Tillbaka

En dag med Energikommissionen i den förnybara energivärlden

Sverige är idag ett land där det förnybara håller på att ta över energiförsörjningen. Och processen går fort.

Det bekräftades häromdagen av ny statistik från Eurostat, EU:s statistikkontor. Vi låg 2014 på 52,6 procent förnybart, högst i EU, och andelen ökar år för år. Igår ägnade Energikommissionen hela dagen åt förnybar energi, inbjudna av Förnybarhetsrådet, ett samarbete mellan Svebio, Svensk Vind, Svensk Solenergi och Energieffektiviseringsföretagen. Energiminister Ibrahim Baylan, som också är ordförande i Energikommissionen, var också med hela dagen.

Den viktigaste slutsatsen av resan är att det förnybara idag är ”mainstream”, om uttrycket tillåts. För ett par årtionden använde man ofta uttrycket ”alternativa energikällor”. Det hör man inte längre. De förnybara energikällorna är idag inte alternativ till etablerade energikällor, utan i de flesta fall det självklara huvudalternativet. Bara i den konservativa transportsektorn dröjer sig det gammaldags tänkandet kvar – att traditionella fossila bränslen är dominerande, och biodrivmedel ”alternativa” uppstickare.

Nu handlade Energikommissionens studietur inte alls om transporter utan mest om elproduktion och i någon mån om bostadsuppvärmning. Man hinner inte allt på några timmar, och kommissionens direktiv och arbetsupplägg handlar mest om elsektorn.

Svebio visade tillsammans med Fortum upp Brista kraftvärmeverk, som ligger nära Märsta och Arlanda. Brista är ett av Sveriges riktigt stora kraftvärmeverk, men ganska okänt. Här finns två stora pannor, som ger värme till ett par hundra tusen människor i Stockholms norra och västra förorter. Den ena pannan, som startades 1996, eldas helt och hållet med träflis. Den andra, som invigdes härom året, eldas med hushållsavfall. Här finns också två stora turbiner som kan producera 63 MW biokraft.

Syftet med besöket, från Svebios sida, var att sälja in begreppet biokraft, och få politikerna att förstå värdet av att kunna producera stora mängder biobaserad el som baskraft och balanskraft i ett system med mycket förnybar variabel el – vindkraft och solkraft.

I Förnybarhetsrådet jobbar vi tillsammans. Det är den svenska modellen. Vi är övertygade om att ett 100 procent förnybart elsystem ligger ganska nära i tiden och att det fungerar bäst när det finns en bra balans mellan de olika förnybara energislagen: vattenkraft, vindkraft, biokraft och solkraft. Samt i botten en effektiv energianvändning. Det känns som att de flesta politiker idag håller med om detta, även om det finns några som envist håller fast vid att behålla kärnkraften så länge det bara går. Och några få som drömmer om att det ska byggas nya kärnkraftsreaktorer.

Det senare känns allt mindre realistiskt. Samma morgon som bussturen med Energikommissionen ägde rum hade radion ett inslag om de extremt höga kostnaderna för det brittiska kärnkraftsprojektet Hinkley Point.

Fortum Värmes vd Anders Egelrud var med på Brista och presenterade hur Fortum jobbar med Stockholms energiförsörjning. Det var en imponerande framställning. Gemene man i Stockholms har nog vaga begrepp om vad som sker i det tysta. Som vanlig medborgare och boende räknar man med att det ska finnas värme i huset och varmvatten i kökskranen och duschen utan att behöva fundera på varifrån den värmen kommer. Vi som jobbar med bioenergi vet att några av landets största biobränslepannor finns i Stockholmsområdet: Fortums pannor i Hässelby, Högdalen och Brista, Söderenergis pannor i Igelsta i Södertälje, Vattenfalls i Jordbro, och så vidare. Just nu pågår intrimning av Fortums nya jättepanna för träflis i Värtan. Det är världens största biobränsleeldade kraftvärmeverk.

Men det som imponerade allra mest på mig själv med Anders Egelruds genomgång är hur de här pannorna och deras turbiner är en del av ett samlat system där en lång rad olika komponenter tillsammans ger värme och kyla till företag och hushåll under alla delar av året och samtidigt tar vara på en lång rad olika avfalls-, spillvärme- och förnybara energiflöden. Förutom de stora pannorna för biobränslen och avfall finns det värmepumpar som kramar energi ur ljummet avloppsvatten. Man plockar ut spillvärme från datahallar och frysar och kylar i livsmedelsbutiker och man hämtar upp kallvatten från havsbotten. Det som binder samman och möjliggör är det gemensamma distributionsnätet av rör för varmvatten, kallvatten och returvatten, det fjärrvärme- och fjärrkylanät som binder samman i stort sett all bebyggelse i alla stadsdelar. Det finns fortfarande vita fläckar i det nätet i Stockholmsregionen, men de håller på att byggas bort, och de olika näten och fjärrvärmeanläggningarna som ägs och drivs av Fortum, Söderenergi, Norrenergi, Eon, Vattenfall och andra aktörer samordnas allt mer.

De stora värmeunderlagen gör det möjligt att producera stora mängder förnybar el mitt i storstaden. Fortum har självt en kapacitet som är större än Sveriges äldsta kärnkraftsreaktor, Oskarshamn 1, som nu håller på att avvecklas.

Det finns fortfarande outnyttjat värmeunderlag, och fler turbiner skulle kunna installereras, om elpriset och andra villkor blir de rätta. Här kan Energikommissionen hjälpa till. Det är en möjlighet att producera förnybar, trygg el nära konsumenterna, som inte kräver stora investeringar i nya kraftledningar, som inte ger stora överföringsförluster, och som ger styrbar elproduktion när den behövs som bäst mitt i vintern.

Resan handlade inte bara om biokraft. Vi fick också se hur fint man kunnat integrera solceller i fasaden på ett nytt flervåningshus mitt i Uppsala. Vi fick se hur man kan bygga extremt energisnåla lågenergibostäder, och vi fick spännande föredragningar var svensk vindkraft står idag, som mogen industri med allt lägre kostnader.

En fin senvinterdag i det framförande 100 procent förnybara Energisverige/ Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer