Den ständiga kampen om att alls synas

På de sex sidorna i Kupé, som till största delen handlar om förnybar energi, finns inte ett ord om bioenergi, Sveriges största energikälla och den särklassigt största förnybara energikällan.

Tyvärr är inte artikeln i Kupé ett undantag. Tvärtom hat det under de senaste åren blivit allt vanligare att man skriver artiklar och debattinlägg om förnybar energi där bioenergin är frånvarande och förnybart är detsamma som ”sol, vind och vatten”.

De sex sidorna i Kupé ägnas åt följande teman:

1. Till havs, till havs. Texten handlar om havsbaserad vindkraft.
2. Divestera nu! Handlar om att städer och institutioner slutar investera i fossilbränsleindustrin.
3. Bättre och bättre batterier. Artikeln konstaterar att solen inte lyser hela tiden, och lyfter fram batterier som lösning på problemet.
4. Solrevolutionen.
5. Vattenkraft i ny tappning. Handlar bland annat om att man bygger om befintliga vattenkraftverk för att förbättra den biologiska mångfalden.
6. Smartare städer. Glasgow, London och Boston lyfts fram som goda exempel, men en kort text om Stockholm nämner också ordet fjärrvärme (men inget om hur den produceras).
7. Nein till kärnkraft. Tyskland lyfts fram som ett exempel på hur man kan satsa på förnybar energi (den förnybara elen sägs stå för 30 procent idag).

Artikeln bygger på en rad källor, bland annat den engelska tidningen the Guardian, men också Ny Teknik, DN, SLU och WWF. Den handlar egentligen enbart om el, trots att temarubriken är ”positiv energi”. Inte ett ord om bioenergi. Ett par meningar om trafik handlar om bilpooler och elbilar.

Det finns två cirkeldiagram som illustration. Det ena handlar om ”Elproduktion i Sverige 2014” och det andra om ”Elproduktion i Sverige 2050”. För 2014 anges följande fördelning: vattenkraft 44%, kärnkraft 43%, vind 8%, värme/avfall 5%.

Rubriceringen ”värme/avfall” döljer det faktum att det till allra största delen handlar om biokraft (avfall är en liten del). Siffrorna är dessutom fel.

Energimyndighetens statistik (Energiläget i siffror) visar följande fördelning 2014: vattenkraft 42,2%, kärnkraft 41,5%, vindkraft 7,5%, kraftvärme 8,8%. Kraftvärmen finns både i fjärrvärmen och i industrin, främst i skogsindustrin, och huvuddelen är biobränslebaserad. Inte nog med att biokraften förtigs i rubriceringen, dessutom är siffran för kraftvärme nedvärderad med drygt 40 procent.

För 2050 räknar man med 43% vatten, 29% vind, 21% sol och 7% övrigt. Det finns ingen källhänvisning för denna prognos eller vision. Om vi utgår från att vattenkraften är oförändrad innebär visionen en produktion av över 40 TWh vindkraft och över 30 TWh solkraft. Det som kallas ”övrigt” är sannolikt främst biokraft. Ett sådant elsystem kommer att ha stora balansproblem, men artikelförfattaren tror nog att problemen kan lösas med batterier.

Låt oss sammanfatta:
Artikeln ger sken av att handla om Sveriges energiförsörjning idag och om några årtionden, men den handlar bara om elförsörjningen. Därmed är huvuddelen av bioenergin inte med (värme, industri, drivmedel).

Men inte heller inom elförsörjningen redovisas bioenergin. Dels genom att man skriver ”värme/avfall”, dels anger en alldeles för låg siffra. I den framtida visionen försvinner biokraften i kategorin ”övrigt”.

De tågresenärer som susade fram genom landskapet i juni och läste sin Kupé fick en snedvriden bild av svensk energiförsörjning och en framtidsvision som ger sken av att allt kan klaras med sol och vind.

Bioenergin finns inte. Åtminstone inte i tidningen Kupé. Men utanför, i verkligheten, finns bioenergin.

Om de lyfter blicken från tidningen och ser ut genom fönstren kan de se skogen, där träden växer och binder koldioxid med solens energi som hjälp. Här och var kan de se högar med grot (grenar och toppar, hyggesrester) som ligger och torkar för att vara redo att flisas till värmeverken. När de passerar genom tätorterna kan de se värmeverk och ibland stora kraftvärmeverk som förser städerna med värme och dessutom producerar el. Ofta är det de största och mest iögonfallande byggnaderna. Här och var kan de se rapsfält och salixodlingar. Kanske kan de se en eller annan biogasanläggning, och biodiesel- eller etanolbussar som kör på vägarna.

Men det är få journalister som hjälper dem att se denna verklighet, som är mer än en tredjedel av den svenska energiverkligheten.

Precis som journalisten som skrev artikeln i Kupé sätter andra skribenter ofta likhetstecken mellan förnybart och ”sol och vind”. Och många lyfter fram Tyskland, som i Kupé, eller Danmark som förebild, trots att Sverige ligger långt före andra EU-länder när det gäller att bygga ut förnybar energi och minska klimatgasutsläppen.
Vi har en del kvar att göra, också i höst när vi kommer tillbaka från semestern.

/Kjell