Dags att rösta i EU-valet, men vem ska man rösta på?

Foto: Erich Westendarp, Pixabay

Sverige har alltså bara knappt tre procent av platserna, och det gör det desto viktigare att rätt personer sitter på de svenska stolarna i Bryssel.

Jag läste en kommentar från en statsvetare i en tidning för ett par veckor sedan, med synpunkten att det allra viktigaste är att man röstar på flitiga EU-parlamentariker, sådana som vill få något gjort och som är aktiva i parlamentet. Det är ett bra råd, även om man som väljare alltid i grunden måste rösta efter ideologi och värderingar.

Villkoren för en EU-parlamentariker skiljer sig starkt från villkoren för en ledamot i den svenska riksdagen. Vilket också ger större utrymme för personliga insatser.

De svenska parlamentarikerna är alltid ett fåtal i sina partigrupper i EU-parlamentet. De verkar och påverkar ändå främst genom sina partigrupper. Men de har också utrymme att agera enskilt, och röstar ibland emot sin grupp, något som är mycket ovanligt i en partigrupp i den svenska riksdagen.

Via sin partigrupp och genom sin utskottsplacering kan en EU-parlamentariker skaffa sig uppdrag som rapportörer i enskilda frågor och på så sätt få stort inflytande över politikens utformning. Han eller hon kan i slutändan hamna vid förhandlingsbordet i en så kallad trialog, med kommissionens och rådets/ordförandeskapets förhandlare. Där bestäms slutligt ordalydelsen i nya direktiv. En sen nattmangling kan sluta i formuleringar och paragrafer som påverkar alla européer eller tusentals företag.

Men hur ska man veta om en EU-parlamentariker är flitig och gör ett bra jobb och kan påverka de frågor som jag som väljare vill prioritera?

När det gäller de som är uppe för omval kan man titta på vad de gjorde under de gångna fem åren. För de nya kandidaterna är det förstås svårare.

Svebios viktigaste frågor gäller synen på bioenergi och energi- och klimatpolitik generellt.

Under den mandatperiod som nu avslutas har det fattats stora beslut på vårt område, beslut som får långtgående verkningar för användningen av bioenergi i Europa och i Sverige.

En stor och övergripande fråga har varit reformeringen av handeln med utsläppsrätter, där EU fattat beslut om en betydande skärpning av regelverket. Det har lett till att priset på utsläppsrätter har femdubblats under de senaste två åren, från 5 euro/ton till 25 euro/ton. Det betyder mycket för att driva på utvecklingen, särskilt bort från kolanvändning i kraftverk, och därmed radikalt minska utsläppen av koldioxid. DN skriver idag om den positiva utvecklingen, även om man lyfter fram ”spekulanterna” i rubrik och text. Men tidningen ger också tre svenskar pluspoäng för sina insatser för att få beslutet på plats: klimatminister Isabella Lövin (MP) och parlamentarikerna Fredrick Federley (C) och Jytte Guteland (S). Federley var huvudrapportör i parlamentet, och Guteland hade också en central roll i förhandlingen som så kallad skuggrapportör för S-gruppen.

Under de senaste åren har man också antagit nya direktiv om förnybar energi, om energieffektivisering, om energisnåla byggnader, om kolbalans i skog och mark, och mycket annat. Svenska EU-parlamentariker har varit aktiva i beslutsprocesserna tillsammans med regeringens experter i Stockholm och på den svenska representationen i Bryssel (vår ”EU-ambassad”). Från Svebios sida har vi haft mest glädje av det jobb som gjorts av moderaten Christofer Fjellner och av Fredrick Federley. Tyvärr har Fjellner valt att hoppa av EU-parlamentet, och vi har dåligt begrepp om vad Moderaternas nya Brysselnamn har för kunskap om våra frågor. Inom energi- och klimatpolitik verkar partiet nu bara prata om kärnkraft.

Dagens Nyheter gjorde på valborgsmässoafton en sammanställning av hur flitiga de svenska EU-parlamentarikerna varit under den gångna mandatperioden. DN har en tabell över de svenska ledamöternas aktivitet och refererar sedan till två andra kartläggningar – gjorda av Votewatch och Politico:

• ”På Votewatch lista finns totalt fyra svenskar. Högst upp, på plats 22, finns Cecilia Wikström följd av Bodil Valero (MP), Linnea Engström (MP) och Marita Ulvskog (S).”
• ”När Politico 2017 listade de 40 EU-parlamentariker man menade spelar roll hamnade Cecilia Wikström med sin fjärdeplats högst bland de två svenskar som fanns med på listan, före Fredrick Federley (C). 2016 var dock Christofer Fjellner (M) ensam svensk, och när webbsidan listade de EU-parlamentariker man menade spelat roll under mandatperioden som helhet nämndes bara en svensk, Isabella Lövin (MP) som i dag är Sveriges vice statsminister.”

Det finns en samstämmig syn att Cecilia Wikström (L) varit en inflytelserik EU-politiker, den kanske mest inflytelserika. Hon var den enda svensken som var utskottsordförande. DN:s granskning visar också att hon stod bakom flest betänkanden som rapportör under perioden. Liberalerna petade emellertid Cecilia Wikström från sin valsedel efter kritiken mot hennes välbetalda sidouppdrag i näringslivet.

Den mest inflytelserika svensken i Bryssel är en annan liberal Cecilia, med efternamnet Malmström, som är högt respekterad handelskommissionär.

Istället för Cecilia Wikström går Liberalerna till val med Karin Karlsbro som förstanamn. Hon är hållbarhetschef i det civila och profilerar sig på klimatfrågan, bland annat.

Miljöpartiet de gröna har valt att flytta ner Bodil Valero och Jakop Dalunde som idag sitter i EU-parlamentet, och satt upp Alice Bahn Kuhnke och Pär Holmgren i topp på listan.

Nomineringarna i partier som Moderaterna, Miljöpartiet och Liberalerna gör att erfarna EU-parlamentariker får åka hem medan nya personer tar över. Sverige förlorar erfarenhet och inarbetade kontakter i Bryssel. Det är inte bra för Sveriges inflytande.

/Kjell