljömålen 2020, både de svenska och EU-målen, och att de kommer att klaras med råge. Man har genomfört det som kallas Kontrollstation 2015, och som det skrevs en hel del om för några år sedan.
När det gäller målet om förnybar energi kommer vi att nå över 55 procent 2020, långt över EU-målet. Nyheten noterades med en gäspning av svenska media. Goda nyheter får nästan aldrig uppmärksamhet.
Klimat- och miljöminister Åsa Romson hade presskonferens och belönades med två korta artiklar i DN och SvD. Hon hade mest fokus på klimatmålet, och diskussionen mellan henne och oppositionen handlar om hur mycket av utsläppsreduktionen som ska göras i Sverige och hur mycket som ska ske med internationella åtgärder. De borgerliga politikerna, sekonderade av nationalekonomerna, brukar alltid hävda att det kostar mindre att genomföra klimatåtgärder i andra länder, särskilt i utvecklingsländer, än att göra ytterligare åtgärder i Sverige. Nu visar utvecklingen att det gått lättare att minska utsläppen i Sverige än vad någon tidigare trott, och Åsa Romson tycker att man borde kunna klara det svenska klimatmålet helt på hemmaplan. Det har hon rätt i.
Förnybartmålen, det allmänna målet på 50 procent och det särskilda målet på 10 procent i transportsektorn, kommer vi att överskrida mycket kraftigt. Bägge målen klarade vi sedan 2013, och vi ligger i topp i Europa i båda ligorna. Men det finns inte mycket skryt i regeringens redovisning, vare sig i riksdagsskrivelsen eller i pressmeddelandet. Tidningarna noterar de här överskridna målen bara i förbigående.
Vad ska man säga om den här samfällda gäspningen? Vi lyckas göra något riktigt bra som nation, genom träget och målmedvetet arbete under många år inom det område som anses vara mänsklighetens ödesfråga: att reducera klimatgasutsläppen och ställa om energiförsörjningen från fossila bränslen till förnybar energi. Ingen bryr sig riktigt. Om någon hittat en ledarsida eller en politisk krönika där detta noterats, kan ni skicka en länk eller ett klipp till mig. Jag tror inte att det finns någon sådan i hela Sverige, men jag kan ha fel.
Vad drar då regeringen för slutsatser?
Man noterar att målen nås, men man föreslår inga nya eller förstärkta mål 2020. Det kunde annars ha varit en naturlig åtgärd. Vi har redan kommit i mål, och det var lättare än vi trott att nå målet. Då vore det väl naturligt att ange nya, skarpare mål. Annars slår sig ju alla till ro. Myndigheter och departement hänvisar till att målen redan nåtts, och tar allt med ro. Vi har redan sätt många sådana skrivningar i propositioner, till exempel från Finansdepartementet.
När det gäller klimatmålet skriver man nu mest om när man skulle kunna nå nettonoll-utsläpp. Det mål som redan tagits av riksdagen är 2050. Miljömålsberedningen under Anders Wijkman har enats om att föreslå en tidigareläggning till 2045. Det känns inte som någon större skillnad. Allt som ligger mer än 25 år framåt i tiden känns osäkert och dessutom riskfritt att fatta politiska beslut om. Det vore bättre om partierna snabbt kunde ena sig om åtgärder för att få ner klimatutsläppen från transportsektorn och fullfölja löftet om en fossiloberoende transportsektor 2030. På den fronten händer just ingenting.
En positiv nyhet i skrivelsen är att man nu säger att målet för energieffektivisering 2020 kommer att nås. Det har man tidigare tvekat på. Det har ofta sagts att vi kommer att nå de andra målen, men inte målet om effektivisering.
I sammanhanget ska man notera att ju mer förnybart energisystemet blir desto mindre klimatnytta ger effektiviseringarna.
Att vi överskrider förnybartmålet med mycket stor marginal skulle ha kunnat leda till att vi utnyttjar en artikel i Förnybartdirektivet (artikel 6) som handlar om statistiska överföringar mellan EU-länderna. Vi berättade i en tidigare blogg om att Irland kommer att få svårt att nå sitt mål om förnybart. Om Irland missar målet med 4 procentenheter kan landet få en straffavgift på 600 miljoner euro, eller nära 6 miljarder kronor. Enligt artikel 6 skulle Irland kunna få de här 4 procenten från Sverige, som får ett ännu större överskott. Irländska regeringen skull kunna betala svenska regeringen typ 300 miljoner euro. De pengarna skulle till exempel kunna användas till att bygga ett par demonstationsfabriker för biodrivmedel från skogsråvara.
Vi föreslår inte att man ska göra så, men vi är förvånade över att frågan om statistisk överföring inte kommit upp. Men det vore dumt att göra den affären med Irland land annat därför att det skulle förstöra marknaden för bioenergin på den gröna ön. Där behöver man tvärtom få investera i biopannor, fjärrvärmeverk och biogasanläggningar. Statistisk överföring är organiserat fusk på EU-nivå.
/Kjell